fredag 29 augusti 2014

Post race tankar

Nu har det gått några dagar sedan min stora tävling. För tillfället så känns det som att det var flera veckor sedan som tävlingen ägde rum. Nu kanske det inte är så konstigt att det känns som längesedan för efter tävlingen har jag hunnit med att både fylla 30 och börjat på ett nytt jobb, så det har varit ganska många saker som har skett under ganska så kort tid.

Trots detta försöker jag tänka tillbaka på söndagen så mycket jag kan för jag vill inte riktigt släppa den bubblan. För att inte vara så typisk svensk så tänker jag nu säga att "JAG ÄR SÅ JÄVLA STOLT ÖVER MIN PRESTATION I SÖNDAGS". Den där första gången kommer jag aldrig mer att få tillbaka så därför så ger jag mig en extra klapp på axeln och berömmer mig själv :-)

Hur har då kroppen reagerat efter tävlingen? Jag har hört diverse historier om folk som vaknat mitt i natten av att de varit så hungriga och då haft back up nära till hands :-) Detta hände inte mig, efter loppet var mat det minsta jag var sugen på, min mage var ganska öm efter tävlingen. Den har dock ordnat till sig. I måndags när jag vaknade var den precis som vanligt tack och lov. Benen var dock inte som vanligt. I måndags och tisdags var jag otroligt öm i mina lårmuskler främst, vänster hälsena var också stramare än vanligt. I onsdags var det dock borta och nu känner jag typ ingenting längre. Min kropp återhämtar sig muskulärt väldigt snabbt, coolt. Nu är det dock inte så att jag ska börja träna igen, noooo, jag har 3 veckors vila, eller ja, 2 veckor snart. Den fysiska aktivitet som jag kommer att ägna mig åt kommer vara simning (tjuvstartade imorse, sååå nice), promenader och lite prehab/styrka. Sen börjar jag om igen i oktober med ett nytt träningsupplägg.

Vad ska hända med bloggen nu då? Ja, den kan ju först och främst inte heta "Missy Montys way 2 become an IronWoman" för det är jag nu. Har funderat på ifall jag ska ha den kvar eller inte. Jag skrev ju i början att bloggen skulle vara ett sätt för mig att minnas resan mot Ironman. Jag tror dock att jag kommer att fortsätta skriva, men får fila lite på namnet :-)

Vad händer med mig nu då? Jo jag börjar som sagt ett nytt träningsupplägg i oktober och det som står på agendan är VM i Motala 2015 samt någon halvironman och lite annat smått och gott. Jag vill utveckla min löpning, eller rättare sagt, jag behöver utveckla min löpning och hålla mig borta ifrån de där trista skadorna som jag har haft.

För den nyfikne kommer här hur mina träningstimmar inom simning, cykling och löpning har sett ut under de senaste 365 dagarna. Observera att detta gäller endast dessa tre grenar och siffrorna presenteras procentuellt, det kan dock vara så att det är någon felmarginal på siffrorna, men hyfsat nära sanningen är det nog...
Simning 27 % (både pool och öppet vatten)
Cykling 54 %
Löpning 19 %

Undrar hur siffrorna kommer att se ut nästa år....

Ha en trevlig helg allihopa, det ska jag ha!


måndag 25 augusti 2014

Race report KMD Ironman Copenhagen

Att återberätta det jag upplevde igår går nog inte göra på ett sätt så att man förstår, men jag ska göra vad jag kan. Det kommer bli ett låååångt inlägg så det är bäst att ni har kaffekoppen redo :-)

Lördag
Lördagen började som vanligt med frukost och sen packade jag klart allting. Efter jag ätit min lunch kom mina bröder och tillsammans cyklade vi till tåget för att sedan bege oss vidare mot incheckning av våra cyklar. 

När vi kom fram till Amager strand (där simstart och T1 var) började den där Ironmankänslan infinna sig. Helt plötsligt var det inte bara vi tre som andades IM utan där var flera hundra till som alla skulle göra samma sak på söndagen. 

Vi blev kvar på incheckningen ett tag, fixade våra cyklar och lämnade ifrån oss våra race bags. Därefter tog vi tunnelbanan in till Köpenhamn och efter diverse ärenden kom vi äntligen hem till Karin och Rasmus som så snällt lånade ut deras lägenhet så att vi kunde sova över i Köpenhamn. Efter att vi käkat varsin pizza och fixat iordning alla våra saker inför söndagen gick vi och la oss till sängs runt halv tio. Jag var helt slut och somnade på störten, men vid halv ett vaknade jag och kände att nu var jag nervös. Ont i magen och drömmarna som sedan kom handlade bara om Ironman. 

Söndag
Klockan ringde 05:00 och trots mycket vaknade under natten kände jag att jag var ganska utvilad. Idag var det inte läge att snooza utan upp direkt, fixa frukost, äta eller trycka i mig frukost och sen tog vi tunnelbanan och åkte till starten.
Viktigt att vakna med en pepptext
Vädret var kanon, solen var på väg upp, visst var det kallt i luften, men det var betydligt bättre väder än tidigare i veckan.

NU var det ännu mer folk och det spelades musik och stämningen var verkligen härlig. Jag försökte hela tiden hålla mig inom min bubbla och vara fokuserad på mitt egna. Kollade av att allting var som det skulle på min cykel, däcken var fortfarande hårda och bromsarna fungerade. Efter ett toabesök drog jag på mig min våtdräkt och vevade runt lite på armarna för att sedan infinna mig i startfållan 07:05. Precis innan jag gick in i startfållan mötte jag Alfred och då började jag gråta, då gick det upp för mig att det var på riktigt, tårarna var tack och lov inte långvariga utan jag tog mig samman.
Taggad inför dagens äventyr kl 06:00 en söndags morgon
Vacker utsikt över Amager strand
På väg mot tävlingsområdet
Simning
Simstarten gick 07:15 och alla tjejer i samtliga Age Groups startade samtidigt. Svårt att säga hur många vi var men ett par hundra stycken kanske?!?

När jag stod där på stranden (det var springande start till vattnet) så blev jag lugnare, snackade lite med några tjejer runtomkring. När startskottet gick sprang vi ut i vattnet. Vi var som vilda höns. I början så sprattlades och sparkades det och då trodde jag aldrig att det här skulle gå vägen, men efter ett tag så luckrades massan upp och det bildades små stim av simmare som simmade iväg. Jag hamnade i ett stim som kändes bra, jag följde några fötter och behövde inte jobba särskilt hårt. Det tuffaste var att jag inte kände mina händer, fick lite flashback ifrån Motala, men det var betydligt varmare i vattnet här än i Motala så jag höll ändå temperaturen bra.

Vid 1000 meter tittade jag på klockan som då visade 19:25, det kändes som att jag simmade snabbare än så, men jag bestämde mig för att inte tänka så mycket utan bara simma. Vid första vändningen tappade jag mitt stim och hamnade själv, som vanligt. Det gjorde dock inte så mycket, jag kom in i ett bra simflow och höll bara koll på vart jag skulle. Vid 2700 m visade klockan 55 min någonting och då insåg jag att jag skulle klara mitt simmål (1h20min) med lite marginal. De sista 200 metrarna var svårsimmade, solen stod rakt mot rampen där vi skulle gå upp så det var svårt att se vart jag skulle simma. Hittade till slut vägen till rampen och kom upp ur vattnet. Tid simning: 1:06:35
En något kall och även chockad Julia på väg mot T1
Transition 1
Precis som efter simningen i Motala så var mina händer inte funktionsdugliga, jag kunde inte röra dem för att de var så frusna. Jag sprang och hämtade min bikebag och tog god tid på mig att försöka få upp någon form av värme i händerna. Till slut fick jag upp de dragkedjor på tröjan och västen så att jag kunde fortsätta ut från ombytestältet och springa vidare mot min cykel. Jag drog även på mig min armvärmare, men de klarade jag inte rulla upp med en gång, det var först vid cykeln som jag fick upp dem helt över armarna.
Kämpade med mina armvärmare
Äntligen kom de på plats
Hittade cykeln ganska snabbt och plockade ned den ifrån stället och stack iväg. Nu skulle den längsta delen av hela dagen börja. Tid T1: 6:55

Cykling
Cyklingen var som sagt en 2 varvsbana och gick norrut mot Humlebäck längs med kusten och vidare tillbaka mot Köpenhamn via inlandet. Otroligt vacker cykelväg och sådär på morgonkvisten var det verkligen härligt att susa fram på vägen. Jag var inställd på att det skulle vara sydvästlig vind vilket skulle ge med/sidvind, men den skulle inte vara så stark. Antingen kollade jag helt fel prognos på morgonen eller så ändrades prognosen hastigt, för vinden kändes inte gynnsam alls. Den kom mestadels ifrån sidan och jag upplevde den som tuff. Jag har ju dock kört många pass med vind så jag lät inte den vinna över mig, jag skulle vara starkare. 

För att klara mitt drömcykelmål så skulle jag hålla ett snitt på 31,3 km/h. I början låg jag stadigt mellan 31-33 km/h och allting flöt på väldigt bra. Benen svarade precis som jag önskade. Jag hade bestämt mig för att hålla mig till en näringsstrategi att äta något varje mil, antingen en gel eller en halv bar. Bars skulle jag äta de första 3 timmarna för att mot slutet enbart köra gels. 

Den första delen av cyklingen upp mot Humlebäck gick bra, jag ignorerade vinden och höll en bra takt på pedalerna. När jag vände in mot landet slog vinden mot mig och jag fick en dippa vid ca 65 km. Helt plötsligt cyklade jag i 25 km/h och det kändes riktigt tungt. Nu gällde det att snabbt ändra negativ energi till positiv energi, det var nog backarna som tog lite musten ur benen. Fick i mig lite energi och efter ett par km var jag tillbaka på banan. 

Efter ett tag lämnade man småvägarna för att komma ut på en stor väg och då gick det undan. Nu sa benen CYKLA så jag brassade på. Det snackades en del om att en backe på banan "Geels Bakke" skulle vara en riktigt seg rackare, men det var den inte enligt mitt tycke. Kan berott på att det stod massvis med människor längs med backen och hejade och hejade, lite som i Tour de France. När jag kom till Lyngby (precis innan varvning) så hörde jag mitt namn för första gången ropas. Det var Carlos som stod och skrek och det gav sån energi. Vid vändningen lite senare stod även Annika och Inez och skrek för fulla muggar och den peppningen gav mycket inför andra varvet på cyklingen.
Det gäller att hålla fokus på kullersten
På andra varvet började nacken bråka, jag började bli trött i axlar och ont i rumpan, men benen kändes ändå otroligt pigga. Vid vändningen i Humlebäck kom regnet, nej tänkte jag, nu kommer det bli en blöt historia. Tack och lov var det inte ett långt ihållande regn utan det upphörde efter ett tag. Jag betade av backe upp och backe ned och helt plötsligt var jag återigen ute på den stora vägen tillbaka mot Köpenhamn. När jag för andra gången cyklade uppför Geels bakke så kände jag en glädje komma inombords, nu visste jag att jag skulle rulla in i T2 med en bättre sim- OCH cykeltid än förväntat. 
På väg uppför Geels bakke

Nästan uppe på Geels bakke
När jag rullade in i Köpenhamn kom det en mil som mest var sicksackande fram på gatorna. På slutet cyklade man även längs med en bit av löparbanan. När jag såg folk som sprang då var jag inte så sugen på att sluta cykla och börja springa, men så cyklade jag förbi min familj som stod och vrålade för fulla halsar och då taggade jag till. Tid cykling: 5:35:22


På väg in mot T2
Transition 2
Så fort man kom fram till T2 tog funktionärer ens cykel och man fick springa och hämta sin löparpåse. In i tältet och byta om, nu fungerade mina händer så det gick lite smidigare. Jag hade redan innan bestämt mig för att springa på toaletten, blåsan behövde tömmas efter 18 mils cykling. Därefter var jag redo för löpningen som skulle bli en riktig kamp. Tid T2: 3:43

Löpning
Med hyfsat fräscha ben började jag trippa framåt, stämningen på löpningen var precis så som jag hade föreställt mig. Folk stod och hejade och skrek precis överallt. Min klocka strulade de första 3 km:na, den tappade GPS:signalen så jag hade dålig koll på min snitthastighet, den var högre än jag tänkte iaf. Första hejarropet kom under en bro, där stod folk ifrån klubben och skrek för full hals, PEPP säger jag bara. Efter några km:er så sprang jag förbi mina kompisar som också hejade för fullt och därefter kom familjen igen och så fortsatte det. Göran och Johan från klubben stod på ett ställe och peppade mig varje gång jag sprang förbi. 
Fantastisk support ifrån bästa triathlonklubben!

Nu låter ju detta som att löpningen var en solskenshistoria, men det var det inte. Nu ska jag berätta sanningen. Första varvet gick riktigt bra, steget kändes lätt, jag fick i mig energi som jag ville och solen sken, men så hände något på andra varvet. Magen började göra konstiga ljud ifrån sig och jag började känna att energin jag tillförde inte ville stanna kvar. Fan tänkte jag, hur ska jag göra nu, att springa och "hålla igen" är inte kul, men att stanna och gå på toaletten är inte heller bra, svårt att komma igång sen igen. Lite innan 16 km blev jag omsprungen ifrån en kille ifrån RAN som hejade på mig och sa att det ser riktigt bra ut, mmmm det var inte så det kändes. Jag behövde en toalett. Efter hans pepp så bestämde jag mig för att om jag ska kunna fortsätta springa så måste jag stanna, så vid nästa vätskestation stannade jag. Efter några minuter kunde jag springa vidare i tron om att jag nu skulle kunna springa bra igen. Nejdå, allt jag tillförde kroppen ville inte stanna kvar. Efter två varv så hade jag återigen otrolig magknip så när jag kom till samma vätskestation sprang jag in igen på samma toalett, magen orkade verkligen inte längre. Mina fina löptider sjönk drastiskt och varje steg jag tog gick tungt, riktigt tungt.

Här har jag fortfarande ett bra flyt i steget och kroppen mår bra
Strutsen/T-rex Julia Montgomery
Because I'm happy
Inför sista varvet så mötte jag ena brorsan och det peppade mig. "EN mil är ingenting nu Julia" fick jag peppa mig själv, men fötterna ville knappt lyfta ifrån marken. Med en vilja av stål så gav jag mig ändå fan på att ta mig runt. Mitt sista band (man fick ett band för varje varv man sprungit) fick jag när jag hade 4 km:er kvar, då kände jag en sån lycka. Helt plötsligt hade jag två km:er kvar och nu var det bara att köra. Sista km:en bestämde jag mig för att jag skulle minsann avsluta med en stillöpning, jag ville inte korsa mållinjen med stapplande steg som så många andra utan jag bestämde mig för att sträcka på mig, upp i höften, driv i steget och med "lätta" steg sprang jag in på upploppet. Så gick iaf tankarna i huvudet, i själva verket så var nog steget ganska klumpigt och stapplande, men skit samma :-) Tid löpning: 3:48:13

En trött, men glad Julia

Det var en sådan otrolig lycka att springa över mållinjen. Efter 10 timmar 40 minuter och 46 sekunder gick jag från att vara "become an Ironman" till att BE AN IRONMAN!
I MÅL!!!!
Jag hade inte i min vildaste fantasi vågat tro att jag, en motionär från Småland, skulle vid 30 års ålder genomföra min första Ironman på en tid under 11 timmar och även som bästa svenska kvinna!

TACK allihopa för hejarrop, lyckönskningar och peppningar som gavs igår. Jag hade en stor supportergrupp av vänner och familj och det lyfter en framåt att höra allas jubel. 

Min placering i min Age group blev 7, totalt bland tjejerna 34, totalt av alla 681 och bästa kvinnliga svenska. Jag är så otroligt nöjd och glad, fast jag har nog inte riktigt förstått ännu vad som hände igår. 

För att avsluta det här inlägget så vill jag tacka alla som har hjälpt och stöttat mig under året, familj, vänner och den bästa triathlonklubben Heleneholms IF Tri Team. Utan allt ert stöd hade inte den här resan kunnat gå så pass bra. Även stort tack till coach Katarina som gick in och styrde upp min träning i våras. Hennes input har verkligen hjälpt mig i min utveckling som bara börjat :-)

Framförallt tack till mina bröder Franz och Alfred, för 1 år sen bestämde vi oss att genomföra det här loppet och att vi alla tre skulle ta oss över mållinjen, det var det många gånger tvivel om, men vi klarade det med fantastiska resultat. Syskonen Hermansson säger jag bara!

Återigen tack tack tack! Nu ska jag vila och låta kroppen återhämta sig. Har redan varit och fått en återhämtningsmassage av otroligt duktiga Robert, så jag hoppas musklerna hittar tillbaka till sin normala form någon gång de kommande veckorna :-) 

Tre sycken glada och stolta syskon

Triss i Ironman




torsdag 21 augusti 2014

NU är det nära

Inte många dagar kvar nu, på söndag smäller det. Då kommer den tävling som jag under ett år gått och väntat på nämligen KMD Ironman Copenhagen. Det är med blandade känslor jag inväntar söndagen. Självklart ska det bli oerhört roligt att få delta i ett så stort och förhoppningsvis häftigt evenemang, men sen kommer de där orosmomenten som väder och hur ska kroppen reagera? Jag har förberett mig precis så bra som jag kan. Jag har tränat och tävlat i extrema förhållanden både väldigt varmt, men även i typ storm, ösregn och kyligt. Jag har tränat på att förse mig med energi och vätska kontinuerligt under mina träningspass, jag har testat att kolhydratsladda inte bara en utan två ggr och det har funkat bra båda gångerna. Så jag vill nog påstå att jag har gjort en bra förberedelse, men som sagt allt kan hända och det måste jag kunna acceptera på söndag.

Fram till söndag är det nu packning och laddning som gäller. Kolhydraterna lagras in i kroppen och dimma är ett ord jag kommer känna mig bekant med ;-).Veckans som har gått har varit väldigt lugn. Jag har klättrat på väggarna stundtals, men det börjar bli bättre nu (bakade bröd, putsade cykeln och tog fram ett 1000-bitarspussel, det hjälpte :-) ). I går var jag och fick en ordentlig helkroppsmassage så att kroppen är redo inför söndag. Allting släppte återigen fantastiskt vilket känns lovande inför tävlingen.
Jag har bakat bröd TVÅ ggr den här veckan
Rengjort kedjan och lite andra delar på Tri-hojen har jag oxå hunnit med
En omgång bulltårta slängde jag ihop en eftermiddag
Imorse var jag och fikade med min underbara coach Katarina. Det var skönt att få prata igenom tävlingen och ventilera tankar och moment jag är orolig över. Katarina lugnar alltid ner mig :-) Igår kväll kom mina bröder med familj till Malmö så efter frukosten med Katarina åkte jag, Franz och Alfred till Segevångsbadet och körde några längder. Inget tufft pass, mest genomsim. Vi körde även ett kortare cykelpass efter lunch, inget tufft pass utan lugn cykling med några 90-sekundersintervaller.

Imorgon kommer mamma och pappa till Malmö så på kvällen blir det stor familjemiddag. Sen på lördag åker jag och bröderna över till Köpenhamn och installerar oss. Fram till dess ska jag ha förberett och packat allting både kläder och energi. Jag känner mig förhållandevis lugn än så länge, jag kommer leva i en liten bubbla här nu ett par dagar. Prognosen för söndag är mulet och sydvästlig vind med risk för regn. Jag har varit ganska nojjig under några dagar just för att prognosen har sett ganska dyster ut, men nu har jag lugnat ned mig lite grann. Jag har ju som sagt kämpat mot den där vinden otaliga ggr det senaste halvåret så nog fan (ursäkta språket) ska jag klara av att hantera den även på söndag.

Nu blir det inga fler inlägg innan söndag. Nu går jag in i min IM-bubbla och fokuserar på mat, vila och förberedelser. Jag kommer även lyssna på Josh Wink - A Higher state of Consciousness, ett oändligt antal ggr :-)

Wish me luck!

Franz, Alfred och ja efter några längder på Segevång
Å så lite muskler också


måndag 18 augusti 2014

Lite information till alla som ska titta och följa loppet på söndag

Nu är vi inne i min stora race week. Jag kan själv knappt förstå att det är så nära, kan jag inte få några veckor till för att förbereda mig?

Här kommer iaf ett inlägg med allmän information till alla som hade tänkt åka över till Köpenhamn för att titta på racet (om det nu är någon :o) ), men även för er som inte är på plats, men som ändå vill ha lite koll.

Mitt startnummer: 437
Starttid: 07:15

Om inte vädret är alltför dåligt så kommer jag att ha den här utstyrseln på cykling och löpning

Dagens outfit:
Klubbkläder HTT, compressions sleeves Runners store
Cykel: Specialized Shiv Elite
Hjul: FFWD
Skor: RXL Hilo, Bontrager
Hjälm: Giro Air Attack
Klocka: Garmin Forerunner 310 XT
Dagens outfit:
HTT klubbkläder, compressions sleeves Runners store
Skor: Saucony Mirage 4 (ej de på bilden)
Klocka: Garmin Forerunner 310 XT
Antagligen har jag en keps också, märke ej bestämt
Om man vill följa mig under dagen så är det nog den mobila appen som gäller för de flesta

  • Mobilapp (Google Play och App Store): sök på IRONMAN DK
  • SMS service: Skicka "KMD SMS [startnr]" till 1276 för att få ett status SMS varje gång jag passerar en tidsregistrering. Det kostar 2 DKK per SMS och det kan bli upp till 30 stycken. OBS det är endast de med danskt abonnemang som kan använda den här tjänsten.
  • www.kmdironmancopenhagen.com hålls uppdaterad under hela dagen 
Jag föreslår att man går in på hemsidan och kollar in guiden för åskådare:

Så hur kommer då dagen att se ut?
Starten går mellan 07:00 (PROs) fram till 08:00. Jag startar som sagt 07:15 (simmar 3,8 km). Simningen tar plats vid Amager Beach Park. Om man är intresserad av att kolla in simningen så är det enklaste sättet att ta metron och hoppa av vid "Amager Strand". Vid detta område kommer även bytet mellan sim-cykel att ske, eller som det heter T1 (Transition 1). 
IM Copenhagen-Swim-course-675x623
Simbana, bild lånad ifrån http://kmdironmancopenhagen.com/race/swim/

Efter simningen ger man sig iväg på cykling. Det är en 2-varvsbana som går norrut och tillbaka. Varvningen sker vid 93 km omkring Hellerup. Totalt cyklar man 180 km.
IM_Cph_Bike-675x878
Cykelbanan. Bild lånad ifrån http://kmdironmancopenhagen.com/race/bike/
När cyklingen är över så går man in i andra växlingen - T2. Det här växlingsområdet är INTE samma som T1, utan T2 är inne i Köpenhamn. 
T2_675
T2, bild lånad ifrån http://kmdironmancopenhagen.com/race/t2/

Efter T2 så sticker man ut på löpningen som är en 4-varvsbanan inne i Köpenhamn, 4 varv = 1 maraton (42,2 km). Nu har jag ju själv inte sprungit banan, men jag kan tänka mig att det är en härlig stämning längs med löpningen. 

ECCO-Biom-run-course-map-675x641
Löparbanan. Bild lånad ifrån http://kmdironmancopenhagen.com/race/run/
Exempel på "hot spots" där man kan befinna sig är
Efter 4 varv kommer jag förhoppningsvis korsa mållinjen. Målgången sker vid Christiansborgs slott:

Ja, vad mycket mer kan jag säga. Det kommer bli en lång dag och för er som har tänkt att komma och kolla så rekommenderar jag att man kommer och kollar på löpningen. I och med att det är en 4-varvsbana så kommer man ju se alla tävlande många gånger och man kan heja väldigt mycket. Glöm inte att ta med er varma kläder och paraply!

Tyvärr kan jag inte ge er några exakta tider för när de olika momenten startar för min del (förutom simningen då) eftersom det är ju helt beroende på hur det går, men jag kan ju göra en uppskattning. Går allt enligt min plan så bör jag vara iväg på löpningen någonstans runt 14:30-15:00, MEN det är ju ingenting som är säkert så håll er uppdaterade.

Så nu har ni iaf fått lite info om söndagen. Det finns säkert en hel massa saker som jag glömt, men som sagt, gå in på hemsidan så finner ni all info där också!

lördag 16 augusti 2014

8 dagar kvar

Nu är det inte lång tid kvar, närmare bestämt 8 dagar. Jag har inte själv fattat att det snart är mindre än en vecka kvar. Just precis just nu i skrivande stund så går starten i Kalmar, jag sitter laddad framför datorn och ska hålla mig uppdaterad under större delen av dagen, det ska bli så spännande att följa alla jag känner.

Så hur har den sista tiden sett ut nu då?

Den här veckan har jag haft en toppningsvecka vilket har inneburit betydligt lägre volym på träningen, men ändå ganska hård intensitet. Nu sätter vi formen till IM :-) I och med att jag både vilar mycket och har semester så känner jag rastlösheten komma, men det är nyttigt för mig. Jag har passat på att göra alla de där sakerna som man annars inte gör (fast jag har en massa till jag "borde göra") såsom käka hamburgerlunch med bästa vänner i solen en fredag, åka hem till bästa vän för mysmiddag en onsdag, hämta bullleverans hos bästa coach en tisdag, laga lyxig pastamiddag en måndag, hjälpa till på prova-på-triathlon en torsdag. Ja ni ser, det är späckat schema. 
Bullbud ifrån bästa coach
En mycket delikat middag sådär mitt i veckan
Har ju haft träningspass, i onsdags krigade jag mot vindarna på ett kortare cykel-löppass. Nu är det viktigt att komma ihåg alla de där tuffa passen i blåst, för de har ju förhoppningsvis gjort mig starkare till Köpenhamn! I går vann dock vindarna över mig. Jag bestämde mig för att sticka till Västra hamnen och planen var ett längre simpass (60 min +) vilket skulle vara det sista långa simpasset innan IM. När jag kom fram så slog vågorna mot bryggan och jag insåg direkt att det skulle bli tufft. Men envisa Julia hoppade ändå i och gav det en chans. Efter ett varvs kämpande och ett flertal kallsupar senare gav jag upp, det var inget roligt och jag simmade inte ens. 

På eftermiddagen fick jag däremot till ett riktigt bra löppass. En timmes distans inkl 20 min tuffare tempo avverkade jag tillsammans med Simon. Allting kändes bra, steget flöt på bra, benen jobbade bra, det enda som var tufft var andningen under de tuffa 20 min, men där gjorde Simon ett bra jobb och höll uppe tempot så att jag inte sackade efter för mycket.  Det passet behövde jag i bagaget inför nästa söndag.

Idag ska jag ev. försöka köra den där simningen som jag skulle gjort igår, men isf byter jag nog simplats, antingen kör jag bassäng, eller Ribban. Sen ska jag hämta ut min nyservade cykel och kanske kör jag mitt sista brickpass idag, eller så blir det imorgon. Däremellan håller jag mig ständigt uppdaterad kring Kalmar. 
Stökiga vågor en fredagsmorgon i Västra hamnen :-(
En fin snittid på ett mycket bra löppass

tisdag 12 augusti 2014

Vinst Olympisk distans, motion, Malmö triathlon

I helgen gick en av årets höjdpunkter i triathlon-sammanhang av stapeln, nämligen Malmö Triathlon. Jag har (som jag tidigare skrivit) kört både 2012, 2013. Malmö Triathlon är en otroligt rolig tävling, särskilt eftersom det är på hemmaplan och det är alltid mkt folk som hejar.

Mitt stora mål för i år är ju Köpenhamn Ironman, men jag har ändå alltid haft med Malmö som en tävling jag vill köra. Min målsättning var hög, jag ville vinna. Förra året vann Sara Asp, hon är en stor inspiration och otroligt duktig och tävlar för samma klubb som jag, därför vore det ju extra roligt att kunna behålla segern inom klubben. Som sagt, jag ville vinna, men det var ingenting som jag berättade för så många, vet inte ens om jag sa det till Katarina ?!?

Hur som helst, dagarna innan loppet var som dagar innan ett lopp brukar vara för mig. Nervositet växlades med spänning. I torsdags fick jag känna lite på min form då jag körde ett snabb-triathlon-pass på Ribban, det kändes brutalt jobbigt, Simon fick agera hare på löpningen så speeden kom igång i kroppen.
Jag och Simon flyger in i mål på triathlonträningen. Foto: Katarina eller Üve :-)
I lördags var jag med som funktionär när SM i sprint genomfördes. Det var riktigt roligt att se alla duktiga elittävlande triatleter, dock var vädret fruktansvärt, regn och blåst. Detta gjorde mig ganska kall och stel så när jag kom hem på kvällen kände jag mig inte särskilt pigg i kroppen. Försökte somna tidigt och vaknade ganska utvilad halv sju på söndagen. Benen var stela när jag vaknade, lite oroväckande, men jag försökte att inte tänka så mycket.
Aron Wohlström swishar förbi i hög fart på lördagens sprint-SM
Efter en härlig chokladfrukost (har hittat min optimala laddningsfrukost nu :-) ) tog jag bilen och körde till Västra hamnen. Var tvungen att ha med mig båda mina cyklar eftersom jag också skulle köra supersprint Stafett-SM efteråt och då var inte trihoj tillåtet. 

När jag checkat in min cykel så var det bara att börja förbereda inför start. Det var många deltagare i år (över 1000 anmälda totalt) så det var mycket folk i växlingsområdet. Jag tog det väldigt lugnt, snackade med många ifrån klubben och kände äntligen att ett lugn började komma. Det här med uppvärmning missar jag alltid, började snurra lite på armarna och hoppa lite, tänja lite och det var den uppvärmningen jag gjorde...

09:50 var starten för alla oss tjejer och 10 min innan gick jag till incheck sim.
Inför simningen, allt hår måste sättas upp i en knut, tungt blir det
Hår på plats, öronproppar i, dags att hoppa i vattnet
Simning
Som ni säkert vet är simning min sämsta gren, det går inte särskilt fort fram i vattnet, men jag kände mig ändå lugn. Jag hade målet att komma under 30 min. Vi var ganska många tjejer som stod i vattnet innan start (samt ett fåtal killar som fick starta i 09:50-gruppen pga efteranmälningar). Min strategi var att försöka hitta ett par snabba fötter och haka på, inte hålla igen alltför mycket. När starten gick så for jag iväg. Ganska snabbt märkte jag att det fanns typ inte så många fötter att följa. Jag var förhållandevis snabb i startgruppen och det var inte jättemånga tjejer som simmade snabbare. Detta gjorde att jag fick simma för mig själv, igen :-) Jag har utvecklat min förmåga att ta sikte en hel del sedan Motala, så den här gången höll jag en hyfsat rak kurs. I ganska stabil fart tog jag mig framåt i vattnet. När jag avverkat två varv visade min klocka 27:46 (28:01 officiell simtid). Jag simmade alltså 2 min snabbare än räknat! 5:e tjej upp ur vattnet var jag (har det visat sig i efterhand).

T1
Snabbt upp ur vattnet och kuta bort till cykeln, av med våtdräkt, på med cykelskor (får inte till det att ha de sittandes på cykeln än, måste träna mer), på med hjälm och sen kuta bort till cykel ut. T1 tog 01:45.

Cyklingen
Nu började den delen som jag såg fram emot mest. Här ville jag se vad jag kunde prestera då jag fokuserat på att bli en bättre cyklist de senaste månaderna. Jag hade ingen som helst aning om min placering när jag cyklade iväg, men valde att inte tänka, bara köra. Planen var att kötta kötta på raksträckor och ta det easy vid alla vändpunkter och svängar. Banan är tekniskt klurig då det är en hel del vändningar och kullersten, men på raksträckorna går det verkligen att trycka på.
Jag stack iväg med cykeln och när jag kom ut på Limhamnsvägen så började jag trycka på. Benen kändes fantastiska, vi var verkligen ett team och tillsammans med Shiven var det en perfekt kombo. Dock såg jag inga tjejer, lite oroväckande, var alla tjejer som simmade snabbare än mig också duktiga cyklister?!? Släppte alla tankar och fortsatte köra. På vägen tillbaka var det medvind och här var verkligen Shiven och jag en perfekt match. Ohhh så gött det kändes. Vid första vändningen vid Turning Torso hade jag nu sett ett par tjejer så jag visste att det fanns några före mig, bara fortsätta cykla. Det var många hejarrop längs med cyklingen, dels vid Turning Torso, men även längs med vägen och av funktionärer. Det är verkligen en kick när man hör sitt namn skrikas. Nicklas, Josefin och Göran stod vid en rondell och jäklar vilken pepp de gav på sista varvet, fantastiskt. På väg in mot vändning var det lite tråkigt att cyklingen var slut, jag ville cykla mer och såg egentligen inte fram emot löpningen för det kändes som att den skulle bli riktigt tuff.
På väg ifrån varvning vid Torson. Foto: Carlos Soto-Thompson

Varvning Torson. Foto: Carlos Soto-Thompson
När jag kom till Turning Torso hör jag Katarina någonstans "sväng av uppåt" vilket jag gjorde (3 varv fick räcka ;-) ). Tog ur fötterna ur skorna och cyklade den sista lilla biten till cykel in. Måltid på cykling var 70 min, jag fick 69 min.

T2
Snabbt fram till min plats och av med cykelgrejor och på med löparskorna. T2 tog 1:23
Fokuserad ut från T2 till löpning
Löpning
Nu började den del som jag visste skulle bli tuff. Då jag inte sprungit så mycket det senaste året och framförallt inte sprungit särskilt många fartpass var jag väldigt osäker på formen. Den första tiden på löpningen var fokus hög frekvens på benen och försöka komma in i ett så avslappnat steg som möjligt. Längs med vägen hörde jag mitt namn ropas flera gånger och det peppade mig riktigt mycket. Benen kändes hyfsat pigga. På första varvet svalkade jag mig med en mugg vatten, missade att dricka. Vid första varvningen hörde jag att jag låg 2:20 min efter 1:an, jaha, tänkte jag, det är mycket, men en 2:a plats är ju riktigt bra det med. Efter ca 3 km började mina lår krampa lite, märkte att jag behövde vätska så jag såg till att fylla i med vätska vid vätskestationen. Vid andra varvningen skrek dem att jag låg 1 minut efter, jag plockade alltså in. Ute på tredje varvet kom en motorcykel körande bredvid mig och frågade vilket varv jag låg på, 3:e svarade jag. Okej sa han och körde tillbaka, det här var mycket märkligt tyckte jag. Det är ju så att ledarna i respektive klass har följebil eller cyklister så att man vet vem som leder, grejen var den att jag såg aldrig dem. Eller jo motorcykeln körde ju fram till mig, men sen försvann den. Jag fick därför aldrig riktigt koll på min placering.
Här kommer jag springandes (eller joggandes som Katarina sa). Foto:
Katarina Mölgaard-Ibsen
När jag började närma mig sista varvningen såg jag Katarina som stod och skrek "KÖR". Inne på sista varvningen skriker dem "du leder", va?!? tänkte jag då, det kan jag ju omöjligt göra det är ju någon annan. Jaja, löpningen fortsatte och helt plötsligt hade jag bara 1 km kvar, då märkte jag att jag fegat med min löpning, det fanns mer energi i benen. Jag var dock inte missnöjd, jag skulle klara min totala måltid med stor marginal. In på upploppet skreks det massvis, vilken mäktig känsla det var att springa då. Jag korsade mållinjen med en sluttid på 42:03, hade målet 42 min så löpningen gick enligt plan.
Löpning, fråga mig inte varför jag blundar, försökte nog fokusera på något annat. Foto: Carlos Soto-Thompson
Foto: Carlos Soto-Thompson
Väl inne i mål så snackades det om att jag var 1:a, men det var ingen som riktigt förstod detta. Tydligen hade det varit en tjej som kom in i mål före mig och då trodde man att hon vann, men hon måste startat i en tidigare startgrupp. När de officiella listorna sen kom upp visade sig att jag krossade konkurrenterna med mer än 5 min. Min sluttid blev 2:22:17 och gav mig en första plats!
Målgång efter 2:22:17
I mål, 1:a, 2:a? Ingen som visste, men skönt att vara i mål var det. Foto: Carlos Soto-Thompson
Supersprint stafett
Det var inte mycket vila efter den olympiska för kort efter målgång var det dags att förbereda inför nästa tävling, nämligen superprint stafett SM. Jag var i ett lag tillsammans med Jona, Rasmus och Simon. Starten gick klockan 1 och all tid som jag hann vila innan var behövlig. Stafetten bestod av 265 m simning, 6 km cykling och 1,2 km löpning. Fullt ös ifrån början mao.

Jona startade i vårt lag. Simningen gick bra, men sen fick hon punktering direkt på cyklingen. Helt plötsligt kommer hon tillbaka in i växlingsområdet och skriker "Är det här din cykel?!?" Jag kopplar inte att hon pratar till mig. "Är det här din cykel Julia?" "Ja", svarar jag och ser Jona hänga upp sin egna och tar min cykel och sticker iväg. Det skiljer en del på Jona och mig i längd så ni kan ju tänka er hur det var för henne att cykla med en så stor cykel. Att vi inte skulle göra någon placering förstod vi, vi var redan långt efter, men körde ändå på bra. När det var dags för min tur (nr 3 i ordningen) så märkte jag direkt på simningen hur trött jag var, allt kändes som att det gick långsamt. När jag gick ut på löpningen ville jag bara slänga mig på marken och vila, magen skrek efter mat och huvudet var ganska förvirrat. Till slut kom jag iaf till växlingsområdet och växlade över till Simon som avslutade vår sträcka.
Simon på väg in mot T2 på stafetten

Vi kom in som 8:e lag vilket vi är nöjda med. Det var en riktigt rolig grej, men får man punktering, ja då är loppet kört.
Jag, Simon och Jona efter målgång. Rasmus saknas tyvärr, han var tvungen att sticka på dop direkt efter hans sträcka var klar. Foto lånat av: Jona Dahlqvist

Så nu är helgens tävling avklarad och jag är nöjd över min prestation. Jag klarade mitt mål och det som är så fantastiskt är att kroppen är hel och inte nämnvärt sliten. Har redan varit och kört en helkroppsmassage och Robert (massören) sa att allting släppte mycket bra så återhämtningen blir antagligen kanon.
Tack tack tack för alla hejarrop längs med banan, det peppade så otroligt mycket! 

Nu går jag in i mina två sista veckor innan Köpenhamn, så nu kommer nervositeten stiga mycket. Fokus "snygg, stark och snabb" ersätts nu med "snygg, stark och seg". I helgen går Kalmar Ironman och det är en hel del som jag känner som ska köra. Det ska bli riktigt roligt att följa dem.

tisdag 5 augusti 2014

Snygg, stark o snabb, it's race week

Så var det dags för en race week igen. Nej, det är inte riktigt tid för Köpenhamn än, men däremot är det dags för Malmö triathlon. På söndag ska jag köra olympisk distans och även supersprint stafett. Olympisk distans innebär 1500 m simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning. Detta blir tredje året i rad som jag kör, förhoppningsvis är jag starkare än de förra två åren då jag tränat helt annorlunda inför den här tävlingen. 

Jag hittade en statusuppdatering som jag skrev på Fejjan för två år sedan som jag tyckte var lite rolig:
"Triathlon är ju riktigt kul J det här måste jag göra igen"
För två år sen hade jag inte en aning om att jag två år senare höll på att förbereda mig inför en betydligt större utmaning i form av Ironman :-) 

Förra veckan var ju en vilovecka. Vilovecka innebär inte helvila, det innebär färre pass, men med bibehållen kvalitet. Jag fick till en bra vecka, den var viktig att få med sig i bagaget. 

I torsdags körde jag ett cykel-löppass som var tufft, hårda cykelintervaller, jag och Shiven kom bra överens. Efter det träningspasset hade jag och Simon bestämt att vi skulle köra växlingsträning på Ribban inför Malmö triathlon. Jag är typ sämst på växlingar så det var otroligt nyttigt. Fick en hel del bra input! 
Vilar benen inför växlingsträning
Jag inne i T1 växling
Simon på väg in i T1 växling

I fredags bestämde jag mig för att göra Shiven tävlingsredo, jag lämnade den därför in den till Christian på Bianchi för att fixa iordning hjul, bromsar och växlar. Nu står det en skönhet hemma. Jag är otroligt nöjd med mina inköp av nya hjul och ny cykel. 
Shiven är race ready
I söndags var det dags för mitt sista längre hårda pass, 4 timmars cykling följt av 1 timmes löpning. Jag valde en dag då det var typ värmerekord och det blåste en hel del. Turen gick mot sydost (motvind dit, medvind hem). Valde att cykla 101:an med hopp om lite trafik, det var det också. Jäklar vad tufft det var, varmt så in i baljan och en vind som fullkomligt sög ut energin ur mina ben. Jag visste dock att efter vändningen i Mossby så skulle jag få medvind och den var efterlängtad. Bitvis så susade jag fram som en pil, märkte dock att benen var tunga efter den där motvinden, men det var bara att trampa vidare. 13 mil senare var jag klar med cyklingen och det var dags för löpning. 

Löpningen var hemsk, det var så varmt och pulsen var skyhög. Jag lyckades på något mirakulöst sätt ändå ta mig igenom 1 timmes löp, inte på någon supertid, men ändå helt okej. När jag kom hem la jag mig i vardagsrummet och kollapsade för en stund. Då plockade jag fram den där kalla goda colan som jag förberettt, helt magiskt gott var det. Sen i med lite återhämtningskäk så var jag åter på banan igen!
Redo inför 5 timmars träning
Vattenpåfyllnad vid Abbekås golfbana
Återhämtningsmål efter 5 timmars träning
Så nu är det race week och det blir minimalt med träning den här veckan, simning, något cykelpass är det på schemat. Mitt mantra är "snygg, stark och snabb", det är det jag ska ha i huvudet till tävlingen på söndag :-)
Nöjd swimfie efter 2500 m i poolen