Julen 2013

Det är ruskigt vad dagarna fullkomligt flyger iväg. För en vecka sedan satt jag i mormors vardagsrum och njöt av hennes ostkaka, det känns som att det var igår, jag önskar att det var idag för småländsk ostkaka är något av det bästa jag vet. Högst meningslös information, jag vet.

Vad har hänt under julen 2013? Först spenderades julen hemma hos päronen i Småland där det var stor familjesammankomst, alla syskon med familj samlades och umgicks under tre dagar. Det är inte helt enkelt att samla alla familjemedlemmar nuförtiden då vi alla bor på olika håll och det krävs en del planering för att det ska funka, men i år gick det.

Julaftonsmorgon inleddes med den traditionella jullöpningen, de senaste åren har jag fått springa själv, men i år fick jag sällskap av min bror och hans polare. Det var kanonväder att springa i, ett par plusgrader och lite regn, optimalt för löpning (om man är rätt klädd vill säga). Det blev en runda genom hela stan på ca 7,5 km, lagom helt enkelt. Resten av dagen bestod av förbereda mat, äta mat, plocka undan mat, fika, paketutdelning, paketöppning, äta lite mer, spela sällskapsspel, en ganska typisk jul i vårt hus. På juldagen åkte vi tillbaka till Skåneland och jag fick till ett längre löppass. Det var inte planen ifrån början, för jag vill minnas att jag skrev här för ett par veckor sedan att jag ska ta det extremt lugnt med löpningen och inte gå ut för hårt. Jo, det går sådäääääär, jag har fuskat lite, men nu är jag väldigt observant på stelhet/ömhet så att det inte går åt fel håll. Hur som helst, 12 km blev det hem till Limhamn där julaftonsfirande nr 2 ägde rum (löpningen gick för övrigt bra, det enda som strejkade lite var vadmusklerna).

Barnen i familjerna Hermansson påverkas av syskonens/föräldrarnas IM-satsning, burpees i vardagsrummet :-)

Det här med att vila under julen och bara umgås har aldrig varit min starkaste sida. Att sitta still och äta timme in och timme ut blir jag väldigt rastlös av och jag behöver en dos av frisk luft och lite svettdroppar emellanåt. På annandagen tog jag därför en runda med min racer, det kryllade inte direkt av människor ute på vägarna, en cyklist mötte jag på hela sjumilarundan. Rundan blev en variant av Skåne-turen som vi körde med klubben i höstas och även en tur som jag cyklade med Franz tidigare i höst. Den innehåller en blandad miljö med både backar och flacka partier. Efter cyklingen blev det inte många knop gjorda, mat och gottegott avslutade kvällen.

Brorsan säger alltid att jag borde ha med lite choklad som nödproviant vid cyklingen så vid den här rundan laddade jag med två stycken

I fredags kom jag på något mirakulöst sätt iväg på morgonsimning 06.00. Efter min simning i måndags var jag ganska sugen på att simma igen (trodde aldrig att jag skulle längta efter simning). Det är så skönt när man väl kommer igång, jag har även märkt att simning är fantastiskt när kroppen är stel, det mjukar upp kroppen. Efter en timme var jag nöjd, avverkade 2100 meter med lite blandade övningar.

Ja det var väl i stort sett det hela, inga direkt stora nyheter att berätta ifrån träningsdelen. Kroppen börjar äntligen komma tillbaka till dess vanliga nivå, knäet är betydligt bättre och löpningen börjar komma igång. Simningen fortsätter jag att traggla med. Nästa mål är 1500 meter, vilket jag tror kan klara ganska snart.

Året har inte många dagar kvar nu, 2014 blir ett spännande år, precis som 2013. De stora händelserna är så klart IM i Köpenhamn, men även inflyttningen i vårt hus. Jag ser fram emot båda sakerna enormt mycket. Sen kommer 2014 bjuda på många andra roliga happenings tror jag. Med det sagt får jag nog säga att vi hörs nästa år. Imorgon går bilen (ev cykeln) till sommarstugan där nyår ska firas. Det blir massvis med god mat och dryck, trevligt umgänge och allt som hör nyår till.

Gott nytt år på er alla!

Glädje - Ilska - Glädje

YES YES YES idag gjorde jag det! Mitt mål att klara crawla 1000 meter innan årets slut uppnåddes. Syskonen Hermansson hade bestämt att idag (måndag) så skulle vi alla tre åka till vårt gamla Familjebadhus och simma. Jag hade också bestämt att försöka ge mig på 1000 meter crawl. Att crawla 1000 meter är för mig som nyss börjat crawla en stor utmaning. Innan vi kom dit var jag sådär sugen, det kändes inte som att kroppen skulle klara av distansen, men jag vet att mycket sitter i hjärnan och väl på plats så bestämde jag mig för att ta det längd för längd. Vi lyckades få till en snabbana så vi hade en hel bana för oss själva vilket underlättade otroligt mycket.

Jag började simma och simma och helt plötsligt så hade jag simmat mina 40 längder (25-metersbassäng), körde två extra så när jag stannade hade jag simmat 1050 meter och det fanns kapacitet för mer, men vi hade lite andra idéer för oss så jag stannade. Efter denna del drog vi nämligen på oss våra våtdräkter. Jag har inte tidigare simmat med min våtdräkt så jag var väldigt spänd på hur det skulle kännas då Franz har testat att simma med sin och han sa att flytförmågan är helt annorlunda, det hade till och med varit att han sparkade luft ibland. För mig lät det väldigt bra då jag har problem med att inte få upp kroppen i en bra flytnivå när jag simmar utan våtdräkt.

Efter en hel del kämpande med att få på sig dräkten kom jag äntligen i vattnet, det kändes som att jag hade en jätteflytväst, sjukt märklig känsla. Efter lite längder fram och tillbaka simmade vi 500 meter, det gick i princip utan problem. Det var en annorlunda känsla att simma med våtdräkt, helt klart, men jag antar att det är en vanesak. Det som var bäst var att jag fick upp kroppen mot vattenytan och behövde därmed inte kämpa så vansinnigt mkt med benen för att hålla mig uppe, det sköttevåtdräkten. Det var dock lite svårt att sträcka ut ordentligt, men det berodde nog mest på att jag inte fick upp dräkten ordentligt över armarna. Jag tror den töjer sig efter att jag använt den ett par gånger.

Det var så kul att jag klarade dels 1000 meter och sen kunde simma med min våtdräkt. Det behövdes en sådan boost för mitt simsjälvförtroende. Tiden blev 21:50 för 1050 (20:49 1000 meter) och 500 meter i våtdräkt gick på 9:30.

Min glädje raserades dock när jag kom hem för någon gång mellan packning av väskan i badhuset och uppackning av väskan hemma så var jag oförsiktig och råkade spräcka glaset på min pulsklocka. Ilskan kom som ett brev på posten, det är så typiskt att någonting sådant ska hända. Jag använder aldrig min pulsklocka när jag simtränar, men just idag tänkte jag prova eftersom jag ville klocka mig på simningen. Det blev ett högt pris jag fick betala för att simma mina längder. Nu vet jag ju inte alls vad det kommer att kosta (om det är möjligt) att laga klockan, men värsta scenariot är ju en ny och det ligger väl på en ca 3000 kronor :-(

MEN, jag ska inte låta detta förstöra julfirandet utan jag får helt enkelt ta det som en läxa och ta lärdom av mitt misstag. Julen erbjuder så mycket roliga saker så att hänga upp sig på en materiel sak är bara idiotiskt. Jag kan glädja er med att jag provade springa igår (nej, jag kan inte hålla mig borta ifrån löpning när jag är hemma i skogarna i Småland) och det gick jättebra. Bra tryck i ben och inga känningar någonstans.

Nu ska jag fortsätta njuta av julen i Småland, mycket av förberedelserna är klara, igår var det sillinlägg och köttbullebak på schemat (med paus för besök hos mormor för ostkakefika), idag har det gjorts tjälknöl och cupcakes, ska även slänga ihop ett bröd ikväll också sen är det mesta redo inför julafton som kommer att firas på traditionellt vis; en julaftonslöp på morgonen och sen är det förberedelser inför jullunchen, därefter är det matkoma fram till annandagen ungefär :-)

GOD JUL!

Tomtar och gottebord

Cupcakes à la Faster Julia och syskonbarn

3:e advent

3:e advent

Julen närmar sig, idag är det visst 3:e advent. Vart december tog vägen det vet jag inte, på ett sätt är jag glad att tiden går fort för då kommer 1:a april snabbare (då får vi äntligen flytta till vårt nya hus), men samtidigt vill jag att framförallt helgerna ska vara så länge som möjligt. Ikväll firar vi tredje advent hemma i Limhamn. För mig blir det som en vanlig söndag det vill säga simträning mellan 20-21. Det blir sista tränarledda träningen på ett tag så det gäller att suga in alla tips och tricks nu ordentligt. Nästa söndag kommer jag sitta i en fåtölj alternativt stå i köket och förbereda inför julen, hemma hos mamma och pappa så då blir det ingen simträning. Det kommer dock bli simning under dagarna hos päronen, jag och bröderna ska nämligen ge oss på masterdistansen 1000 m crawl, det kommer bli en utmaning kan jag säga, men en kul utmaning.

 

Igår var det spinning med klubben, jag älskar de passen. Att sitta i en spinningsal med 20 andra triatleter och köra på är ett sant lördagsnöje. Sen att det är jobbigt som f*n det är bara ett plus i kanten ;-). Cykling fungerar hur bra som helst för mina ben. Efter passet visade instruktören en liten kort filmsnutt ifrån Ironman CPH, gissa om jag blev taggad? Jag längtar verkligen efter den dagen, det kan låta helt galet i vissas öron, men inte i mina. Det kanske verkade på mitt förra inlägg som att jag nästan gett upp min satsning, men det ska ni veta att jag INTE gjort. Jag har bara insett att jag måste lägga om och ompriorietera min träning lite grann.

 

Idag fick jag till 90 minuters crosstrainer, det är inte ett söndagsnöje, det är så trist att stå inne på ett gym och trampa runt runt, runt, svetten rinner och ingenting roligt händer. Tre avsnitt Sex and the City fick göra mig sällskap, undrar hur många gånger jag sett den serien nu?! Jag började titta på Breaking Bad tidigare i höstas, men den serien har inte fallit mig fullt i smak. Det händer liksom ingenting. Om någon har ett bra tips på en serie som jag kan ha att titta på under mina timmar på crossen, samt även cykelpass på trainern så är de varmt välkomna.

Julpyntat och klart

 

Nu ska jag njuta av det vackra julpyntningen som mina svärföräldrar gjort. Hela huset har julstämning och det doftar ljuvligt av granarna som sattes upp idag. Tänk om det bara hade varit snö ute också, men det är ju till att önska lite väl mycket.

 

 

 

 

 

Ett steg fram, två steg bak

De senaste månaderna har helt ärligt inte gått som jag önskat. Jag har som ni vet dragits med ett vänster knä som krånglat och jag har inte riktigt fått en fastställd diagnos på vad det handlar om. Sjukgymnasten och även min massör tror att det är muskulärt, mina muskler är så strama vilket då orsakar smärta. Detta låter helt logiskt i mina öron och lösningen på problemet handlar i mångt och mycket om stretcha och tänja ut mina muskler.

Jag har inte stretchat särskilt mycket genom åren, eller jag har stretchat, men det har mest varit några minuter direkt efter träningen, men med den mängd träning som jag utsätter min kropp för så kan det vara så att jag behöver/har behövt ännu mer för att inte musklerna ska bli för korta. Nu är det som det är och jag kan konstatera att min kropp behöver tänjas för jag vill få tillbaka min normala funktionalitet. De senaste dagarna har jag nämligen fått ta ett stort steg tillbaka i min träning. Jag har som jag skrivit tidigare, börjat springa igen och även fast jag själv tycker att jag tagit det långsamt så kan jag erkänna att det nog gått lite för fort fram iaf. Men jag har aldrig känt av knäna vid löpning och har kört på lite extra hårt kanske. I måndags så stelnade hela vänster knä till och jag har varit rejält öm och lite svullen, har inte kunnat gå ordenligt heller. Vad det beror på kan jag spekulera i fram och tillbaka, men det kan handla om slarv med stretching och en ökad träningsmängd, främst med löpningen.

Slarv med stretching? Jag hade ju lovat att jag skulle jobba med stretchingen efter ordinationer ifrån sjukgymnasten?! Jo, men jag har slarvat, jag har gjort som jag alltid gör. I början tar jag det lugnt, men sen när jag märker att det känns bra då ökar jag på rejält istället för att öka det gradvis. Det har hänt tidigare och det har hänt igen.

Därför har jag nu lovat mig att verkligen köra en gradvis ökning av löpningen. För tillfället väntar jag ut stelheten och ömheten och avstår helt ifrån löpning (annan träning förekommer). När jag väl börjar springa så är det korta pass som gäller, jag får helt enkelt acceptera det.

Som ni förstår så är inte detta alls enligt min träningsplan, den innehåller ju en mängd timmars träning, men jag måste helt enkelt omprioritera nu och jag kommer att satsa på mycket simning, stretching/rehab, styrka och därtill några pass cykling, crosstrainer och vila. Ingen löpning tills jag känner att knäet, eller musklerna blir bättre och mjukare. Det är fortfarande många månader kvar och om det blir en IM så har jag ändå gott om tid på mig att träna. Nu gäller det att bygga upp det som är skadat så att jag blir hel. Jag skriver "om det blir en IM", för jag tänker inte äventyra min kropp för att genomföra loppet om det inte känns 100 procent. Så viktigt är inte loppet.

Det känns lite tufft att skriva detta inlägg för på något sätt så avslöjar jag någonting som jag själv inte vill erkänna, men samtidigt så är ju bloggen ett sätt för mig själv att dokumentera min utveckling och då känns det ärligt att skriva hur det nu ligger till.

Så med detta sagt så tar jag nya tag och kämpar vidare. Denna veckan har varit en lugn träningsvecka och kommer fortsätta i det spåret. Den kommer förhoppningsvis sluta med tre simpass, ett spinningpass, ett par styrka/bålpass och ett par timmars stretchning. Mkt i mångas öron, men lugnt i mina.

Imorse blev det ett crosstrainerpass och det kändes mkt bra, vänsterbenet börjar komma tillbaka på banan igen. Ikväll ska jag njuta av att helgen har kommit, njuta kommer jag göra iform av rött vin, god mat och godis, det är en mycket lyckad kombination och bra laddning till morgondagens spinningpass. Sedan ska jag nog försöka göra någon form av julgodis i helgen. En kollega gav mig en massa bra recept och gottegris som jag är måste jag ju prova.

Trevlig helg!

I'm like a machine :-)

Efter veckor av crawlande och crawlande har jag nu äntligen kommit till någon slags brytpunkt i simningen. Jag tror det kom i samband med att jag klarade mina 800 meter för snart två veckor sedan. Det gav helt klart mitt självförtroende i simbassängen en push framåt och jag får faktiskt erkänna att jag tycker att det börjar bli lite roligare med simningen nu. Vi får väl dock se hur länge det varar, men de senaste två passen har gått betydligt bättre än väntat och jag har känt mig som en maskin i vattnet som bara kört och kört (läs det med viss ironi).

I tisdags fick jag och brorsan till ett pass i badhuset i Sunpan, jag har haft tre dagars utbildning i Stockholm och det var ju i princip självklart att vi skulle träna något ihop och det blev simning. Det kändes ovant att simma i en bassäng där det även pågick motionssimning, förstå mig rätt nu, men jag är ju van att simma med klubben och där är alla ganska snabba, plus att det inte brukar vara direkt överfullt på banorna, det är en fröjd och stor fördel. Här var det blandade hastigheter vilket gjorde att vi fick parera mer och ibland pausa längre än planerat. Överlag gick det dock bra. Vi körde ett pass om 2000 meter med i princip bara crawl. Det gick helt klart över förväntan, jag kände mig aldrig direkt trött och simmade de längre distanserna (300 meter var det längsta) utan några större svårigheter. Tekniken behöver vi inte diskutera, den kan jag inte kommentera, men orken och styrkan har definitivt förbättrats. Det blev dock aldrig av att vi studerade varandras tekniker jag och brorsan, men vi kände oss båda starka vilket var kul. Han har ju en klar fördel i simmomentet eftersom han simtränade när han var yngre, men jag kommer :-)

Imorse på simpasset kom maskinen igen, musklerna var trötta efter tisdagen, men trots det så körde jag bara på. Längsta distansen var på 400 meter och det gick helt okej, kan till och med varit så att jag simmade 450 meter för jag tappade räkningen. På söndag är det simtest, 400 meter, har väl egentligen inte några större tidskrav på mig själv, men det ska bli kul att ändå se vad jag kan prestera. Jag inväntar också feedback på min filmning som jag gjorde för ca två veckor sedan, det ska bli väldigt intressant och roligt att höra, jag vill ju utvecklas.

Nog om simning, nu har jag tänkt spendera ett par timmar på gymet, stormen Sven har ju kommit till Sverige vilket gör det lite problematiskt att träna utomhus, tanken fanns, men det känns dumdristigt att ge sig ut och jogga i den här stormen, även fast vind ökar träningseffekten. Jag har tagit mitt förnuft tillfånga och kör lite styrka och löpband sen istället, det ska nog också ge lite effekt.

Hoppas ni alla får en mysig torsdagskväll!

1:a advent

Så var det december månad å det börjar närma sig nytt år. Jag fattar inte vart 2013 tagit vägen, jag minns 1:a advent 2012 som att det var igår. För ett år sen var det snökaos, eller kaos kanske det inte var, men det kom i alla fall snö och det var mer vintrigt än vad det är idag. För min del så behöver inte snön komma till Skåne ännu, jag är ganska nöjd med att det är torrt och fint ute för då kan jag fortfarande cykla utomhus, det gör mig inte så mycket in det är kallt, kan alltid ta på mig mer, men när vägarna har fått salt på sig, då är det inte lämpligt att cykla, men än så länge är det lugnt :-)

Denna helgen har varit en riktigt pysslarhelg och självklart lite inslag av träning. Lördagen började på ett gammalt hederligt sätt med en morgonjogg (dock kortare än vad den brukar vara) inom bageriet för inköp av frukostbullar och sedan var det spinning med klubben på förmiddagen. En helt perfekt start på helgen. Sedan fortsatte det med lite fönstershopping till vårt nya hus. Vi vill ju köpa hur mycket som helst, men det är ju inte rimligt, men det går ju drömma sig bort lite grann. När drömtittandet var slut så gick jag in i rollen som bagare.

Resten av lördagseftermiddagen spenderade jag i köket och bakade. Det blev saffransbullar med vanilj, enligt detta recept: http://www.ica.se/recept/saffransbullar-med-vanilj-714255/
De är så fantastiskt goda och de innehåller absolut ingenting nyttigt, helt perfekta med andra ord :-).

Därefter blev det även pizzabak som också blev riktigt lyckat. Min käre svärfar sa att det var den godaste pizzan han ätit någonsin, det måste ju varit ett bra betyg. Lägg därtill lite Ben&Jerrys glass så kan ni förstå att lördagen var väldigt lyckad.

Idag startade jag söndagen med ett pass på gymet. Planen var att köra distanspass på något sätt. Först blev det en runda på löpbandet och det kändes riktigt bra. Benen var verkligen med och inga känningar i varken knä, vader eller hälsenor. Lite över 6 km fick jag till. Jag valde att inte pressa mig för mycket på löpbandet (har ju nyligen kommit igång med löpningen igen) utan avslutade gympasset på crossen. Fick ändå ihop ca 70 minuters träning, lite kortare distanspass än tänkt, men det är ju inte hela världen. En skön start på dagen hur som helst, som sedan fortsatte med brunch i goda vänners sällskap och avslutas nu med 1:a adventsfirande. Det blir ingen simning ikväll, jag har bestämt mig för att fortsätta mysa. Imorgon åker jag till Sthlm för utbildning i tre dagar så lite hemmatid kan jag behöva.

Nästa vecka blir det lite pusslande med träningen. Ska som sagt till Sthlm i tre dagar, får se hur jag lägger upp träningen där, beror lite på hur schemat ser ut. Det blir ett simpass med brorsan på tisdag i alla fall, det ser jag fram emot. Nu ska jag snart sätta mig ned och äta adventsmiddag, oxfilé, mums.

Hoppas ni alla har en härlig söndag!

Saffransdegen är redo för utbakning

Resultatet blev fantastiskt goda bullar

 

Ett delmål är nått

Som alla säkert känner till så har man ju både bra dagar och mindre bra dagar. Så brukar det ju även vara när det gäller träning. Vissa pass går bara sådär riktigt j*kla bra och man vill bara köra hårdare och mer. Sen går vissa pass mindre bra och man vill ingenting annat än att sluta och lägga ned.

Såhär har det framförallt varit med min simning den senaste tiden, men tyvärr har många pass känts dåliga och jag har trott att jag inte utvecklats överhuvudtaget. MEN så hände det. I söndags på kvällsträningen så nådde jag ett av mina delmål: att klara simma 400 m crawl i ett sträck innan jul.

Passet började ganska bra, en del teknikövningar och då tänkte jag att passet kommer nog fokusera en hel del på teknik, men så sa vår tränare att nu ska ni simma 600 eller 800 meter. "Med paus då?" frågade ja, "nej i ett svep". Oj oj tänkte jag. Jag har inte simmat så långt i ett sträck, har nääääästan klarat 400 meter för ett par veckor sedan, men detta var ju dubbla sträckan. Jahopp, det var bara att starta simma och se hur långt jag kom. Jag tog det längd för längd. Det var ju inte så att man inte fick stanna, men självklart ville jag ju åtminstone klara 600 meter. Sakta men säkert avverkade jag mina metrar och när jag hade simmat 600 meter så hade jag ju bara 4 längder kvar till 800 meter (50-meters bassäng) så jag fortsatte simma och 800 m blev summan när jag slutade. Jag var riktigt nöjd med mig själv. Det var nog ingen vacker simning, men känslan över att ha klarat mitt mål och dubbelt där till, INNAN utsatt tid, det kändes fantastiskt. Jag känner att jag behövde det för min fortsatta simkarriär, för det har som sagt känts lite deppigt att jag inte utvecklas.

I söndags blev vi även filmade, vi fick simma 4x25 meter där vi filmades ifrån olika vinklar. Jag ser verkligen fram emot feedbacken så att jag kan fortsätta min utveckling.

Ikväll blev det ett premiärpass med min trainer, det var sååååå trist. Jag har satt upp den i källaren som är helt fullsmockad med saker så jag kände mig nästan lite inklämd. Annat blir det i vårt nya hus, där kommer jag ha ett helt träningsrum. Anyway, det blev inget monsterpass utan startade lite lätt med 45 minuter. Trainern låter väldigt mycket och vibrerar lite så jag får se hur långa pass jag orkar köra där nere. Det är stor skillnad (enligt mig) mot att cykla utomhus, men nu är inte vädret helt optimalt för cykling så då får jag satsa på lite inomhuscykling. På lördag är det spinning med klubben igen så jag slipper tack och lov att köra fler pass på trainern denna veckan :-)

Imorgon är det dags för nästa besök hos sjukgymnasten, då ska vi se om jag blivit något smidigare. Jag hade ju ambitionen att jag skulle göra mina tänjövningar varje dag. Ni kan ju räkna ut hur det har gått, inte alls bra. Jag har tänjt, men det har blivit lite mindre frekvent, har lagt in det i mina styrkepass och sen har jag försökt köra så ofta jag orkat. Jag får helt enkelt höra domen imorgon!

Det var en liten uppdatering ifrån Missy Monty. Nu längtar jag till helgen för då är det som sagt dels spinning med klubben, sen ska jag och Alexander baka inför 1:a advent. Jag säger bara lussebullar med mandel och vanilj, mmmmmmmmmm.

Envishet

I fredags hade jag något av en ganska fruktansvärd träningsdag. Den var helt och hållet självförvållad, men berodde till stor del av att jag är otroligt envis av mig. Har jag väl bestämt mig för något så blir det oftast så. Ur träningssynpunkt kan detta vara både bra och dåligt. Det är särskilt bra nu när jag håller på att lära mig simma, hade jag inte varit så envis hade jag nog inte kommit iväg på alla de där tidiga morgonpassen som jag gör nu. Jag ska banne mig lära mig crawla!
Envisheten har också en tendens att bli en dålig egenskap för mig. Exempelvis om jag envisas med att träna, även fast jag inte alltid är tipp topp så kan det sluta med en sliten kropp och skador. Det kan också vara så att jag envisas med att köra ett pass och upplevelsen är så hemsk att jag vill inte göra det fler gånger. Lite så var det i fredags.

Jag hade bestämt mig tidigare i veckan för att cykla till jobbet. Det skulle vara fina vindar hela vägen till Eslöv så jag såg fram emot en ljuvlig tur (ja ljuvlig :-) ). Pga av ett tidigt möte, var jag tvungen att komma iväg lite tidigare än vad jag brukar när jag cyklar, klockan 06:10 rullade jag ut på Västanväg och trampade iväg till Eslöv. Vad som skulle blivit en härlig cykeltur blev istället en ganska medioker och tröttsam resa. Kroppen svarade inte alls som jag hoppades på. Cykeln kändes seg, benen var sega, huvudet var segt, ja ni fattar. Jag kom iaf fram och efter en skön dusch och en till frukost var jag med på banan igen. Man kan ju då tycka att denna träningen borde varit nog, men nejdå, jag bestämmer mig för att jag ska cykla även hem. Vinden hade definitivt inte vänt, den hade snarare ökat så på vägen hem hade jag enbart kraftig motvind. Hela dagen hade jag suttit i möten, att sen hoppa upp på en cykel klockan fyra en fredag eftermiddag, med nästan cykling i 5 mils motvind, det skulle nog de flesta kalla idioti, jag kallar det envishet, men den dåliga varianten. Behöver jag ens säga att det var hemskt? Om det var tungt på morgonen så var det mkt tyngre på eftermiddagen, det blåste och jag var seg i huvud och kropp. Inget av passen var sådär ljuvliga som jag hade hoppats på. Min envishet var inte min bästa egenskap just i då.

MEN när jag väl kom hem så hade min älskade make förberett mat, vilket välkomnande. Han hade också köpt en massa gottigheter till mig, plus att min kära svärmor hade bakat en helt otroligt god äppelpaj. Jag kan säga att jag hade verkligen matkoma DELUXE på kvällen. Inte konstigt att jag däckade halv tio i soffan.

När jag vaknade på lördagen var den där dåliga träningsupplevelsen historia. Efter att ha startat morgonen med en timmes tänj- och stretchövningar, joggade jag iväg och köpte frukostbullar (2 km jogg). Sedan var det lördagsspinning med klubben.

Det var tur att jag hade lyckats glömma fredagens pass, för spinningen var tuff. Vi cyklade i nästan 2 timmar, men det var grymt kul. Kroppen svarade mycket bättre på träningen än dagen innan så min envishet blev på lördagen en bra egenskap. 

Så här på slutet av detta inlägg kan jag nog ändå konstatera att jag är glad att jag har envishet som en egenskap. Utan den skulle det vara mycket svårare att göra den här satsningen mot IM. Visst jag förstår ju att det inte bara krävs envishet, utan även bra mat, vila och så, men att vara envis hjälper mig många gånger när motivation kanske tryter. 

That's all for now. Medans resten av Sverige nu antagligen sitter fastklistrade framför tv:n å kollar fotboll, så ska jag fortsätta läsa sista boken om Christopher silverbielke, grymt spännande. Måste oxå försöka smälta den goda middagen som jag blev bjuden på ikväll, restaurangbesök i Limhamn, ryggbiff med klyftpotatis å tre mumsiga tryfflar till efterrätt, mmmmmm, matkoma igen! Godnatt

Knästatus

Jag har faktiskt glömt att skriva en kort uppdatering kring statusen på mitt knä, eller rättare sagt hur sjukgymnasten bedömde mitt knä när jag träffade honom i måndags.

Det var med viss oro i kroppen som jag cyklade dit i måndags. Jag har inte haft särskilt ont, men svullnaden som jag haft till och från i knäet, samt vissa låsningar, har gjort mig orolig. Det var därför skönt att tiden äntligen var inne.

Han (sjukgymnasten) vred, tryckte, vred lite till, tryckte lite till. Jag fick ligga på mage, på rygg, göra benböj och ja, han gick grundligt igenom mitt ben. Vad kom han då fram till? Jo, utifrån alla de tester som gjordes så blev det inget direkt utslag av att det skulle vara menisken som är i fara (puh, tänkte jag). Däremot så är mitt vänstra ben relativt oflexibelt gentemot mitt högra. Jaha, vad innebär då detta? Jo, jag har svårighet att "flexa ut benet" till sträckt läge och detta skulle kunna medföra att menisken blir lite klämd och irriterad, därav svullnaden. Detta tog jag som goda nyheter och lämnade kliniken med beskeden att jag 1. kan börja jogga lite lätt eftersom den rörelsen inte påverkar knäet så hårt som jag trott, med börja jogga lätt så är det verkligen jogga lätt. I princip börja på korta distanser (1-2 km) och successivt öka så länge som jag känner att jag inte får ont i knäet. 2. Jag kan fortsätta träna mina andra grenar så länge som det inte gör ont (mkt bra besked) och 3. en ny tid idag torsdag där vi skulle gå igenom tänjövningar i gymet.

Dessa besked var väldigt positiva hos mig eftersom jag gärna befarar det värsta. Så det var en ganska glad Julia som cyklade därifrån.

Sedan i måndags har jag nu joggat två korta pass (2 km) och det har känts väldigt bra. Det som har känts är mina hälsenor, men det kan vara sekundära skador (följder av att mitt vänsterknä har spökat). Varken sjukgymnasten eller min massör har satt någon röd flagga på hälsenorna.

Hur som helst. Idag var jag på ett nytt besök hos sjukgymnasten där vi gick igenom lite olika tänjövningar. Kändes hur bra som helst tills vi skulle göra en stretchövning för höften med ena knäet mot golvet. Då sa jag redan innan att den här övningen känner jag redan obehag över för det känns ibland som att knäet låser sig vid en viss vinkling. Jag provade ändå övningen, men det gjorde ont på utsidan/mitt på knäet nästan direkt.

Då gick vi direkt in i undersökningsrummet och jag fick lägga mig ned och sjukgymnasten började återigen trycka och klämma. Den här gången gjorde det fasligt ont när han tryckte på en viss punkt på utsidan av knäet, dock enbart i sträckt läge, inte i något annat läge. Jag började märka att han blev lite fundersam för det kändes som att han inte riktigt visste vad det var för fel, fortfarande inga utslag på menisktester (eller andra knätester heller för den delen). Han gick sen och hämtade en kollega som också gjorde tester och tryckte.

Till slut kom de fram till att jag är stel, OTROLIGTstel. Jag är stel i höfterna, i framsida lår, i baksida lår, vader, ja i princip alla delar av kroppen (ja inte alla men typ :-) ) Dessa stela muskler har fäste kring knäet och när de är stela och då korta så drar de ju åt diverse olika riktningar som knäet inte alls gillar vilket då kan skapa dessa irritationer som jag har.

Jahopp, så nu är det tänjövningar som gäller VARJE dag, det kommer bli en utmaning, det kan jag säga, men det är bara att köra på, det kommer ju förhoppningsvis hjälpa. Jag har en ny tid om två veckor, då blir det statuscheck igen.

Oj, det blev ett långt inlägg för konstaterandet att jag är stel i kroppen, men men, nu fick ni lite mer detaljerad information.

Imorgon är det fredag och jag ska cykla till jobbet i Eslöv, förhoppningsvis blir det även cykling hem, det hade varit najs.

Over and out

Mys

Oj, veckorna springer visst iväg och nu var det ett tag sen jag skrev någonting. Som jag skrev i mitt förra inlägg så började jag i denna veckan träna utefter ett mer strukturerat schema. Jag hade en hög ambitionsnivå och frågan är hur utfallet har blivit.

Resultatet har hittills blivit
Måndag: Crosstrainer (CT) intervall, gym/rehab
Tisdag: Simning, cykling styrka (utomhus)
Onsdag: CT backintervall, gym/rehab Cykling till jobb = cykling distans
Torsdag: Simning, cykling intervall
Fredag: CT distans CT backintervall, lätt styrka
Lördag: vila cykling (spinning intervall) + löp (direkt efter löpningen)
Söndag: cykling distans, simning, CT distans (ej genomfört ännu)

Det har blivit några smärre förändringar, men jag visste att det inte skulle bli exakt som jag planerade. Jag är ändå nöjd med resultatet för detta har varit en vecka med många kvällsaktiviteter inplanerade vilket medfört morgonträning alla dagar. Lördagens pass blev det mest oväntade. Jag har brorsan med son på besök i helgen och jag hade inte planerat träna under tiden som de var här. Men så kom det upp ett extra tillfälle med klubben att köra ett spinningpass med kort löpning direkt efter och då hänge jag och Alfred på. Det var jobbigt, men kul. Löpningen efter var en kortis, 2 km, jag har inga känningar i knäet, men jag vill inte forcera fram någonting. Katarina vår tränare gav mkt bra tips för hur jag ska komma igång med löpningen nu när det gått så lång tid.

Nu när Alfred är på besök passade jag även på att visa honom hur min våtdräkt sitter. Vi kom väl i stort sett fram till att den sitter som ett smäck. Jag har varit lite orolig att den är för tajt upptill, men jag märker redan nu när jag provat den ett par gånger att den börjar forma sig efter min kropp. Så när jag väl börjar använda den i vår tror jag att den kommer bli kanon.

En seriös bild

En pose-bild

Annars har denna helgen gått i mysets tecken. Igår eftermiddag besökte jag, Alfred och Leonard Vanningen för lite bad. Jag och Alfred passade även på att filma vår simteknik, och jag kan ju säga som så att jag har MYCKET kvar att förbättra. Det såg inte klokt ut (enligt mitt tycke), men det är ju oerhört bra att kunna filma ibland för att få en uppfattning om vad som ska förbättras. Ikväll är det simning med tränare, ser fram emot den, hoppas på lite bra tips och trix.

Förra helgen gick också i mysets tecken. Då besökte vi mina kära föräldrar och det var en helg som innehöll god mat och dryck, trevliga aktiviteter och fantastiskt sällskap. På lördagen åkte vi runt på Smålands Kulturfestival. Vi besökte olika ställen som erbjöd allt ifrån möbelförsäljning till glasutställning. På det sista stoppet fann Alexander lite nya vänner i form av hönor och en tupp :-)

Nu är det snart dags för ny vecka och den ser väl i princip ut som veckan som varit träningsmässigt sätt. Imorgon är det dags för besök hos sjukgymnast, förhoppningsvis får jag lite mer info om status på knän då. Håll tummarna!

Trevlig söndag!

 

 

 

 

Snart dags för ökning

När jag tog mig an utmaningen att genomföra en IronMan visste jag att det skulle komma att krävas mycket träning och en väldigt fokuserad träning. Jag har sedan många år tränat mycket, mycket mer än vad många anser är normalt. Det har dock aldrig varit efter någon speciell struktur, eller jo, när jag skulle springa Sthlm Maraton följde jag ett program ganska så noggrant. Förutom det halvåret så har min träning oftast skett utifrån dagsbasis, dvs jag har till största del lagt upp min träning efter dagsformen och de lopp som jag deltagit i (mer cykling när jag skulle cykla Vätternrundan exempelvis). För att få till träningen till IronMan kommer det från och med nu vara ganska så strukturerade veckor, det är nu ökningen i träningsmängd börjar. I princip kommer jag planera varje veckas träning INNAN den börjar så att den kan passa in i veckans aktiviteter. Jag har valt att använda mig utav Jonas Coltings upplägg. Till en början innebär det 2 pass simning, 3-4 pass löpning, 2-3 pass cykling, 2 pass gym. Det är 9-11 pass i VECKAN som jag ska träna. Med en vilodag i veckan innebär det nästan två pass om dagen. Även om jag tränar mycket så har jag aldrig tränat SÅ mycket, det är en ökning även för en hårt tränande person som jag. Jag insåg igår när jag försökte planera in nästa veckas träning hur svårt det är att få till alla pass. Nu tänker ni säkert att jag måste väl inte genomföra alla pass? Och nej, det behöver jag verkligen inte, men när jag har bestämt mig för att göra någonting då ska det göras ordentligt och min ambition är hög något annat ska jag inte säga för då är jag inte ärlig samt en del av utmaningen med IronMan är ju att se hur kroppen reagerar på denna typ av mängdträning. Jag måste dock kunna vara flexibel för det kommer alltid upp saker och ting som man inte planerat för.

Hur som helst nu har jag iaf lagt schemat för nästa vecka med vissa "kanske"-pass. Min bror med son kommer på besök fredag-söndag och det kommer nog inte bli någon träning när de är här utan jag kommer att försöka lägga passen utanför deras besök. Ambitionen är 11 pass fördelat på 6 dagar, vila lördag. Fredagen är den dagen då det blir enbart ett pass, annars är det dubbla pass de andra dagarna.
Schemat är enligt följande:
Måndag: Crosstrainer (CT) intervall, gym/rehab
Tisdag: Simning, cykling styrka
Onsdag: CT backintervall, gym/rehab
Torsdag: Simning, cykling intervall
Fredag: CT distans
Lördag: vila
Söndag: cykling distans, simning

Herregud, this is crazy ser jag nu, MEN det ska tilläggas att alla passen är inte timlånga. Cyklingen kommer antagligen ske inomhus om inte vädret tillåter utomhuscykling. Crosstrainer är ju bara tillfälligt (förhoppningsvis), kör upplägget som är tänkt för löpning, fast på crosstrainer. Simning kommer jag att försöka hålla till 3 ggr i veckan med tanke på min nybörjarnivå. Nu håller jag även tummarna för att sjukgymnasten som jag ska träffa om ca två veckor inte förbjuder mig från att träna, då blir det omplanering i schemat. SKULLE utfallet vara sämre än jag väntat mig hos sjukgymnasten och diverse tester så kommer jag självklart lägga om min planering, men jag har en bra grundfysik så jag börjar inte på noll om jag måste skjuta upp mina strukturerade veckor.

Kommentarer på det?

Vad har hänt annars i min träningsvärld? Inte så mycket, har simmat och crosstrainat denna veckan. Det har ju blåst en hel del i Skåne de senaste dagarna. Jag har hållit mig inomhus så mycket som möjligt och det är nog enda gången som jag varit glad över att inte kunnat springa. Missförstå mig rätt, men hade jag kunnat springa så hade jag känt mig ganska frustrerad över att det blåser så mycket som det har gjort och därmed känt mig tvungen att få till min löpträning. Nu har jag inte behövt välja utan det har helt enkelt inte blivit någon utomhusträning. Tyvärr har det inte blivit någon cykling heller, men men, så är det ibland.

Idag klämde jag till med ett distanspass/långpass på crosstrainer innan jobbet. 1h40min stod jag och trampade. Nu tänker ni säkert att jag är galen, och ja, det är jag nog, men det krävs lite tokighet tror jag. Det var rätt gött efteråt iaf, perfekt start på denna hösthelg som kommer att spenderas i Småland. Ser fram emot att komma hem till de småländska skogarna, plocka lite svamp (eller Alexander plockar, jag går mest och klagar på att jag inte hittar svamp), äppelpaj, bastubad, ja en helhelg med andra ord.

Skumpa och träning

Jahopp, så har ytterligare en vecka passerat, det känns som att veckorna springer iväg nu, det är inte många veckor kvar till julen. När julen väl är över så är påsken här och vips är det sommar och helt plötsligt är det augusti och jag står förhoppningsvis på startlinjen i Köpenhamn, lite lagom nervös och förväntansfull inför vad som komma skall. Det är dock länge dit och innan dess har jag många timmars träning framför mig. Först och främst ska jag göra en ordentlig genomgång av hela kroppen när jag kommer till sjukgymnasten. Jag tänker inte låta lite småskavanker bli större och skapa problem för då kommer jag inte inte kunna genomföra loppet. Två veckor är det kvar tills jag ska dit iaf.

Hur har denna veckan varit då? Det blev aldrig någon simning i torsdags morse, jag var helt enkelt inte sugen på att simma så istället gick jag till gymet och körde crosstrainer och armhävningar. Jag och mina bröder startade tidigare i höst en utmaning mot varandra kring vem som kunde göra 100 burpees på kortast tid, den utmaningen är över, men efteråt så har vi alla fortsatt med burpees då det är en bra övning för hela kroppen. Jag kör dock enbart armhävningar nu pga knäet, men det funkar bra. Brukar köra 10 st i 10 set och så blev det även i torsdags. Träningsvärk i bröstpartiet kom som ett brev på posten sen :-)

I fredags blev det cykling ToR Eslöv. Vägen dit var den enklare delen, medvind hela vägen. Motvinden kom på vägen tillbaka, precis som förra fredagen fick jag även trampa i nerförsbacke vissa gånger, känns lite fel att behöva göra det, men vad skulle jag göra? Vinden kan jag inte göra någonting åt, "det ökar träningseffekten" som min kära svärmor brukar säga. "Jo tack" det gör den definitivt. När jag rullade in på Västanväg var det rätt gött, 9 mils cykling skrapade jag ihop utan större problem.

Spacewoman, måttligt glad :-)

Igår morse/fm var det återigen dags för ett pass med Heleneholm. I en timme tränade vi balans och styrka (fokus höft och bål). Återigen var det riktigt bra. Jag känner mig så otroligt stark i benen efteråt, det känns som att alla känningar i hälsenor och knä försvinner. De flesta skulle cykla MTB efteråt, men eftersom jag inte har någon MTB stack jag och körde 90 minuters crosstrainer istället. Roligare har jag ju haft om man säger så. Det kändes väldigt deprimerande att behöva stå inomhus på en CT och trampa när vädret utanför bjöd på solsken, men det är som det är. Jag trodde inte att jag skulle palla ta mig igenom, men det gjorde jag. Bra träning för pannbenet tydligen.

På kvällen blev det loppgolf och champagne. Fråga mig inte varför, men min käre make tyckte att det var en bra grej, inte mig emot, skumpa är mums. Loppgolf var inte helt enkelt kan jag säga. Jag slog out en hel del gånger kan jag säga.

Loppgolf kräver en hel del precision :-)

Mmmmmmm

Idag har det varit en härlig söndag. En timmes extra sömn satt inte fel, en god brunch därtill gjorde inte saken sämre. Jag blev också inspirerad av min kära vän Jennys bakning så ikväll har jag bakat. Man kan tro att det är chokladbollar, men det är det inte. Detta är raw-food bollar, grymt goda om jag får säga det själv. Slängde i lite saker på måfå, innehållet är i princip hassel- och valnötter, solroskärnor, gröna russin, aprikoser, vaniljpulver, kaffe, kakao och vatten. Alex önskade lite mer sötma, men han får rulla sina i pärlsocker isf. 

Raaaaaw

Nu sitter jag här och försöker ladda upp (som vanligt) inför söndagens simning. Utomhus låter det som att det är storm, men det ska väl inte hindra mig från att ta mig dit, eller? I värsta fall får jag ta bilen. 

Ha en skön söndag allihopa!

Sömnve och Svettve har gjort entré

OBS risk för långt inlägg. Du som läser kan redan nu förbereda dig på att detta inlägg kan upplevas som både flummigt, ostrukturerat och intressant (får ju skriva intressant för har du valt att klicka in på min blogg så finns det väl något form av intresse att läsa mina rader :-) )

Denna veckan verkar det som att jag drabbats av ett större sömnbehov än vanligt. Jag är och har alltid varit en morgonmänniska. Att träna tidigt på morgonen är underbart (oftast) för då är jag dels klar tidigt och har hela dagen kvar (om jag inte tränar fler pass vilket det med stor sannolikhet kommer att bli under våren) plus att jag inte hinner fundera huruvida jag är för trött eller inte. Tröttheten på morgonen är oftast kortvarig för mig, medans den på eftermiddagen kan bli längre och bero på att dagen faktiskt varit mer fysisk och kroppen är därmed inte lika utvilad.

I alla fall. De senaste veckorna har jag simmat vilket inneburit tidigare uppgång än normalt (04:55 kontra 05:45 på vardagarna). Jag har hittintills inte känt att jag varit nämnvärt mycket tröttare på kvällarna, förräns igår (kan varit några kvällar innan också, men igår blev liiiite extrem). Igår var en sån där dag då jag kände redan på jobbet att huvudet inte jobbade lika effektivt som det brukar. När jag satt och drack kaffe på eftermiddagen (kaffe = koffein = uppiggande) så höll jag på att somna. Hallåååååå? Vad hände med uppiggningen? Det fungerade definitivt inte på mig. Jag var helt enkelt tvungen att resa mig upp och ta min kaffekopp och ställa mig vid datorn för att hålla huvudet aktivt. På kvällen hade jag och Alexander planerat att gå ut och äta, men jag orkade inte, jag var helt enkelt för trött. Så istället blev det en pizza och lite serier på tv. Jag orkade se ett och ett halvt avsnitt innan jag somnade. Då var klockan 20:15. Att somna framför tv:n klockan 20:15 en tisdag är lite väl tidigt även för mig. Jag hoppas att denna tröttheten är kortvarig annars kan det bli kämpigt med tidiga morgnar den kommande perioden.

Anyway, imorse kom jag upp ur sängen lite efter fem för jag hade bestämt mig för att köra morgonträning på gymet. Igår fick jag nämligen äntligen tummen ur och gick till 24 och köpte ett gymkort så att jag kan köra crosstrainer under tiden som jag inte kan löpträna, så nu kan jag träna precis när jag vill och då valde jag att köra ett pass denna tidiga morgon. Med en padda innehållandes en ny tv-serie var jag redo på CT:n 05:55 och körde ett 45-minuterspass. Det var såååå skönt att äntligen få svettas lite. Svetten har hållit sig hyfsat borta de senaste veckorna. Simning skapar inte riktigt den svett-känslan och inte cyklingen heller, men idag var Svettve med igen. Jag vet att det låter helt knäppt att säga att jag har saknat svett, men det är ju hela känslan av att ta ut sig och känna att man blir så där ordentligt trött pga av intensiteten som jag saknat vilket jag hoppas kunna få fram nu med lite CT-träning. Dagens pass var inte så värst jobbigt, men gav ändå en grym kick. Jag har tuffare pass på gång som jag ska köra :-)

Min käre bror körde ett mastodontpass i söndags med både cykling och löpning och jag funderar faktiskt på att köra ett liknande pass i helgen, men då cykling och sedan crosstrainer, det kommer garanterat bli ett tufft pass. Till våren kommer det ju bli många brick-pass så egentligen finns det ingen anledning till att stressa, men jag blev så influerad av hans pass så jag har svårt att hålla mig. Får se hur jag gör. Passet är inte oomkullrunkeligt! Att det blir någon typ av cykelpass är nog klart iaf, hade egentligen hoppats cykla med Heleneholm på lördag, men det skulle visst vara MTB och jag äger ju inte längre någon MTB vilket gör det svårt att medverka. Det är ingen i Malmö som har en till utlåns några timmar på lördag? Min MTB blev stulen i vintras, jag fick iofs tillbaka den, men de som stal den hade byggt om den till någonting helt annat så jag beslöt mig för att skrota den, den gick i princip inte att cykla på. Att investera i en ny MTB känns inte helt motiverat i dagsläget, då är en ny linjecykel mer aktuellt.

Eftersom jag inte har någon MTB så får jag helt enkelt cykla på min racer. Skulle vädret vara kass så blir det inomhus på trainern, med min nya serie kan jag kanske fördriva tiden lite iaf.

I övrigt händer det inte så mycket. Jag försöker få kroppen att jobba med mig, den är lite bångstyrig om man säger så. Dels vill den sova, men sen bråkar knäet och även hälsenan med mig. Hälsenan har jag ju känt av till och från ett tag och nu har jag slarvat med mina tåhävningar igen, dags att skärpa sig. I övrigt är det ganska lugnt, vi letar hus för fulla muggar, men det är en riktig utmaning kan jag säga. Två hus har vi tittat på som vi har lagt bud på, men inget har blivit av. Bara fortsätta leta, någon gång kommer nog vårt hus.

Nu ska jag slänga mig i soffan och bara slötitta på teve och bestämma huruvida jag ska simma imorgon bitti eller inte. Är lite velig, får se när jag kommer i säng ikväll, siktar på att vara upp lite längre än 20:15 iaf, har 15 minuter kvar dit ser jag nu, så det borde jag väl klara, blir klockan för mycket struntar jag nog i simningen.

Just det, jag har varit dålig på att lägga in bilder på sistone, jag ska försöka lägga in någon rolig bild, men jag vet inte riktigt vad jag skulle kunna lägga in för något, kanske bilden jag la upp på Insta tidigare idag som var en bild över en artikel i Skånskan kring att det kan bli förbud mot opastöriserad mjölk. Det skulle bli en katastrof för den småländska ostkakan, isf måste jag beställa massvis med ostkaka av mormor så jag har bunkrat upp.  Nej, den bilden är inget rolig, jag får fortsätta tänka.

Over and out

Höst, cykling och bastubad

Nu är verkligen hösten här i Skåne. Runtomkring ser jag träd med olika färger på löven, det är så himla vackert tycker jag. Den kan dock vara ganska kortvarig för det är tyvärr vanligt här i Skåne att den vackra miljön byts ut mot blåsiga och råa dagar med ett regn som gör marken till lerig och dan.

I fredags var en dag som både var kall och blåsig, men också sådär härligt vacker med solsken och frisk luft. Jag fick uppleva båda delarna under mitt träningspass.

Jag skrev tidigare i veckan att den här veckan som varit skulle vara lugnare med mer vila och fokus på styrka och simning och det har det varit, men jag körde ett cykelpass i fredags. I torsdags kväll bestämde jag mig för att jag skulle cykla till jobbet på fredagen och det oavsett väder. När jag vaknade på fredagen möttes jag av blåst (10-15 m/s) och ca 8 grader. Blåsten var nordlig vilket innebär motvind till jobbet, när jag åt frukost hörde jag också att det kom regnskurar. Trots dessa förutsättningar så gav jag mig iväg. Jag hade bara ett mål och det var att komma fram innan klockan 9, sen fick det gå hur långsamt som helst. Jag fick heller inte bli arg under cykelturen för att det blåste så mycket eftersom jag gjorde valet att cykla.

Det gick inte fort och jag höll mitt humör och med ett totalsnitt på 22 km/h kan jag nog säga att det var det lägsta snitt jag haft sen jag började cykla landsväg. Jag kom dock fram innan klockan 9 och då kan jag säga att jag var nöjd med min bedrift och hade inga som helst planer på att cykla mer den dagen. Det sket sig :-)

När vi satt och drack kaffe på eftermiddagen så frågade en kollega ifall det skulle bli någon cykling i helgen (mina galna idéer har blivit ett samtalsämne på jobbet)? "Nej", svarade jag, "jag cyklade imorse i kraftig motvind, så jag håller mig nog där". Sen tittade jag ut genom fönstret och såg hur fint väder det var och efter en snabb koll på smhi:s hemsida, som visade nordliga vindar (= medvind hem), så bestämde jag mig för att jag skulle cykla hem också. Det var inte det smartaste beslutet jag tagit.

Jag kände ganska snabbt att benen var riktigt sega efter morgonturen och jag hade fått i mig alldeles för dåligt med energi innan för att ha den där superpowern som jag hade behövt. Visst hade jag fina vindar, men jag var alldeles för trött för att kunna njuta av cyklingen, så det blev ett kämparpass. Väl hemma väntade mat och lite vin, och kvällen avslutades i soffan med en godispåse och en film, det var rätt najs kan jag säga (även fast jag somnade kl 21 :-) )

Nu har jag haft två pass inom loppet av en vecka där min energinivå har dalat rejält, så nu hoppas jag att jag lärt mig en läxa och i fortsättningen ser till så att jag har lättillgänglig energi under cyklingen och tar den INNAN jag blir trött.

Resten av helgen har varit betydligt lugnare träningsmässigt sätt. Igår startade jag dagen med ett pass tillsammans med Heleneholm. Passet fokuserade på att tänja och träna upp framförallt höftpartiet. Det var inte jobbigt pulsmässigt, men balansmässigt var det en riktig utmaning. Katarina som är vår cykeltränare är otroligt duktig och hade många bra övningar som jag kan köra hemma nu. De passar även väldigt bra till min knärehab/prehab, me like. I övrigt blir det simning ikväll annars ingen mer träning.

Resten av lördagen bestod av myslunch i stan, bastubad i Bjärred och tre-rätters middag på kvällen, mao en riktig toppendag.

Blev visst ett långt inlägg, ja ja, får se om det är någon som orkar läsa.

Vila

Denna veckan har jag valt att ta det lugnare med träningen, den har och kommer bestå av simning och styrka/rehab. Ett simpass klarade jag av igår morse, det var knappt att jag kom iväg, var så trött, men väl på plats var det skönt. Eller skönt, passet var jobbigt, mkt fokus på armarna då jag simmade halva passet med paddlar. Vet inte ifall jag kör samma pass imorgon bitti, får se hur kroppen känns.

Igår kom min våtdräkt. Föreställ er hur en banan känner sig i sitt skal, instängd å tajt, så satt våtdräkten på mig. Den var tajt, men jag tror inte att den är för tajt, rörligheten finns vilket behövs. Det enda skulle vara om jag ökar drastiskt i omfång då får jag sälja den :) Jag ser i alla fall emot att prova den utomhus, men väntar till våren, håller mig inomhus för tillfället.

Åter till träningsveckan, idag körde jag rehab/styrka, kändes bra, förutom att det är såååå tråkigt. Imorgon bitti besöker jag simhallen igen för att avverka en timme i bassängen. Resten av veckan är öppen, kan bli cykling på fredag, men jag har inte bestämt mig, vila var ju mitt fokus :)

Jag har nog bestämt mig för att köpa ett nytt gymkort! VA tänker ni då, hur kan jag göra det när jag frös mitt gamla å det blev lite deppigt inombords? Jo, jag gör det av den anledningen att jag behöver ett komplement till min uteblivna löpning å då blir det crosstrainer, plus att jag kan köra rehab i samband med det vilket kanske gör det hela lite roligare. Jag kommer inte öppna upp mitt gamla medlemskap på SATS utan väljer 24, då kan jag gå till gymet när som helst å även i Eslöv där jag jobbar. Detta kommer jag enbart köra tills jag kommer igång med löpningen igen sen avslutar jag det.

Hur går det på knäfronten då? Knäet är fortfarande något svullet, så löpning avstår jag ifrån. Om fyra veckor ska jag till en sjukgymnast i Malmö, beroende på vad de säger tar jag det därifrån. Tills vidare fortsätter jag med rehab/prehab, simning å cykling. 

Besökte Niklas imorse, min massör å han knådade igenom vader å rygg. Ryggen eller framförallt nacken hade några riktigt stela partier, kan det vara simningen som orsakat det? Jag tror det, tur att jag får massage regelbundet så jag blir utknådad:)

Nej nu har jag inte mer att säga, sängen kallar, 04:55 ringer klockan imorgon å då är det dags för simning. Swim swim swim

Laddning som blev urladdning

I fredags hade jag en av mina värre cykelupplevelser någonsin. Som jag skrev så laddade jag inför en cykelresa ifrån Eslöv till Båstad. Det blev en rejäl urladdning kan jag säga. Vädermässigt så visste jag att jag skulle ha lite lätt motvind/sidvind, men jag kan säga att det var inte speciellt lätt motvind.

Den första biten gick jättebra, cyklade 2 mil enkelt och kroppen kändes pigg. Resan började med att jag cyklade västerut, dvs vinden i ryggen, så det var inte konstigt att jag tyckte det var enkelt. När jag sedan svängde upp och började cykla norrut då kom vinden istället mot mig och då kom även backarna.

Efter 3 mil, stannade jag en kort stund och åt en macka och var vid väldigt gott mod. Omgivningen var fantastisk med en natur som var så härlig i form av de skiftande färgerna som träden hade. Det var även ganska mycket skog så det kändes lite som att jag var i Småland :-) Så jag försökte att inte tänka på den där trötta känslan som börja komma krypande i benen, utan försökte tränga bort den.

Efter 5 mil var jag i Bjuv och stannade återigen för en kort energipaus. Därefter kändes det som att det bara gick utför. Öppna slätter och det började även bli kallare i luften, men jag cyklade på. 1 mil innan Ängelholm fick jag ett pepp-sms av Alex, det var kul, då var klockan halv sex och de skulle precis köra ifrån Malmö. Då tänkte jag att nu kör jag, skit samma att jag är trött.

Resterande väg gjorde jag verkligen vad jag kunde för att hålla mitt humör uppe, men det var inte lätt. Jag var sååå nära att flera gånger mot slutet ringa Alex och säga att de fick komma och plocka upp mig för det var så jobbigt. När jag kom till Magretetorp (precis vid Hallandsåsens början) då var jag nästan gråtfärdig (eller nej, nu tar jag i), men det var tufft för backen som kom var brutal. Jag hade en snitthastighet på 9 km/h, jag springer snabbare än så. Och det kändes som att backen aldrig tog slut, det var även svårt att få en uppskattning om hur lång backen var för mörkret kom och det var svårt att se (min lampa lyste i princip bara upp lite framför mig på vägen). När jag äntligen kom över åsen då kunde jag i princip bara rulla fram till min slutdestination, såååååå skönt det var att komma fram.

Jag hoppas att jag inte var alltför negativ i mitt humör när jag var framme, det får sällskapet avgöra. Det var ett av mina jobbigaste pass på länge, men jag är så glad att jag tog mig igenom för detta kan jag jämföra många gånger framöver. Pannbenet fick verkligen träna.

Jag kan konstatera att jag gjorde helt fel med energin, jag hade behövt få i mig energi mycket oftare, jag måste lära mig det där för jag gör ofta felet att jag väntar med att stoppa i mig något tills jag är alldeles för hungrig. Helt fel taktik. Hela helgen har jag nu varit som en svamp, både vad gäller mat, snacks och vin, kroppen är lite obalanserad fortfarande, men det ordnar sig :-)

Ikväll är det simning, men först ska jag hänga i soffan och inte göra ett dyft, kanske dricka en kopp kaffe, kanske äta en kaka, vad vet jag.
Bjuder på lite höstbilder ifrån cyklingen.


Första energistoppet, mot Kågeröd



Hepp, nu kör vi vidare

Laddning

Denna veckan har gått i ett svep, vips var det fredag och arbetsveckan är över. Denna veckan har varit ganska lugn på träningsfronten, har cyklat ett pass och sen har det blivit två simpass. Yes, ni läste rätt, två stycken simpass har jag fått till, båda avverkades klockan 06.00, ett i tisdags och ett igår morse (torsdags). Kommer ju även simma på söndag kväll vilket innebär att jag simmat 3 ggr denna veckan (min matte är grym märker jag, tur jag läste till ingenjör:-) ). 3 ggr simning på en vecka är en ökning med ett antal tusen % gentemot tidigare, eftersom jag aldrig simtränat tidigare. Det är jag extremt nöjd med. Nu är det roligt att åka till simhallen och träna, det tyckte jag inte för ett par månader sen. Visst, min crawl är absolut inte bra, men jag klarar av att ta mig fram några längder och med viss vila mellan längderna så klarar jag att simma ett pass på ca en timme utan ett enda bröstsimstag. När jag behöver vila simmar jag ryggsim istället.

Vad gäller löpning så är det fortfarande noll aktivitet, jag försöker köra rehab, vilket går ok, visst det kunde gå bättre, jag måste skärpa mig, det vet jag. Nästa vecka ska minst tre pass genomföras, det har jag lovat mig själv nu. Det är nämligen extremt frustrerande när jag inte får springa under denna delen av året. Jag tycker att hösten är fullkomligt ljuvlig precis i den stunden när löven skiftar färg och fåglarna flyr landet i hopp om varmare platser. Självklart finns det dagar då det bara är grått och trist, men på något sätt så är de mysiga de med. (Undantaget är om jag är utomhus och på väg hem och himlen öppnar sig och häller ut vatten över mig, detta inträffade nämligen i onsdags när jag var på väg hem ifrån tåget). Har fortfarande inte fått någon läkartid så därför får jag skärpa mig med mina rehabövningar så knäet kommer tillbaka in i matchen igen och jag kan få njuta av denna härliga årstid.

Vad gäller cykligen har det hittills blivit ett pass, men jag har ett pass idag som jag laddar inför. Vi ska nämligen spendera helgen i Båstad och då har jag kommit på den briljanta idén att jag kan ju cykla dit. Så efter jobbet är slut så hoppar jag upp på cykeln och börjar trampa norrut mot Båstad. Detta beslut kan vara ett av mina sämre då vindarna inte är helt på min sida.

Vädret mitt i rutten

Min planerade resväg

Som ni ser så är det inte gynnsamma vindar överhuvudtaget, men JärnJulia ska ge det ett försök. Det ska enligt YR inte vara så starka vindar, så jag får hoppas på det. Det kommer hur som helst träna mitt pannben och mina benkrafter. Sen kan jag inte lova vilket humör jag har när jag är framme, det beror ju på hur många felkörningar jag gör, brukar bli en och annan när det är en helt ny väg. Håll tummarna för att jag kommer fram.

Vardagslyx

Det här med att ha en blogg är ju nytt för mig. Som jag skrivit tidigare så skapade jag bloggen lite som en dagbok över min resa mot IronMan Köpenhamn. Ifall fler läser den är det ju roligt. Jag känner dock att jag kanske inte har det mest fantasifulla innehållet, det handlar ju mest om träning, träning och sen kanske något inlägg med lite annat, men bloggen ska ju handla om min träning, så därför får ni som läser stå ut med dessa inlägg och tjatandet kring mina träningspass :-). Så småningom kommer det nog även bli ett och annat kostinlägg, håller på och klurar på hur den biten ska tas om hand när jag går in i den mer intensiva perioden. Har lite tankar som jag kanske kan dela med mig här då.

Anyway, i söndags följde Franz med mig på simningen, det var kul med hans sällskap. Passet i söndags var mer utav ett distanspass med fokus armträning, dvs simpaddlar och dolme. Jag gillar ju simma med paddlar och dolme, för då känner jag mig liiiite bättre, jag ligger iaf inte längs med botten och crawlar utan är hyfsat nära ytan :-) Kroppen var lite trött efter fredagens armhävningar och lördagens cykling (kanske även lördagens vindrickande, men det får förbli ett mysterium), men det var ändå väldigt roligt. Vi avslutade med lagkapp, vi vann en distans, ryggsimmet.

På kvällen när vi kommit hem, bestämde jag mig för att jag skulle cykla till jobbet morgonen efter, ett val som kändes lite tveksamt när jag skulle somna eftersom jag inte somnade förräns lite efter elva. Men jag hade bestämt mig och så blev det också. Trots cyklingen i lördags så kändes kroppen pigg så det blev ett ganska bra pass ändå. Det är mysigt att komma iväg nu på morgonen och träna när det fortfarande är mörkt och det är inte så mycket trafik ute, att man sen har klarat av sin träning när klockan inte ens är 9 på morgonen, det är lyxigt. När jag kom hem blev det lite rehab/styrka för ben och bål samtidigt som maken tränade tabata i trädgården, så måndagen bjöd på en bra dag träningsmässigt.

Igår morse kom jag äntligen iväg på morgonsimningen. 05.00 ringde klockan och jag kände mig lite som en robot när jag gick upp, men om jag ska kunna simma på morgonen så får jag ha inställningen "bara gör det". Det var riktigt najs när jag väl kom igång, för att inte tala om efteråt. Vi var inte heller så jättemånga där, kanske 10 st uppdelat på 3 st 25-meterslängder, så det var gott om plats. Jag körde ungefär samma upplägg som söndagens träning, enda skillnaden var att jag var betydligt mkt tröttare i axlar och armar än i söndags. Jag fick ändå nästan ihop 2000 meter så jag var helt klart nöjd (inte en enda längd bröstsim). Jag konstaterade även igår att jag måste köpa nya simglasögon för mina sitter så hårt under ögonen att jag har påsar i flera dagar, jag ser nästan lite sjuk ut och det vill jag ju inte göra. Så jag får nog ta och köpa ett par nya.

På tal om att köpa, igår beställde jag mig en våtdräkt. Jag ringde till en leverantör och frågade ifall de hade några våtdräkter kvar ifrån den gångna säsongen som de kunde sälja till rabatterat pris och det hade dem. Så nu har jag beställt en 2XU A:1, ska bli spännande att prova den och se ifall den passar. Det kommer dock dröja innan den får känna på vatten, tycker att det är lite för kallt i havet för att simma nu :-)

Igår kväll blev det vardagslyx iform av bio, jag och Alexander var och såg Runner Runner, en helt ok film, men inte jättemärkvärdig, men känslan av att gå på bio är mysig så det gjorde inte så mycket att det inte var en superrulle, godiset smakade bra ändå.

Idag har jag vilodag (förutom rehab/styrka som jag måste få till under kvällen) så ikväll ska vi gå och titta på ett hus, vi tror inte att det är något för oss, men vi kanske blir förvånade, håll tummarna!

Att pressa sina fysiska förmågor

Denna helg har jag och Alexander finbesök iform min storebror Franz med familj. Som alltid när fd syskonen Hermansson (vi har alla tre valt våra respektives efternamn) träffas så är det full aktivitet på agendan som gäller, så även denna gång. Dock har det inte enbart varit aktivitet iform av träning utan det har varit besök i sommarstugan, bakning, sällskapsspel å träning som vi har hållit på med.

I fredags efter jobbet så intog jag å Inez köket på Västanväg å bakade kärleksmums. Jag kan inte svara på om Inez tycker att bakning faktiskt är kul, eller om hon vill baka enbart för att få slicka skålen efteråt, jag tror på det sista.  (Kan vara en egenskap som jag har fört vidare :) ).

 

Iaf, i fredags bakade vi kärleksmums, å i lördags cupcakes med godis på. Behöver jag säga mer än mmmmmmm. Inez slickade skålarna tomma, lämnade verkligen ingenting kvar, mumsigt värre för henne. 

Träning har det också blivit. I fredags körde jag å Franz burpees, eller Franz körde burpees å jag armhävning å situps, träningsvärken är ett faktum! 100 st uppdelat på 10 omgångar. Jag vill köra burpees igen, riktigt bra all round träning. Jag kör armhävning nu istället för jag vill inte påfresta mitt knä. Armhävning å situps är dock ett bra komplement enligt mig i alla fall.

På lördagen började jag å Franz dagen med cykling. Vi lånade en cykel ifrån en klubbmedlem i Heleneholm, å sen körde vi samma runda som jag cyklade med klubben förra lördagen. 

Det var rejält blåsigt, men att vara två ger ju lite hjälp. Rundan blev Limhamn-Käglinge-Arrie-Svedala-Vissmarslöv-Bara-Limhamn. Bra variation av backar, men som sagt blåsigt. Totalt cyklade vi 86 km, inte ens hälften av en IM, vad har jag gett mig in på egentligen?! Kul att cykla ihop och att Franz äntligen fick känna på hur det är att cykla i Skåne med en vind som kan göra det riktigt jobbigt.

 

Knäet kändes ingenting, enbart benen som blev stumma mot slutet, i sådana lägen är det bara att föreställa sig hur det kommer att vara på IM, jobbigt som bara den. Det gäller nog att sluta känna efter samt lite köra över sin egen förmåga å bara cykla.

Lördagen avslutades i Mossby med tacos, vin, chips, cupcakes å sällskapsspel. Helgen har hittills varit toppen. Ikväll följer Franz med på simning, han har fått till alla tre triatlon-grenarna under sina dagar i Malmö, jag har avstått löpningen.

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Igår var planen att simma innan jobbet. Klubben har tid i bassängen mellan 06-07 vilket är jättebra tider, för då kommer jag fortfarande hyfsat tidigt till jobbet. 

Hade ställt klockan på 04:45, kanske lite väl tidigt, men jag vill hinna vakna å äta frukost innan oxå. Min telefon ville dock inte väcka mig igår, den totaldog under natten, så jag vaknade inte 04:45 utan istället vaknade jag 05:25 (då jag brukar vakna på dagarna). Jag hade kunnat stressa iväg till simhallen, men bestämde mig för att ta simningen efter jobbet istället.

Det blev inte heller av. Pga lite diskussioner på jobbet så kom jag inte därifrån förräns kvart i sex å då var jag så trött att jag inte ville åka å simma. Diskussionen tog all min energi. 

När jag kom hem hade jag ett sikte, soffan å godis. Som tur väl stod min käre svärfar å lagade mat, å medans den blev klar körde jag lite styrka för benen å magen. 

Efter den goda middagen blev det äntligen soffan, chipsskålen gjorde mig å Alex sällskap, båda var trötta efter en lång dag på jobb.

Idag ska jag simma iaf, dock bara crawl. Efter att gått igenom min träning bakåt i tiden å försökt hitta vad som kan orsakat mitt svullna knä (som fortfarande är svullet av vätska) så har jag kommit fram till att bröstsim är den enda rörelse jag har i min träning som roterar knäet. I samråd med mina svärföräldrar så ska jag avstå bröstsim några veckor å se om det blir bättre (inväntar även tid för undersökning). Därför blir det crawl, får simma så länge jag orkar, kör nog en längd i taget. Paddlarna är oxå med så armträning kommer jag oxå köra. 

Over and out!

Ta nya tag

Igår var det en sådan där helt ljuvlig dag. Vaknade på morgonen, gick till bageriet å köpte frukostbullar å kunde sen sitta länge å äta frukost å dricka massvis med kaffe. En sådan morgon är guld värd. Jag hade heller inget långpass inplanerat så tiden var inte en faktor som påverkade vilket den ofta är på helgen. 

På eftermiddagen tog jag å Alex våra cyklar å trampade en runda. Härligt att få komma ut å känna på den friska luften. En normal dag hade jag tagit på mig löparskorna men jag vilar från löpning, så en cykeltur passade utmärkt. Vi cyklade först ca 2 mil till ett café där vi fikade å sen ytterligare 1 mil hem. Underbart! 

På kvällen var det dags för simning. Eftersom det gick så bra att simma i fredags var jag extra taggad. Vilket nederlag det blev. Ingenting funkade, det var precis som att kroppen gjorde tvärtom vad jag sa till den att göra. Tränaren sa till mig idag att försöka få upp bålen mer, jag sjunker ihop mkt med den, jo tack det märkte jag. Är förhållandevis svag i bålen, kanske dags att stärka upp den? Hur som helst, trots nederlaget så var det roligt att komma till simträningen, kul att snacka med andra som också kämpar på med simningen. 

Imorgon tar jag nya tag och ska försöka få till första simpasset innan jobb, 06:00 är tiden. Gäller att komma i säng i tid ikväll mao.

Idag har jag cykeln med mig till jobbet å har tänkt cykla hem. Egentligen är det lite väl nära passet i lördags, men det kommer inte bli nån cykling mer i veckan, förhoppningsvis blir det ett pass i helgen när brorsan plus familj kommer hit å hälsar på. Tänkte visa honom rundan vi cyklade i lördags. Det kan bli bra!

Bekräftelse

Nu har det gått några dagar sen jag uppdaterade bloggen. Det beror på diverse olika anledningar, men den främsta är väl att jag inte hunnit med.

 

Så finns det något att uppdatera om då? Jo, jag var ju hos min massör Niklas i onsdags. Jag var både förväntansfull och lite orolig inför detta besök. Som jag skrivit innan så har mina hälsenor spökat lite med mig efter Midnattsloppet, men mitt vänstra knä fick också för sig i tisdags kväll att stelna till och ge mig besvär. Niklas hade nog tänkt sig en vanlig massage med lite knådande, istället blev det både stötvågor (för vänster hälsena) och en lång genomgång med mitt vänstra knä.

 

Utfallet då? Hälsenorna är inte i ett jättedåligt skick, vi kör stötvågor ett tag blandat med excentriska tåhävningar så får vi se hur det utvecklar sig. De var i alla fall inte i så dåligt skick som för några år sedan när jag hade en ganska lång behandlingsperiod med stötvågor. Vad gäller knäet så var han lite mer orolig. Efter hans tester så fick han indikationer på att menisken ev. spökar. För att inte måla upp värsta scenariot direkt så kom vi överens om att jag får börja rehaba knäet och sen försöka få en tid till någon professionell som kan titta på det. Efter samtal med min käre svärfar så sa han att vi ger det en vecka och se hur det känns då, är det fortfarande svullet och stelt, ja då kan det vara någonting.

 

Grejen är att det kom ganska abrupt, men jag har inte gjort någonting mot knäet, typ slått i det eller så, utan det var en stelhet som smög sig på och nu är det svullet. Hur som helst, ingen löpning framöver tills vi vet vad det är, men jag fortsätter med simning och cykling så länge det inte förvärrar statusen på mitt knä.

 

I onsdags var jag väldigt ledsen över hela situationen och såg hur jag skulle vara tvungen att ställa in hela min IM satsning (jag är mästare på att se värsta scenariot direkt), men sen bestämde jag mig för att om Lisa Nordén kan köra VM i halv-IronMan där hennes ena fot nyligen haft/ev fortfarande har hälsporre, då ska jag klara av denna knägrej.

 

Onsdag och torsdag blev helvila för mig, på kvällen åkte jag och Alex till mamma och pappa i Sävsjö. I går morse passade jag på att besöka mitt gamla tillhåll; badhuset i Sävsjö. Jag har införskaffat mig både simpaddlar och en dolme så jag provade simma med dem i det passet. Totalt simmade jag 2000 meter där mycket var crawl. Paddlarna fungerade utmärkt, det är så roligt att simma med dem.

 

Idag var det dags för cykelavslutning med Heleneholm Triathlon. På schemat stod både tempo-, distans- och bergsetapp. Vid halv nio var vi ett gäng på tio personer som cyklade ut mot Skånes slätter. Efter ca en halvtimmes cykling var det dags för KM på distansen 15 km. Att cykla kort och snabbt är verkligen nyttigt och någonting jag behöver göra oftare. Jag klarade det på ca 26 minuter vilket jag är mkt nöjd med. Därefter blev det bergsetapp, benen var riktigt möra kan jag säga, men jag gillar ju backar så det var kul. Därefter cyklade vi vidare mot Vismarslöv där vi stannade och avnjöt kaffe och kaka. När sockerbehovet var stillat rullade vi hem mot Malmö. Totalt fick vi ihop ca 8 mil och det var riktigt roligt att köra. Vädret var underbart och det är kul att cykla med ett gäng, tiden går så fort när man också kan snacka med varandra emellanåt, då tänker man inte ens på att det är jobbigt.

 

Knäet kändes ingenting under cyklingen vilket gladde mig. I em blir det slappa, lite rehab ska jag köra dock. Ikväll blir det restaurangbesök med maken, mums mums. Bjuder på lite ego-bilder som jag tog när jag kommit tillbaka ifrån cyklingen.

 

Nöjd och glad efter dagens träning med HIT

Passar på att njuta lite av det vackra vädret