måndag 30 september 2013

Ta nya tag

Igår var det en sådan där helt ljuvlig dag. Vaknade på morgonen, gick till bageriet å köpte frukostbullar å kunde sen sitta länge å äta frukost å dricka massvis med kaffe. En sådan morgon är guld värd. Jag hade heller inget långpass inplanerat så tiden var inte en faktor som påverkade vilket den ofta är på helgen. 

På eftermiddagen tog jag å Alex våra cyklar å trampade en runda. Härligt att få komma ut å känna på den friska luften. En normal dag hade jag tagit på mig löparskorna men jag vilar från löpning, så en cykeltur passade utmärkt. Vi cyklade först ca 2 mil till ett café där vi fikade å sen ytterligare 1 mil hem. Underbart! 

På kvällen var det dags för simning. Eftersom det gick så bra att simma i fredags var jag extra taggad. Vilket nederlag det blev. Ingenting funkade, det var precis som att kroppen gjorde tvärtom vad jag sa till den att göra. Tränaren sa till mig idag att försöka få upp bålen mer, jag sjunker ihop mkt med den, jo tack det märkte jag. Är förhållandevis svag i bålen, kanske dags att stärka upp den? Hur som helst, trots nederlaget så var det roligt att komma till simträningen, kul att snacka med andra som också kämpar på med simningen. 

Imorgon tar jag nya tag och ska försöka få till första simpasset innan jobb, 06:00 är tiden. Gäller att komma i säng i tid ikväll mao.

Idag har jag cykeln med mig till jobbet å har tänkt cykla hem. Egentligen är det lite väl nära passet i lördags, men det kommer inte bli nån cykling mer i veckan, förhoppningsvis blir det ett pass i helgen när brorsan plus familj kommer hit å hälsar på. Tänkte visa honom rundan vi cyklade i lördags. Det kan bli bra!

lördag 28 september 2013

Bekräftelse

Nu har det gått några dagar sen jag uppdaterade bloggen. Det beror på diverse olika anledningar, men den främsta är väl att jag inte hunnit med.
 
Så finns det något att uppdatera om då? Jo, jag var ju hos min massör Niklas i onsdags. Jag var både förväntansfull och lite orolig inför detta besök. Som jag skrivit innan så har mina hälsenor spökat lite med mig efter Midnattsloppet, men mitt vänstra knä fick också för sig i tisdags kväll att stelna till och ge mig besvär. Niklas hade nog tänkt sig en vanlig massage med lite knådande, istället blev det både stötvågor (för vänster hälsena) och en lång genomgång med mitt vänstra knä.
 
Utfallet då? Hälsenorna är inte i ett jättedåligt skick, vi kör stötvågor ett tag blandat med excentriska tåhävningar så får vi se hur det utvecklar sig. De var i alla fall inte i så dåligt skick som för några år sedan när jag hade en ganska lång behandlingsperiod med stötvågor. Vad gäller knäet så var han lite mer orolig. Efter hans tester så fick han indikationer på att menisken ev. spökar. För att inte måla upp värsta scenariot direkt så kom vi överens om att jag får börja rehaba knäet och sen försöka få en tid till någon professionell som kan titta på det. Efter samtal med min käre svärfar så sa han att vi ger det en vecka och se hur det känns då, är det fortfarande svullet och stelt, ja då kan det vara någonting.
 
Grejen är att det kom ganska abrupt, men jag har inte gjort någonting mot knäet, typ slått i det eller så, utan det var en stelhet som smög sig på och nu är det svullet. Hur som helst, ingen löpning framöver tills vi vet vad det är, men jag fortsätter med simning och cykling så länge det inte förvärrar statusen på mitt knä.
 
I onsdags var jag väldigt ledsen över hela situationen och såg hur jag skulle vara tvungen att ställa in hela min IM satsning (jag är mästare på att se värsta scenariot direkt), men sen bestämde jag mig för att om Lisa Nordén kan köra VM i halv-IronMan där hennes ena fot nyligen haft/ev fortfarande har hälsporre, då ska jag klara av denna knägrej.
 
Onsdag och torsdag blev helvila för mig, på kvällen åkte jag och Alex till mamma och pappa i Sävsjö. I går morse passade jag på att besöka mitt gamla tillhåll; badhuset i Sävsjö. Jag har införskaffat mig både simpaddlar och en dolme så jag provade simma med dem i det passet. Totalt simmade jag 2000 meter där mycket var crawl. Paddlarna fungerade utmärkt, det är så roligt att simma med dem.
 
Idag var det dags för cykelavslutning med Heleneholm Triathlon. På schemat stod både tempo-, distans- och bergsetapp. Vid halv nio var vi ett gäng på tio personer som cyklade ut mot Skånes slätter. Efter ca en halvtimmes cykling var det dags för KM på distansen 15 km. Att cykla kort och snabbt är verkligen nyttigt och någonting jag behöver göra oftare. Jag klarade det på ca 26 minuter vilket jag är mkt nöjd med. Därefter blev det bergsetapp, benen var riktigt möra kan jag säga, men jag gillar ju backar så det var kul. Därefter cyklade vi vidare mot Vismarslöv där vi stannade och avnjöt kaffe och kaka. När sockerbehovet var stillat rullade vi hem mot Malmö. Totalt fick vi ihop ca 8 mil och det var riktigt roligt att köra. Vädret var underbart och det är kul att cykla med ett gäng, tiden går så fort när man också kan snacka med varandra emellanåt, då tänker man inte ens på att det är jobbigt.
 
Knäet kändes ingenting under cyklingen vilket gladde mig. I em blir det slappa, lite rehab ska jag köra dock. Ikväll blir det restaurangbesök med maken, mums mums. Bjuder på lite ego-bilder som jag tog när jag kommit tillbaka ifrån cyklingen.
 
Nöjd och glad efter dagens träning med HIT


Passar på att njuta lite av det vackra vädret

onsdag 25 september 2013

Tour de Eslöv

Igår blev det mkt cykling. Först cyklade jag till jobbet på morgonen, å sen bestämde jag mig för att cykla hem ifrån jobbet. 

Det gick förvånansvärt bra åt båda hållen. Morgonens cykling var lite kylig, glömde att ta långa handskar samt mina skoöverdrag vilket hade behövts. 

Hem däremot var väldigt varmt, frös inte det minsta. Det märks även att solen går ned mkt tidigare. När jag kom till Malmö runt sextiden låg solen precis i höjd med mitt synfält, vilket var extremt jobbigt för jag såg jättelite å det var mkt folk ute. Var faktiskt nära att köra på folk, men jag har vett i kroppen å anpassar mig efter situationerna. 

På tal om vett så är det något många cyklister inte har. Jag vet att jag inte är perfekt i alla lägen, men jag följer trafikregler och kan nog påstå att jag ser minst en farlig situation varje gång jag cyklar till Eslöv som uppstår på grund av att en cyklist kör lite efter sina egna regler. Lär er cykla å lär er trafikreglerna så undviks många farliga situationer.

Nog om det. I söndags var det ju simning med HIT, jag var opepp på att åka, men det var bra att jag gjorde det. Jättebra pass, vi delades in i två grupper där de som iaf kan simma 50 m fritt var den ena gruppen, den valde jag. Det var blandat teknik å distans, lite börjar det faktiskt släppa nu, jag får fortsätta nöta å träna så ska det nog gå vägen.

I em är det dags för ett efterlängtat besök hos min massör Niklas. Känns som att hela kroppen är sne nu så det ska bli skönt att trycka ut lite knutor å ev knäcka några kotor. Kommer fokusera på benen, känner mig stram i framsida lår, finns risk för fruktansvärd smärta, men Niklas kan sin sak så jag är inte orolig. Jag hoppas ju såklart att mina hälsenor är ok, vilket är de jag haft mest känningar i den senaste tiden. Domen kommer i em. 

Bjuder på en morgonbild ifrån gårdagens cykling. Underbar himmel att titta på.
Solen på väg upp i ett något kyligt Malmö

söndag 22 september 2013

En halv IronMan - i alla fall cykling



Igår cyklade jag halva sträckan av en IronMan. Jag fick till det där långpasset som jag hade hoppats på. Klockan 13.00 stod jag redo utanför Västangård, laddad med energi och redo för att bege mig mot Ystad. Kunde inte önskat mig bättre förutsättningar, västlig vind och mulet vilket gav en behaglig temperatur.

När jag trampade iväg kändes benen något tunga, men det släppte ganska snabbt. Cyklade via Höllviken-Trelleborg vilket är fina vägar, med inte alltför mycket trafik. Vinden låg behagligt i ryggen, och cykeln rullade fint framåt. 

Det som var värst var nacken, efter Trelleborg (drygt 5 mil) började nacken värka och det var svårt att få till en bra sittställning. Min styrstam är något lång, (ska byta ut den mot en kortare), vilket kan vara orsaken till att jag fick ont. 

En annan sak som jag har svårt med är att få i mig energi vid rätt tillfälle. Jag brukar inte känna så mycket hunger (eller törst eller för den delen) när jag cyklar, vilket kan resultera i att när jag väl blir hungrig, ja då blir jag jättehungrig. Därför måste jag lära mig att äta lite med jämna mellanrum, för att hela tiden har energi.. Igår hade jag med mig två tunnbrödsrullar, en snickers och en banan. Jag åt en halva tunnbröd efter 1 timme, och den andra halvan efter 2 timmar. Den resterande rullen och min snickers åt jag när jag kom fram till Ystad. Bananen fick jag aldrig i mig, men kände inte att den behövdes. Dryck tog jag var 10:e minut. Detta koncept fungerade, kände aldrig att energin tog slut eller att jag blev stum i benen. 

Efter 9 mil nådde jag tågstationen i Ystad, väl där hoppade jag på tåget och åkte tillbaka till Malmö. Väl hemma tappade jag upp ett varmt bad innan kvällen slutade med godispåsen i soffan. En riktigt bra lördag måste jag säga. Just nu förstår jag inte hur jag ska orka cykla 18 mil och sen ge mig iväg och springa ett maraton, men det behöver jag inte fundera på mer ikväll, nu ska jag göra mig iordning för simning som börjar 20.00!
JJ på väg mot Ystad, stoneface
Himlen såg mörk ut, men regnet höll sig borta
Framme i Ystad stod Pågatåget och väntade på mig

lördag 21 september 2013

Boule

Denna blogg handlar främst om min väg mot en IronMan, men bara för det så ska den inte innehålla träning. Som jag skrivit tidigare så handlar ju förberedelserna till Köpenhamn IM inte bara om träna rätt utan även att få ihop hela livspusslet med arbete, familj och vänner. Detta kan komma att bli tufft speciellt när träningsmängden ökar. Jag måste helt enkelt lära mig att anpassa mig. Det är viktigare att ha kvar de nära och kära än att alla planerade träningspass blir av. Tur att jag har så fantastiska vänner och familj som stöttar mig i denna satsningen, det underlättar.

Igår var det träningsfritt och vad passade då bättre än en helkväll med goda vänner? Vi var och provade den relativt nyöppnade Boulebaren i Malmö. Först käkade och drack vi gott för att sedan spela två matcher boule. Första matchen i mixade lag och andra matchen tjejerna mot killarna. Jag kan säga att det gick lysande för min del, två raka segrar, fick till några riktigt snygga kast, som kanske var mindre populära hos motståndarlaget :-). 

Kvällen var riktigt trevlig och jag besöker gärna Boulebaren igen.

Heja Jenny!
Idag är det långpass som gäller. Egentligen löpning, men eftersom jag vilar lite ifrån löpningen på grund av mina hälsenor får jag vara flexibel och byta gren och därför blir det cykling. Planen är att cykla till Ystad och sen ta tåget därifrån. En runda på ca 9 mil blir lagom så här en lördag i mitten på september. Håll tummarna för att det går vägen.

torsdag 19 september 2013

Jullans lill-lördag

Gårdagen bjöd på en hel del träning. Jag hade ju planerat att cykla till Eslöv på morgonen å sen simma med Lotta på kvällen.

När jag vaknade å märkte att det inte regnade, bestämde jag mig för att cykla, förhållanden var ok, jag fick aldrig något regn, men jag märkte att det hade regnat nyligen på några ställen. I övrigt gick cyklingen ganska segt, tunga ben. Det roligaste på rundan var när jag cyklade förbi Ellinge Slott (åhhhh vad jag längtar tillbaka) för där var säkert 30 fasaner som sprang omkring som yra höns, fast de var fasaner :) De blev livrädda när jag swischade förbi, en rolig syn för ögat. 

Simningen på kvällen gick bra, men det var tufft. Att jag simmade 2000 meter kvällen innan kändes, framför allt i axlarna. Det var lite lugnare med folk iaf å riktigt kul med sällskap även fast vi inte simmade ihop, men vi körde samma upplägg. Jag hoppas snart att min simning släpper, när jag ser Lotta simma så ser det så enkelt ut, så vill jag också känna. 

När jag kom hem från simningen var jag helt slut, efter mat å lite choklad somnade jag som en stock i soffan, alltid lika jobbigt när det händer, kroppen blir helt sne när man vaknar :) 

Det var min lill-lördag, inget festande, som för vissa andra, utan en hel del träning å snarkningar i soffan...

Idag provade jag att springa en kortare tur för att se hur hälsenorna reagerade. Den vänstra är helt klart stelare än höger, men ingen utav dem smärtade. Jag fortsätter med mina tåhävningar i väntan på domen. 

tisdag 17 september 2013

25 vs 50

Idag var det dags för simning igen. Simkläderna fick följa med till jobbet så att jag kunde sticka direkt till simhallen efter jobbet. Jag köpte ett 10-kort på Kockums Fritid i våras och har några gånger kvar där, därför fick det bli Kockums idag. Det var en tuff upplevelse kan jag säga.

Det var så mkt folk plus att de enbart har 4 banor öppet plus att det enbart är 25-metersbassäng. Efter att ha simmat tre pass i 50-metersbassäng så var det en omställning att simma i en kortare bassäng igen. Det kommer inte bli så många fler pass på Kockums för min del för när jag ordnat med medlemskapet i Heleneholm så kommer jag börja simma på deras morgonträningar som är kl 06.00 på Aq-Va-Kul.

Hur som helst, jag körde på ett upplägg enligt följande:
4x100 (crawl-bröst-rygg-bröst)
3x200 (150 crawl + 50 bröst)
3x150 armträning
3x100 benspark
5x50 crawl (någon längd bröst)

Summa summarum så gick passet helt ok med tanke på mängden människor i bassängen. Jag orkar nu crawla ett par längder iaf utan att bli så där vansinnigt trött som jag blev i början, men drunkningsrisken för mig är fortfarande hög då min kropp gärna söker sig mot botten, men Louise (simtränaren söndagar) sa att flytförmågan kommer. Det enda som gick sämre var bensparkarna, fick kramp några gånger.

Återkoppling till rubriken:
25-metersbassäng:
Bra: jag kommer snabbt till andra sidan, boost för självförtroendet att jag klarar simma några längder crawl utan att bli trött
Dåligt: Mkt folk gör det väldigt trångt (begränsat med utrymme), det krävs dubbelt så många längder för att simma en viss distans (gentemot 50-metersbassäng), lätt att tappa räkningen på hur många längder man simmat.

50-metersbassäng:
Bra: krävs färre längder för att klara en viss distans, enklare att hålla räkningen, det blir glesare mellan människorna även om det är många som simmar.
Dåligt: Mindre boost för självförtroendet när jag inser att jag inte orkar en hel längd till.

Jag väljer 50-metersbassäng om jag får välja. Nog om det.

Imorgon kan det bli en hel del träning, planen är att cykla till jobbet och sen är det simning med Lotta på kvällen. Jag skriver nog för det är lite väderberoende på ifall jag cyklar eller inte. Är det ostliga vindar (kraftiga sådana) och regn kommer jag nog avstå, så psykiskt stark är jag inte att jag vill cykla nästan 5 mil i motvind. Men om det är gynnsamma förhållanden blir det cykling.




Att trotsa sina svagheter

Att cykla i blåst och regn har sedan Vätternrundan varit någonting jag hållit mig borta ifrån. Det var så fruktansvärt de där timmarna på cykeln när regnet forsade å kylan på kroppen var ett faktum. Jag minns så väl när vi cyklade in i Jkpg hur arg jag var, jag ville bryta, det var inte roligt alls. Jag frös från topp till tå å mina händer var som svampar. Tanken på att cykla 20 mil TILL tilltalade mig inte alls. Pappa var också med på min bana. MEN då sa mamma något i stil med "Kom igen nu, nu cyklar vi, vi tar det lugnt". Hon peppade verkligen igång oss, så jag, mamma, pappa å Alfred fortsatte. Å i mål kom vi hela familjen! Det var lycka!   (Efter Hjo kom solen)

Igår morse hade jag bestämt mig för att cykla till jobbet. När jag vaknar å går ut för att hämta tidningen både blåser å regnar det. Suck... När jag även ska säga hejdå till Alex så är det första han säger "det blåser", "mmm", svarar jag. "Ska du cykla"?, ""Ja", "näääää" säger han då (med en ton som att det är verkligen synd om mig). I det ögonblicket undrade jag då vad jag höll på med.

Jag skulle cykla, jag skulle inte låta vädret vinna över mig, på IM kommer jag inte kunna styra över vädret, å alla träningspass tills dess kommer inte vara en dans på rosor. Så jag tog på mig alla kläder å till sist de nyinköpta regnkläderna å gav mig iväg. 

Regnade det? Jo absolut. Mitt fina visir på hjälmen hjälpte mkt, regnkläderna likaså. Jag blev aldrig kall, snarare jättevarm :). När jag kom till jobbet å fick hoppa in i en varm dusch var det LYCKA. Jag vann över vädret å blev 4,5 mil cykling rikare! 

söndag 15 september 2013

Långpass, hockey å bakning

Tjihooo jag fick till ett långpass igår. 18,4 km sprang jag, fast jag borde inte sprungit så långt. Mitt stora problem är att jag lätt blir för ivrig när saker och ting flyter på som det ska. Därför är jag inte beredd på motgångarna som ibland kan möta mig. Igår var jag dock förberedd på att långpasset kanske inte skulle gå så som jag tänkt mig. Laddade upp med vätska och masserade vader ordentligt innan jag gav mig iväg. De första 6-7 km:a gick bra, det enda som var jobbigt var att springa långsamt, kroppen ville springa snabbare, men tanken var ju ett långsammare tempo och en längre distans. Låg lite för snabbt hur som helst. Jag sprang längs med Ribban och tillbaka och vek av mot Köpenhamnsvägen och vidare mot Pildammarna. Vid Pildammarna stannade jag och stretchade, drack lite vatten. Här började mina fotleder/hälsenor göra ont, men envis som jag är fortsatte jag springa. 

Blev totalt två varv runt Pildammarna och sen vidare hem. När jag kom till Erikslust tänkte jag stanna och ta bussen, det gjorde ont och jag har inte råd med en lång skadesäsong i löpning nu. Gick därför en bit mot busshållsplatsen, blev mjukare i fotlederna och joggade sen sista biten hem. 

Summa summarum: nöjd med passet som så, men missnöjd över att jag inte lyssnade på kroppen fullt ut. Jag kan inte säga att jag har någon direkt smärta nu, men det kan ju vara så att hälsenorna är på väg mot ett skick som jag inte vill. Om en och en halv vecka ska jag till min massör, han får ge domen. Tills dess, excentriska tåhävningar och lugn löpning om det går, inga monsterpass. 

Efter långpasset åkte jag in till stan och mötte upp Carro, vi drack lite kaffe och begav oss sedan vidare mot Malmö Arena för att titta på första hemmamatchen för Malmö Redhawks. Det var verkligen längesedan jag var på hockey, men det är ju fasens rätt roligt. Igår var extra kul eftersom jag dels hade fantastiskt sällskap, plus att MIF vann, alltid roligt med vinst. 4-0 blev och Carros Robin sköt in sista målet. Jiheyyyy.

På kvällen blev det bakning, Alex hade önskat kladdkaka. Jag trodde inte att det gick att göra en kladdkaka för kladdig, men jag lyckades. Det blev mer som en tjock chokladsås, inte för att jag var superledsen, men jag vill inte kalla det kaka. Bättre gick det med mina majskex som jag bakade imorse, dessa är en fröjd för min lilla mage som inte gillar för mkt gluten. 

Redo och kittad för långlöp
Kul att fota sig själv i solen, mina vader ser ut att vara större än mina lår i den vinkeln, riktigt så är det inte i verkligheten :-)
MIF redo för att krossa Troja/Ljungby

Bakning nr 2 i helgen, en lyckad sådan.


lördag 14 september 2013

Äntligen helg

Denna helg är första helgen på flera månader som inte har någon specifik händelse inbokad i kalendern. De senaste månaderna har inneburit en hel del bröllop, tävlingar av olika slag, semester och lite till. Det känns lite konstigt att nu ha en hel helg ledigt, jag vet ju vad jag ska göra dock :-) Idag ska jag försöka ge mig på ett långpass i löpning. Jag har inte tagit ett löpsteg sen förra lördagen, vaderna och hälsenorna har behövt vila så då har jag låtit dem göra det. Planen är ca 20 km alternativt 1,5 timme. Det ska inte gå fort, utan nu handlar det om att först vänja kroppen vid distanspass. Jag är ganska nervös faktiskt, jag oroar mig för att vaderna kommer strejka ganska snabbt, men då får jag väl helt enkelt försöka bryta och ta mig hem. Är laddad med min standardfrukost på lördagar nu iaf - valnötsbulle ifrån Gateaux och en stor tallrik fil med diverse gottigheter i, därtill några koppar kaffe, mmmmmmm.

Igår blev cykling till Eslöv igen. MAGISKT kan jag bara säga. Det är en så underbar känsla att komma iväg tidigt på morgonen när dimman fortfarande ligger som ett tjockt täcke och staden knappt har vaknat. Benen de går mest av sig själva. Det är verkligen njutning för mig. Den där lilla smärtan som jag känt i min vänstra höft var helt borta, ändrade positionen på sadeln lite grann vilket kan ha hjälpt.

Jag fokuserade inte på att cykla snabbt utan låg i ett mkt behagligt tempo vilket gjorde att turen inte blev särskilt jobbig. Det enda jobbiga var när jag skulle ta mig igenom Lund, det är alltid kaos där. Tyvärr har jag ännu inte hittat någon smidig väg via Lund som inte innefattar en massa rödljus eller smala gator där man knappt vet om man får köra höger eller vänster. Någon som har ett tips?

Nu är det dags för peppning inför dagens långpass, håll tummarna för att jag klarar det. Bjuder på bilder ifrån gårdagens tur.
Ribersborg en tidig morgon
Det snurrande tornet stiger upp ur dimman


Lomma-Lund visar sig ifrån sin bästa sida
Redo för avfärd

torsdag 12 september 2013

Sorg

Idag har jag tagit och realiserat ett stort beslut. Ett beslut som inte gör mig glad, utan det är ett beslut som ger mig sorg. Vad är det för beslut jag tagit? Jo, jag har sagt upp mitt medlemsskap på gymet.

"Men det är väl ingenting som är sorgligt"? tänker ni då, jo för mig är det det för jag trivs så himla bra på gymet. "Men om det nu är så sorgligt, varför säga upp det"?. Det är en ren kostnadsfråga. Mitt medlemsskap kostar ett x antal tusenlappar om året och de senaste månaderna har jag kanske besökt gymet i snitt (max då) en gång i veckan. Det gör att varje gympass kostar mellan 100-150 kronor. Det är ganska mkt pengar för att träna. För dessa tusenlappar kan jag istället köpa mer nödvändiga grejor till IM. 

Därför bestämde jag mig för att säga upp det. Igår ringde jag till gymet och frågade hur jag skulle gå tillväga och de berättade att jag var tvungen att komma in och skriva på papper och att platschefen behövde fixa med det. Så idag efter jobbet åkte jag dit. Sorg i hjärtat dit, men ändå lite glädje på vägen ut. Varför då? Jo, jag behövde inte säga upp medlemsskapet utan jag fick lov att frysa det (IM är ett särskilt skäl, tror killarna i receptionen blev lite impade över vad jag ska genomföra och var lite sjyssta). Så jag frös det i ett år så sen när IM är avklarat kan jag börja på mitt älskade gym igen och köra grymma Transformer, spinning - PULS, body pump ja U name it. Sen jag började träna på SATS har jag aldrig velat byta och kommer nog inte vilja göra det sen heller.

Hur som helst, nu har jag inget gymkort, men jag kommer istället få loss lite pengar som jag kan köpa en våtdräkt för plus lite annat smått och gott. 

För övrigt så har denna dag varit helt träningsfri, inte ens cykelpendling till tåget. Var lite krasslig igår kväll och imorse så jag vilade (även jag kan göra det). Men imorgon är det fullt ös igen, då blir det ev. cykling till Eslöv igen, det är dock motvind (om än svag sådan) så jag får se om jag kan motivera mig till det. 

Over and out!


onsdag 11 september 2013

Onsdag

Veckan fortsätter, idag är det onsdag å halva arbetsveckan har gått. Igår var jag glad över en härlig cykeltur till jobbet, imorse möttes jag av försenade tåg ifrån Danmark, förbarmade mig själv lite för att jag inte kollade tidtabellen hemma, då hade jag antingen kunnat slappa längre vid frukosten alternativet cyklat en längre transporttur till tåget. Istället fick jag hänga vid tågstationen i 25 min extra.

Idag blev det simning, återigen hade jag tänkt springa, men stelheten sitter kvar i vaderna så jag väljer att vila ifrån löpning (oerhört frustrerande). 

Provade Burlövsbadet idag, passade bra då jag tog det på vägen hem ifrån jobb. 2000 meter var målet att simma vilket jag gjorde. Delade upp det i 10 etapper à 200 meter (50-metersbassäng) med ca 60 s vila mellan varje. Eftersom jag går på simskola på söndagar å därmed går igenom teknik å tränar på det där så blir det mer fritt sim på simpasset i veckan. 

Kan inte säga att det är speciellt roligt att simma såna distanspass, men jag inbillar mig att det är nyttigt. Målet är att kunna simma 400 meter crawl i ett svep, i februari 2014 så jag får mala på. det är iaf lättare att simma i 50-meters bassäng än 25 meter. Blir spännande till våren att simma i havet på träning, det blir en utmaning. 

Nu är det dags för en AW med goda vänner, magen skriker efter mat. 

Sexigt värre :)

tisdag 10 september 2013

Flexibilitet



Flexibilitet är ett ord som kommer prägla mycket av min vardag framöver. För att få hela livspusslet att gå ihop gäller det att kunna vara flexibel.
 
Igår kväll såg jag en mkt bra dokumentär på 3:an, tyvärr såg jag bara halva då jag kikade på "En svensk klassiker" första halvtimmen. Hur som helst så handlade dokumentären om människor som satsar lite hårdare på sin träning än vanliga motionärer, typ elitsatsande motionär. Jag kände direkt att jag föll in i den kategorin. Dokumentären visade ett par olika personer och deras syn och satsning på träning, det var bland annat en tjej som sprang ultralopp, en annan tjej som sysslade med multisport. Hur som helst så var det en kommentar ifrån en läkare som jag tog med mig. Jag tänker inte gå nämre in på detaljer, men han jämförde en person som tränade för ett maraton och en person som tränade triatlon. Om en person som tränar för ett maraton har ont i fot/knä el dyl, så kan träningen bli lidande, medans personen som tränar för triatlon kan oftast byta träningsform och simma eller cykla istället (om det var löpningen som inte gick vill säga). Vart vill jag komma med detta?
 
Jo, detta hände mig imorse, jag hade bestämt mig för att springa till tåget, hade en kort runda på ca 10 km och en längre på ca 15 km i åtanke. Allt var förberett (planerade det igår). Dock, när jag vaknade imorse så kände jag att mina vader inte helt var med på banan, känningar ifrån lördagens lopp satt i. Då tänkte jag på läkaren som sa att triatleten kan byta sport och det var precis vad jag gjorde. Jag bestämde mig för att cykla till jobbet istället. Jag var flexibel!
 
Så löpning blev istället 53 km cykling i helt fantastiska förhållanden. Jag klagade inte någonstans. Det enda jag klagade på var att jag har nån liten nerv i kläm i vänster rumpdel/höft, förmodligen är det pga att jag flyttat mina skofästen. Lite massage och stretch borde göra susen.
 
Bjuder på några bilder ifrån dagens cykeltur.
 
Ribergsborg en tisdag 06:30

På väg mot Lomma, solen visar sig ifrån sin bästa sida
 


Cykling längs med åkarna vid Löddeköpinge



måndag 9 september 2013

Planering å Ironman 70.3

Ny dag å ny vecka. Nu startar min resa mot Iron Man lite mer på riktigt tror jag. Visst, jag anmälde mig för två veckor sedan och har lite smått ändrat mina träningsmoment, men i och med loppet i lördags så har mkt av mitt fokus legat på Midnattsloppet. Nu när det är avklarat å inget nytt lopp i sikte så kan jag fr.o.m. nu fullt fokusera på IM.

Fokus IM, ja det kommer att kräva en hel del planering för att få denna resa att gå ihop.
Nu blir det fler och fler fasta pass, ungefär som ett gymschema, enda skillnaden är att jag inte har en fast tid att hålla mig till, men det är det jag ska försöka skapa. Vissa pass blir med Heleneholm men många pass blir ju själv. Ett av dessa pass är morgonlöpning till tåg. För att det ska vara möjligt för mig så måste jag planera in dagen innan min mat å kläder så jag inte behöver springa med ryggsäck. 


Här är dagens planering inför imorgon. Matlådor, sallad, lite frukt å gröt. Det får inte bli krångligt det här med IM, det gäller att få in det i vardagen utan att för mkt blir lidande. Tack å lov har jag en fantastisk familj (varav mina två bröder också ska göra denna resa) å en underbar make som låter mig hålla på å träna så här, tror att jag har bra stöttning av min vänner också :-)

På tal om någonting annat, igår gick ju VM i IronMan 70,3 i Las Vegas där fantastiska Lisa Nordén skulle försöka ta VM-guld. Förutsättningarna var ju inte de bästa, regn och hög luftfuktighet plus att hon har en hälsena som krånglar (det är inte en rolig skada av erfarenhet). Enligt mig gjorde hon ändå ett grymt bra lopp. Hon sprang in på 8:e plats. Hon sprang en halvmara på under 1.30 det är helt galet. Hon är min inspiration inför Köpenhamn IM (hon var min inspiration även innan :-) ), visst hon kör inte den distansen men ändå, hon är grym. Punkt slut.

 

söndag 8 september 2013

Premiärsimning

Söndagen började med träning å den avslutades med träning. På kvällsschemat stod det simning -nybörjarkurs. Då Aq-va-kul fortfarande är stängt så var träningen på rosengårdsbadet, utomhus. Passet var fokuserat på teknik, grymt svårt det här med crawl, men jag ska klara det, annars kan det bli en tuff simning på IM.

Nu är det soffläge resten av kvällen, maten å efterrätten ligger i magen, jättesugen på att kliva upp imorgon 05:25 när klockan ringer. NOT! Vilodag imorgon iaf (ja förutom lite transportcykling till tåget :) ) 

Godnatt//JJ


Midnattsloppet Malmö

Igår kväll var det dags. Jag hade som sagt inte bestämt mig för ifall jag skulle satsa eller halvsatsa. Min käre bror säger alltid åt mig att jag måste ta i mer och till slut bestämde jag mig för att "Va f*n, jag kör sen får vi se vart det tar mig". Det tog mig till en sluttid på 40:13, förbättrade mitt personliga rekord med 2,5 minuter. Jag riktigt nöjd. Det som stoppade mig från att springa fortare var andningen, benen hade mer att ge, men jag flåsade som en galen hund i princip hela vägen och mot slutet trodde jag att lungorna skulle sprängas. Det gjorde de såklart inte.

Det var en häftig upplevelse att springa på kvällen (startade 21:30), men bitvis var det svårt att se vart jag skulle sätta fötterna så jag fick vara på vakt lite då och då.

Tyvärr hade jag ingen hejarklack med mig, men en kompis var funktionär i MAI som anordnade loppet och hon såg mig när jag hade 1 km kvar och hejade, det gjorde susen. I Köpenhamn hoppas jag större delar av familjen är med så man har mer pushning längs vägen :-)

Hur som helst väl i mål var jag trött, men återhämtade mig snabbt så jag kunde ställa mig längs målrakan och heja min kompis Lotta i mål!

Hade lite svårt att sova på natten, galet hungrig och sen visste jag att jag skulle upp och cykla introduktionspass med triathlongruppen halv 9. När jag vaknade imorse hade jag tänkt strunta i att hänga med, jag ville mest gå hemma och fixa, men sen övertalade brorsan mig. Det var ju ändå bara ett intropass så det kunde ju inte vara så långt. Ha, säger jag bara. Totalt cyklade vi lite över 6 mil och det var både klung- och tempokörning. Men jag var ändå hyfsat pigg och det var riktigt kul att träffa andra med samma intresse, det var några som hade kört och som ska köra IM så det finns mycket tips att hämta.

Nej nu kom min käre make innanför dörren med MAT, kreolsk gryta tackar jag inte nej till.

lördag 7 september 2013

Början

Jahopp, då var det dags att premiärskriva första inlägget på denna blogg. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt hur jag ska få till detta på ett intressant och bra sätt, men jag antar att om jag bara börjar skriva så kanske det löser sig efterhand.

Tanken med denna blogg är inte att uppdatera allting jag gör om dagarna utan det är ett sätt för mig att dokumentera min träning och förberedelser inför min kommande utmaning Iron Man. Sen kan det komma in lite andra inlägg också, det ger sig nog lite allt eftersom.

Att genomföra en Iron Man kommer vara (om jag nu klarar det) det största jag gjort i min träningskarriär. Jag har aldrig tävlat på någon som helst nivå utan ser mig själv som en elitsatsande motionär som älskar att utmana mig själv och se vad kroppen klarar. När jag och mina bröder väl bestämde oss för snart två veckor sedan att anmäla oss så var det med en pirrig känsla i magen. "F*n en Iron Man", tänkte jag, "ska jag verkligen ge mig på det". Det kommer vara slitsamt, men samtidigt häftigt att se om min kropp klarar detta.

Strategin är att vänja kroppen vid träningen, jag har en bra grundfysik och skulle nog kunna ta mig runt redan nu, men jag vill se vad jag kan klara med rätt träning och laddning. Genom peppning och pushning med min fantastiska bröder ser jag fram emot denna resan mot 24 augusti 2014.



Någon gång under de närmaste dagarna kommer jag mäta mig och väga mig och se hur utvecklingen blir, kanske kommer det bli stora förändringar, eller så blir det inga förändringar över huvud taget, det återstår att se.

Idag laddar jag inför Midnattsloppet i Malmö. Planen är att springa (förstås), satsa på någon tid? Ja kanske...