Ett delmål är nått

Som alla säkert känner till så har man ju både bra dagar och mindre bra dagar. Så brukar det ju även vara när det gäller träning. Vissa pass går bara sådär riktigt j*kla bra och man vill bara köra hårdare och mer. Sen går vissa pass mindre bra och man vill ingenting annat än att sluta och lägga ned.

Såhär har det framförallt varit med min simning den senaste tiden, men tyvärr har många pass känts dåliga och jag har trott att jag inte utvecklats överhuvudtaget. MEN så hände det. I söndags på kvällsträningen så nådde jag ett av mina delmål: att klara simma 400 m crawl i ett sträck innan jul.

Passet började ganska bra, en del teknikövningar och då tänkte jag att passet kommer nog fokusera en hel del på teknik, men så sa vår tränare att nu ska ni simma 600 eller 800 meter. "Med paus då?" frågade ja, "nej i ett svep". Oj oj tänkte jag. Jag har inte simmat så långt i ett sträck, har nääääästan klarat 400 meter för ett par veckor sedan, men detta var ju dubbla sträckan. Jahopp, det var bara att starta simma och se hur långt jag kom. Jag tog det längd för längd. Det var ju inte så att man inte fick stanna, men självklart ville jag ju åtminstone klara 600 meter. Sakta men säkert avverkade jag mina metrar och när jag hade simmat 600 meter så hade jag ju bara 4 längder kvar till 800 meter (50-meters bassäng) så jag fortsatte simma och 800 m blev summan när jag slutade. Jag var riktigt nöjd med mig själv. Det var nog ingen vacker simning, men känslan över att ha klarat mitt mål och dubbelt där till, INNAN utsatt tid, det kändes fantastiskt. Jag känner att jag behövde det för min fortsatta simkarriär, för det har som sagt känts lite deppigt att jag inte utvecklas.

I söndags blev vi även filmade, vi fick simma 4x25 meter där vi filmades ifrån olika vinklar. Jag ser verkligen fram emot feedbacken så att jag kan fortsätta min utveckling.

Ikväll blev det ett premiärpass med min trainer, det var sååååå trist. Jag har satt upp den i källaren som är helt fullsmockad med saker så jag kände mig nästan lite inklämd. Annat blir det i vårt nya hus, där kommer jag ha ett helt träningsrum. Anyway, det blev inget monsterpass utan startade lite lätt med 45 minuter. Trainern låter väldigt mycket och vibrerar lite så jag får se hur långa pass jag orkar köra där nere. Det är stor skillnad (enligt mig) mot att cykla utomhus, men nu är inte vädret helt optimalt för cykling så då får jag satsa på lite inomhuscykling. På lördag är det spinning med klubben igen så jag slipper tack och lov att köra fler pass på trainern denna veckan :-)

Imorgon är det dags för nästa besök hos sjukgymnasten, då ska vi se om jag blivit något smidigare. Jag hade ju ambitionen att jag skulle göra mina tänjövningar varje dag. Ni kan ju räkna ut hur det har gått, inte alls bra. Jag har tänjt, men det har blivit lite mindre frekvent, har lagt in det i mina styrkepass och sen har jag försökt köra så ofta jag orkat. Jag får helt enkelt höra domen imorgon!

Det var en liten uppdatering ifrån Missy Monty. Nu längtar jag till helgen för då är det som sagt dels spinning med klubben, sen ska jag och Alexander baka inför 1:a advent. Jag säger bara lussebullar med mandel och vanilj, mmmmmmmmmm.

Envishet

I fredags hade jag något av en ganska fruktansvärd träningsdag. Den var helt och hållet självförvållad, men berodde till stor del av att jag är otroligt envis av mig. Har jag väl bestämt mig för något så blir det oftast så. Ur träningssynpunkt kan detta vara både bra och dåligt. Det är särskilt bra nu när jag håller på att lära mig simma, hade jag inte varit så envis hade jag nog inte kommit iväg på alla de där tidiga morgonpassen som jag gör nu. Jag ska banne mig lära mig crawla!
Envisheten har också en tendens att bli en dålig egenskap för mig. Exempelvis om jag envisas med att träna, även fast jag inte alltid är tipp topp så kan det sluta med en sliten kropp och skador. Det kan också vara så att jag envisas med att köra ett pass och upplevelsen är så hemsk att jag vill inte göra det fler gånger. Lite så var det i fredags.

Jag hade bestämt mig tidigare i veckan för att cykla till jobbet. Det skulle vara fina vindar hela vägen till Eslöv så jag såg fram emot en ljuvlig tur (ja ljuvlig :-) ). Pga av ett tidigt möte, var jag tvungen att komma iväg lite tidigare än vad jag brukar när jag cyklar, klockan 06:10 rullade jag ut på Västanväg och trampade iväg till Eslöv. Vad som skulle blivit en härlig cykeltur blev istället en ganska medioker och tröttsam resa. Kroppen svarade inte alls som jag hoppades på. Cykeln kändes seg, benen var sega, huvudet var segt, ja ni fattar. Jag kom iaf fram och efter en skön dusch och en till frukost var jag med på banan igen. Man kan ju då tycka att denna träningen borde varit nog, men nejdå, jag bestämmer mig för att jag ska cykla även hem. Vinden hade definitivt inte vänt, den hade snarare ökat så på vägen hem hade jag enbart kraftig motvind. Hela dagen hade jag suttit i möten, att sen hoppa upp på en cykel klockan fyra en fredag eftermiddag, med nästan cykling i 5 mils motvind, det skulle nog de flesta kalla idioti, jag kallar det envishet, men den dåliga varianten. Behöver jag ens säga att det var hemskt? Om det var tungt på morgonen så var det mkt tyngre på eftermiddagen, det blåste och jag var seg i huvud och kropp. Inget av passen var sådär ljuvliga som jag hade hoppats på. Min envishet var inte min bästa egenskap just i då.

MEN när jag väl kom hem så hade min älskade make förberett mat, vilket välkomnande. Han hade också köpt en massa gottigheter till mig, plus att min kära svärmor hade bakat en helt otroligt god äppelpaj. Jag kan säga att jag hade verkligen matkoma DELUXE på kvällen. Inte konstigt att jag däckade halv tio i soffan.

När jag vaknade på lördagen var den där dåliga träningsupplevelsen historia. Efter att ha startat morgonen med en timmes tänj- och stretchövningar, joggade jag iväg och köpte frukostbullar (2 km jogg). Sedan var det lördagsspinning med klubben.

Det var tur att jag hade lyckats glömma fredagens pass, för spinningen var tuff. Vi cyklade i nästan 2 timmar, men det var grymt kul. Kroppen svarade mycket bättre på träningen än dagen innan så min envishet blev på lördagen en bra egenskap. 

Så här på slutet av detta inlägg kan jag nog ändå konstatera att jag är glad att jag har envishet som en egenskap. Utan den skulle det vara mycket svårare att göra den här satsningen mot IM. Visst jag förstår ju att det inte bara krävs envishet, utan även bra mat, vila och så, men att vara envis hjälper mig många gånger när motivation kanske tryter. 

That's all for now. Medans resten av Sverige nu antagligen sitter fastklistrade framför tv:n å kollar fotboll, så ska jag fortsätta läsa sista boken om Christopher silverbielke, grymt spännande. Måste oxå försöka smälta den goda middagen som jag blev bjuden på ikväll, restaurangbesök i Limhamn, ryggbiff med klyftpotatis å tre mumsiga tryfflar till efterrätt, mmmmmm, matkoma igen! Godnatt

Knästatus

Jag har faktiskt glömt att skriva en kort uppdatering kring statusen på mitt knä, eller rättare sagt hur sjukgymnasten bedömde mitt knä när jag träffade honom i måndags.

Det var med viss oro i kroppen som jag cyklade dit i måndags. Jag har inte haft särskilt ont, men svullnaden som jag haft till och från i knäet, samt vissa låsningar, har gjort mig orolig. Det var därför skönt att tiden äntligen var inne.

Han (sjukgymnasten) vred, tryckte, vred lite till, tryckte lite till. Jag fick ligga på mage, på rygg, göra benböj och ja, han gick grundligt igenom mitt ben. Vad kom han då fram till? Jo, utifrån alla de tester som gjordes så blev det inget direkt utslag av att det skulle vara menisken som är i fara (puh, tänkte jag). Däremot så är mitt vänstra ben relativt oflexibelt gentemot mitt högra. Jaha, vad innebär då detta? Jo, jag har svårighet att "flexa ut benet" till sträckt läge och detta skulle kunna medföra att menisken blir lite klämd och irriterad, därav svullnaden. Detta tog jag som goda nyheter och lämnade kliniken med beskeden att jag 1. kan börja jogga lite lätt eftersom den rörelsen inte påverkar knäet så hårt som jag trott, med börja jogga lätt så är det verkligen jogga lätt. I princip börja på korta distanser (1-2 km) och successivt öka så länge som jag känner att jag inte får ont i knäet. 2. Jag kan fortsätta träna mina andra grenar så länge som det inte gör ont (mkt bra besked) och 3. en ny tid idag torsdag där vi skulle gå igenom tänjövningar i gymet.

Dessa besked var väldigt positiva hos mig eftersom jag gärna befarar det värsta. Så det var en ganska glad Julia som cyklade därifrån.

Sedan i måndags har jag nu joggat två korta pass (2 km) och det har känts väldigt bra. Det som har känts är mina hälsenor, men det kan vara sekundära skador (följder av att mitt vänsterknä har spökat). Varken sjukgymnasten eller min massör har satt någon röd flagga på hälsenorna.

Hur som helst. Idag var jag på ett nytt besök hos sjukgymnasten där vi gick igenom lite olika tänjövningar. Kändes hur bra som helst tills vi skulle göra en stretchövning för höften med ena knäet mot golvet. Då sa jag redan innan att den här övningen känner jag redan obehag över för det känns ibland som att knäet låser sig vid en viss vinkling. Jag provade ändå övningen, men det gjorde ont på utsidan/mitt på knäet nästan direkt.

Då gick vi direkt in i undersökningsrummet och jag fick lägga mig ned och sjukgymnasten började återigen trycka och klämma. Den här gången gjorde det fasligt ont när han tryckte på en viss punkt på utsidan av knäet, dock enbart i sträckt läge, inte i något annat läge. Jag började märka att han blev lite fundersam för det kändes som att han inte riktigt visste vad det var för fel, fortfarande inga utslag på menisktester (eller andra knätester heller för den delen). Han gick sen och hämtade en kollega som också gjorde tester och tryckte.

Till slut kom de fram till att jag är stel, OTROLIGTstel. Jag är stel i höfterna, i framsida lår, i baksida lår, vader, ja i princip alla delar av kroppen (ja inte alla men typ :-) ) Dessa stela muskler har fäste kring knäet och när de är stela och då korta så drar de ju åt diverse olika riktningar som knäet inte alls gillar vilket då kan skapa dessa irritationer som jag har.

Jahopp, så nu är det tänjövningar som gäller VARJE dag, det kommer bli en utmaning, det kan jag säga, men det är bara att köra på, det kommer ju förhoppningsvis hjälpa. Jag har en ny tid om två veckor, då blir det statuscheck igen.

Oj, det blev ett långt inlägg för konstaterandet att jag är stel i kroppen, men men, nu fick ni lite mer detaljerad information.

Imorgon är det fredag och jag ska cykla till jobbet i Eslöv, förhoppningsvis blir det även cykling hem, det hade varit najs.

Over and out

Mys

Oj, veckorna springer visst iväg och nu var det ett tag sen jag skrev någonting. Som jag skrev i mitt förra inlägg så började jag i denna veckan träna utefter ett mer strukturerat schema. Jag hade en hög ambitionsnivå och frågan är hur utfallet har blivit.

Resultatet har hittills blivit
Måndag: Crosstrainer (CT) intervall, gym/rehab
Tisdag: Simning, cykling styrka (utomhus)
Onsdag: CT backintervall, gym/rehab Cykling till jobb = cykling distans
Torsdag: Simning, cykling intervall
Fredag: CT distans CT backintervall, lätt styrka
Lördag: vila cykling (spinning intervall) + löp (direkt efter löpningen)
Söndag: cykling distans, simning, CT distans (ej genomfört ännu)

Det har blivit några smärre förändringar, men jag visste att det inte skulle bli exakt som jag planerade. Jag är ändå nöjd med resultatet för detta har varit en vecka med många kvällsaktiviteter inplanerade vilket medfört morgonträning alla dagar. Lördagens pass blev det mest oväntade. Jag har brorsan med son på besök i helgen och jag hade inte planerat träna under tiden som de var här. Men så kom det upp ett extra tillfälle med klubben att köra ett spinningpass med kort löpning direkt efter och då hänge jag och Alfred på. Det var jobbigt, men kul. Löpningen efter var en kortis, 2 km, jag har inga känningar i knäet, men jag vill inte forcera fram någonting. Katarina vår tränare gav mkt bra tips för hur jag ska komma igång med löpningen nu när det gått så lång tid.

Nu när Alfred är på besök passade jag även på att visa honom hur min våtdräkt sitter. Vi kom väl i stort sett fram till att den sitter som ett smäck. Jag har varit lite orolig att den är för tajt upptill, men jag märker redan nu när jag provat den ett par gånger att den börjar forma sig efter min kropp. Så när jag väl börjar använda den i vår tror jag att den kommer bli kanon.

En seriös bild

En pose-bild

Annars har denna helgen gått i mysets tecken. Igår eftermiddag besökte jag, Alfred och Leonard Vanningen för lite bad. Jag och Alfred passade även på att filma vår simteknik, och jag kan ju säga som så att jag har MYCKET kvar att förbättra. Det såg inte klokt ut (enligt mitt tycke), men det är ju oerhört bra att kunna filma ibland för att få en uppfattning om vad som ska förbättras. Ikväll är det simning med tränare, ser fram emot den, hoppas på lite bra tips och trix.

Förra helgen gick också i mysets tecken. Då besökte vi mina kära föräldrar och det var en helg som innehöll god mat och dryck, trevliga aktiviteter och fantastiskt sällskap. På lördagen åkte vi runt på Smålands Kulturfestival. Vi besökte olika ställen som erbjöd allt ifrån möbelförsäljning till glasutställning. På det sista stoppet fann Alexander lite nya vänner i form av hönor och en tupp :-)

Nu är det snart dags för ny vecka och den ser väl i princip ut som veckan som varit träningsmässigt sätt. Imorgon är det dags för besök hos sjukgymnast, förhoppningsvis får jag lite mer info om status på knän då. Håll tummarna!

Trevlig söndag!

 

 

 

 

Snart dags för ökning

När jag tog mig an utmaningen att genomföra en IronMan visste jag att det skulle komma att krävas mycket träning och en väldigt fokuserad träning. Jag har sedan många år tränat mycket, mycket mer än vad många anser är normalt. Det har dock aldrig varit efter någon speciell struktur, eller jo, när jag skulle springa Sthlm Maraton följde jag ett program ganska så noggrant. Förutom det halvåret så har min träning oftast skett utifrån dagsbasis, dvs jag har till största del lagt upp min träning efter dagsformen och de lopp som jag deltagit i (mer cykling när jag skulle cykla Vätternrundan exempelvis). För att få till träningen till IronMan kommer det från och med nu vara ganska så strukturerade veckor, det är nu ökningen i träningsmängd börjar. I princip kommer jag planera varje veckas träning INNAN den börjar så att den kan passa in i veckans aktiviteter. Jag har valt att använda mig utav Jonas Coltings upplägg. Till en början innebär det 2 pass simning, 3-4 pass löpning, 2-3 pass cykling, 2 pass gym. Det är 9-11 pass i VECKAN som jag ska träna. Med en vilodag i veckan innebär det nästan två pass om dagen. Även om jag tränar mycket så har jag aldrig tränat SÅ mycket, det är en ökning även för en hårt tränande person som jag. Jag insåg igår när jag försökte planera in nästa veckas träning hur svårt det är att få till alla pass. Nu tänker ni säkert att jag måste väl inte genomföra alla pass? Och nej, det behöver jag verkligen inte, men när jag har bestämt mig för att göra någonting då ska det göras ordentligt och min ambition är hög något annat ska jag inte säga för då är jag inte ärlig samt en del av utmaningen med IronMan är ju att se hur kroppen reagerar på denna typ av mängdträning. Jag måste dock kunna vara flexibel för det kommer alltid upp saker och ting som man inte planerat för.

Hur som helst nu har jag iaf lagt schemat för nästa vecka med vissa "kanske"-pass. Min bror med son kommer på besök fredag-söndag och det kommer nog inte bli någon träning när de är här utan jag kommer att försöka lägga passen utanför deras besök. Ambitionen är 11 pass fördelat på 6 dagar, vila lördag. Fredagen är den dagen då det blir enbart ett pass, annars är det dubbla pass de andra dagarna.
Schemat är enligt följande:
Måndag: Crosstrainer (CT) intervall, gym/rehab
Tisdag: Simning, cykling styrka
Onsdag: CT backintervall, gym/rehab
Torsdag: Simning, cykling intervall
Fredag: CT distans
Lördag: vila
Söndag: cykling distans, simning

Herregud, this is crazy ser jag nu, MEN det ska tilläggas att alla passen är inte timlånga. Cyklingen kommer antagligen ske inomhus om inte vädret tillåter utomhuscykling. Crosstrainer är ju bara tillfälligt (förhoppningsvis), kör upplägget som är tänkt för löpning, fast på crosstrainer. Simning kommer jag att försöka hålla till 3 ggr i veckan med tanke på min nybörjarnivå. Nu håller jag även tummarna för att sjukgymnasten som jag ska träffa om ca två veckor inte förbjuder mig från att träna, då blir det omplanering i schemat. SKULLE utfallet vara sämre än jag väntat mig hos sjukgymnasten och diverse tester så kommer jag självklart lägga om min planering, men jag har en bra grundfysik så jag börjar inte på noll om jag måste skjuta upp mina strukturerade veckor.

Kommentarer på det?

Vad har hänt annars i min träningsvärld? Inte så mycket, har simmat och crosstrainat denna veckan. Det har ju blåst en hel del i Skåne de senaste dagarna. Jag har hållit mig inomhus så mycket som möjligt och det är nog enda gången som jag varit glad över att inte kunnat springa. Missförstå mig rätt, men hade jag kunnat springa så hade jag känt mig ganska frustrerad över att det blåser så mycket som det har gjort och därmed känt mig tvungen att få till min löpträning. Nu har jag inte behövt välja utan det har helt enkelt inte blivit någon utomhusträning. Tyvärr har det inte blivit någon cykling heller, men men, så är det ibland.

Idag klämde jag till med ett distanspass/långpass på crosstrainer innan jobbet. 1h40min stod jag och trampade. Nu tänker ni säkert att jag är galen, och ja, det är jag nog, men det krävs lite tokighet tror jag. Det var rätt gött efteråt iaf, perfekt start på denna hösthelg som kommer att spenderas i Småland. Ser fram emot att komma hem till de småländska skogarna, plocka lite svamp (eller Alexander plockar, jag går mest och klagar på att jag inte hittar svamp), äppelpaj, bastubad, ja en helhelg med andra ord.