söndag 29 juni 2014

Race report Vättern Triathlon

Så var min första långdistanstävling gjord. Som ni säkert redan vet så var det tufft. Jag tar det från början, var beredda på lång text!

Fredag
Klockan 9 var det avfärd ifrån Malmö. Jag, Daniel och Simon åkte i en bil till Motala. Resan dit var mkt trevlig, en hel del triathlonsnack och vi var alla taggade inför lördagen. Väl på plats i Motala mötte vi upp några till ifrån klubben vid vårt boende (ett megahus). Vi slängde in våra saker i huset och sen begav vi oss till tävlingsområdet för att hämta ut våra nr-lappar. Regnet hängde hela tiden i luften vilket kändes lite oroväckande inför lördagen. 
Efter att vi hämtat våra nr-lappar samt kikat in området begav vi oss tillbaka till huset och slängde på oss våra cykelkläder för att ge oss iväg ut på en kort kort cykeltur för att känna på cyklar och ev. cykelbana. Den blev megakort för tiden sprang iväg och vi skulle hinna till race meeting också. Hem, in med cyklar i huset, och snabbt iväg för att få ta del av all info kring tävlingen. 

Majoriteten av informationen kom att handla om temperaturen. Prognosen för lördagen var nämligen 10-14 grader, regn och blåst. Vattentemperaturen låg på 16 dvs högre än lufttempen. För att inte gå in på detaljer så kan jag sammanfatta detta med att om det är för stor skillnad mellan luft-och vattentemp så förkortas eller ställs simningen in (vissa gränser). Prognosen för vår simning var 3000 meter, men det fanns risk för inställd simning, allt skulle bestämmas lördag kl 08.00, dvs en timme innan start. Inte mkt att göra, mer än att hem och packa rätt saker till tävling. 

Efter mötet stack vi och käkade pizza, sen hem o packa och ladda det sista inför lördagen. 
Min plats i växlingsområdet, tomt och torrt på fredagen


Lördag race day
Vaknade när klockan ringde, skönt att få sova ganska mkt. Det första jag gjorde var att kolla väderprognosen, hoppet är ju det sista som lämnar en, tyvärr visade nu prognosen ännu mer regn och kallare väder än vad fredagen gjorde. Jaja, jag hade med mig kläder efter väder så långt jag kunde iaf. 

Efter en maffig frukost rullade vi ner till tävlingsområdet. Nu började nerverna komma. Magen jobbade inte riktigt med mig, gick med en liten magknip hela tiden, tänkte att det går nog över så småningom. Vi var i god tid på plats. Klockan 8 meddelade tävlingsledningen att lufttempen mätte 14 grader vilket innebar förkortad simning till 3000 m. Jag blev glad över att simningen blev av, mkt bättre än att det skulle varit duathlon vilket hade varit alternativet om simningen blivit inställd. 

Jag hade turen att få med mig en stor hejarklack till Motala i form av föräldrar, båda mina bröder med sina barn och en svägerska. Jag hann möta upp mina bröder med familj innan start, det var sååååå kul och det hjälpte mina nerver lite grann. 

En glad Julia innan loppet, helt ovetande om vad som komma skall
Vid halv nio började jag klä på mig våtdräkten och göra mig redo för simningen. Gick sedan bort till simstarten och lite efter 9 hoppade jag i vattnet. Nu var jag riktigt nervös och jag hade ont i magen, det släppte inte alls. KLockan 09:18 gick starten och vi stack alla iväg. Jag hamnade snett redan ifrån början så jag hade ingen klunga att simma i, detta gjorde att jag simmade mkt själv (lättare att ligga och simma bakom någon fötter), jag tenderar också att simma mkt åt höger, vilket jag gjorde till en början, men jag lyckades dra mig in i rätt linje igen och hålla siktet. Jag höll sen siktet bra, men fick som sagt inte någon draghjälp alls. Kroppen kändes pigg, den var glad att få röra på sig :-). Efter 1 varv (1500 m) började jag bli lite snurrig, det blev jobbigt och flytet i simningen försämrades avsevärt. Stannade upp några ggr för att dels få blod i benen och undvika kramp, men även för att lokalisera min kropp. Märkte att jag nästan hade tappat mina badmössor och började bli kall om huvudet. Mössorna satt kvar tack vare mina glasögon, men jag tappade ju mkt värme i kroppen. Jag tog mig igenom det sista varvet också, efter lite famlande ska jag säga. Simmade stadigt på 20-min tempo på km:en, det var det jag hade räknat med. Gick upp från simningen på 61 min och vidare in i T1 (Transition 1)

In mot T1

T1
In i första växlingen, glad att äntligen få byta gren. Än så länge kändes det som att jag höll värmen och det regnade inte. Tog nog bara en minut sen kom regnet och det ösregnade när jag skulle växla. Först fick jag inte av mig våtdräkten, det var lite snurrigt och jag fick stanna upp och ta det väldigt lugnt. Till slut åkte våtdräkten av, då kom nästa problem att få på sig kläderna till cykling, mina händer var så stela. Jag hade bestämt mig sen tidigare att jag skulle ta tid på mig i första växlingen för att få bra kläder på mig. Tid tog jag, närmare bestämt 8 min, men jag fick till slut på mig ullstrumpor, vindjacka, armvärmare och handskar. När allt satt på plats tog jag cykeln och sprang ut mot cyklingen.

Direkt ut på cyklingen, regnet öste ned. (Bild lånad av Karl Englund)
Cykling
Nu var det bara att börja trampa och försöka få upp någon form av värme i kroppen. Min hejarklack ropade vilt när jag stack ut på cyklingen, riktigt roligt och peppande. Cyklingen var tre varv, 4 mil per varv och började med en kraftig uppförsbacke. I normala fall borde den ökat värmen i kroppen, men inte den här gången. Visst gick pulsen upp och jag kände mig lite varm, men det försvann snabbt. Det var så kallt (lufttemperaturen visade sig vara 10 grader) och mina händer var som två pinnar. Jag trampade på så gott jag kunde och det kändes ändå bra i benen, kom snabbt upp i ett bra tempo trots motvind. Första två milen gick mellan 30-32 km/h. Regnet avtog lite grann och vid första vändpunkten blev det medvind, gött. Nu kunde jag trampa upp så jag låg i 35-37 km/h och det kändes riktigt bra, förutom att jag inte kunde använda händerna, det var helt klart svårt att plocka upp mina gels när de skulle intas. Första varvet kändes riktigt bra i kroppen, jag försökte ignorera kylan och regnet, har ju upplevt detta innan vid träning. Vid första varvningen fick jag hejarrop av min hejarklack, shit vad det taggade mig. Tyvärr fortsatte cyklingen inte i samma positiva känsla de andra två varven. Eftersom det var en varvbana så kom ju backen igen, den här gången växlade jag ned till lätta drevet och trampade med ganska lätta växlar uppför backen. När jag sen skulle växla tillbaka till stora drevet så ville inte växeln gå tillbaka. Fan tänkte jag, är jag så kall om händerna att jag inte ens kan växla? Jag hoppade av cykeln och försökte pilla lite, upp tillbaka, men nej, det gick inte. Jahopp tänkte jag, då får jag väl cykla på lilla drevet, vilket jag också fick göra HELA 8 mil. Detta innebar att jag inte kunde få upp den fart som jag hade hoppats på. När jag tog i som mest kom jag kanske upp i 35 km/h men då fick jag också trampa som ett as (ursäkta språket). Det var tufft, det regnade och blåste ännu mer och det kändes allmänt surt. Min cykel är sliten, men jag vill ju att den ska hålla några månader till. 

Iaf, jag tog mig igenom hela cyklingen (ska tillägga att mina magsmärtor försvann inte alls) med mina lätta växlar och rullade tillbaka in i i växlingsområdet. 
Inne för varvning på cyklingen
Varvning cykling
T2
Dags för byte till löpning. Av med cykelkläder och på med löparkläder. Famlade lite med mina tröjor och hittade inte min löpartröja, behöll därför mina armvärmare och fick på mig mitt tri-linne. Bytte även till torra strumpor. Efter ca 3 min begav jag mig ut på en löpning som skulle visa sig bli tuff.


Av med cykelkläder och på med löpkläder

På väg ut från T2
Löpning
Kom iväg på löpningen vilket kändes skönt. Var orolig att mina höftböjare skulle strejka direkt, men det gjorde de inte. Benen var sugna på att löpa. Mina fötter kände jag inte av, de var stelfrusna, men benen kändes lätta och jag trippade iväg. Första 5 km gick hur fint som helst, 4:47-tempo. Mmm, sen kom väggen, då slog kylan till, jag blev kall, benen började strejka ordentligt. Då mitt i ingenstans kom min hejarklack och skrek och skrek: Heja Julia, heja Julia. Mina syskonbarn skrek hela tiden och det var återigen så himla peppande och roligt. Första varvet gick ändå hyfsat, sen ut på andra. Då tänkte jag om 5 km då är jag över hälften och då är det ju bara 15 km kvar, detta kommer gå hur bra som helst. Sakta såg jag dock hur mina km:er tider sänktes, inget 4:47 tempo längre utan snarare 5:10-5:20 och två betongklossar till ben. Men varje gång det kändes tungt dök min hejarklack upp och peppade mig. När jag gick ut på tredje varvet gick de första tjejerna i mål, det var riktigt tungt kan jag säga. Jag var trött och kall och mina lår skrek av smärta, men jag skulle inte bryta. Jag tänkte att nu ska jag ut och springa 10 km och jag är lite trött, det klarar du Julia! Sakta trippade jag framåt och helt plötsligt hade jag 25 km kvar. 5 km är ingenting Julia, kom igen nu! Jag försökte springa så gott det gick och helt plötsligt kom skylten som sa att det var 1 km kvar och då var det bara att köra. In på upploppet och äntligen, äntligen såg jag målgången, sprintade in på upploppet och sprang med ett leende över mållinjen. JAG KOM I MÅL! 7 h, 52 min, 27 s senare var en av mina värsta upplevelser över. Jo, det var min värsta upplevelse i min tävlingskarriär. När jag efteråt fick höra att det hade varit 10 grader under loppet då insåg jag hur jäkla tuffa förhållanden det var. 

Ute på löpningen
In på upploppet
I mål, äntligen
Väl i mål fick jag varmt kaffe som smakade ljuvligt och fick äntligen krama om min underbara familj! Vilken support de var! Så många hejarrop som jag fick under löpningen vågar jag nog påstå att ingen annan fick. Andra tävlande vände sig till och med om när de skrek :-) Mina syskonbarn gav mig blommor som de plockat och jag fick en fin medalj. Stort tack, ni lyfte mig verkligen genom hela loppet, framförallt på löpningen. Tack även till alla andra som hejade, jag hörde vid varvningen någon som ropade "heja Jullan", väldigt nyfiken på vem det var faktiskt, peppande var det iaf!

Jag är riktigt stolt över mig själv att jag tog mig runt med de förhållanden som var, det var många som bröt. Jag önskar att min cykel hade hållit ihop hela cyklingen för jag hade definitivt mer kraft att ge, men ibland så funkar helt enkelt inte ens prylar, men jag gjorde det bästa av situationen. Egentligen finns det inte så mycket mer att säga. Jag sprang in som 12:a i min klass och kvalade även in till VM 2015, samt blev långdistansklubbmästare (de två främsta tjejerna i klubben fick tyvärr bryta pga kylan). 

Nu blir det recovery och sen är det Köpenhamn som gäller! 










torsdag 26 juni 2014

Planering Motala

Nu börjar helgens tävling verkligen närma sig och om jag hade nerver för en vecka sen, så kan jag meddela att jag har ännu mer nerver nu. Nu börjar också hela den här packningsdelen också, det gäller ju att få med sig allting, det finns ju vissa saker som är högst viktiga att få med: våtdräkt, simglasögon, cykel, cykelskor, hjälm, löpskor etc etc. Därtill ska jag också få med mig den energi jag tänkt stoppa i mig både innan och under loppet. Jag jobbar alltid med packlistor inför resor och tävlingar. Skriver alltid nya inför varje gång, nu borde jag dock kunna standardisera några stycken, särskilt de inför tävlingarna :) den här gången kommer jag packa ned en mängd kläder, vädret ser nämligen inte lovande ut alls. Jag brukar ju säga att tufft väder härdar och är bra pannbensträning, vilket det är. Men jag har inte visualiserat så många situationer där jag simmar, cyklar och springer i blåst å regn när det är tävling. Hallå, på tävlingsdagen ska det ju vara vindstilla och lagom vackert väder?! Inför lördag måste jag därför plocka fram de där pannbenspassen som jag faktiskt har genomfört under året och påminna mig själv om att jag är stark och är tränad för att klara detta. Bara den senaste veckan har jag fått till några pass som jag i princip vill slänga i papperskorgen.

I lördags simmade jag 15 min (det var så länge jag klarade innan händerna var alltför kalla) i ett mkt blåsigt hav vid sommarstugan. I söndags cyklade jag i ett stormigt landskap, där avslutningen var nära att bli ett telefonsamtal för att bli upphämtad, för jag ville verkligen inte mer. I måndags morse hade jag 12 grader å snålblåst när jag skulle simma på morgonen. I tisdags öppnade himlen sig och hällde ut allt regn den hade när jag sprang. Så ja, jag har fått några hemska pass som jag jag nu ska nyttja till min fördel.

I övrigt har den här veckan har i princip inte haft någon träning alls. Eller jag har kört några pass, men de har inte varit i träningssyfte utan underhållssyfte pga tävlingen på lördag. Det är ganska jobbigt måste jag erkänna, särskilt eftersom jag äter som jag brukar. Kroppen känns nu tung och inte särskilt redo för tävling, men jag vet att vilan är bra och maten min energi. Heja mig!

Tillägg senare på kvällen: nu har jag packat ihop allting så nu är jag i princip redo för avfärd. Imorgon bitti åker vi och sen har vi eftermiddagen i Motala på oss för att känna av banorna, lite sim, lite cykel och lite löp!

Med det sagt så går jag nu och äter lite glass  :-)

En blåsig cykeltur, försökte fånga det på bild, gick kanske sådär...

Första turen med de nya hjulen, ja nu ska jag sluta tjata om dem :-)

Taggad inför midsommardagssimning, tyvärr blev det bara 15 min, sen var jag alldeles för kall :-(

Klassiskt midsommarväder
Måndag morgon kl 06.00, kallt i luften och blåsigt, inte en fröjd för simning
Träningskläder har bytts till byggarbetskläder den här uppladdningsveckan
Alldeles stilla vatten är en fröjd att simma i
Mkt nöjd över vädret, och det blir "tummen upp"

torsdag 19 juni 2014

Tävlingsnerver

Om en vecka är det dags för årets första och även min första långa triathlontävling, nämligen Vätterntriathlon! Tävlingen går av stapeln i Motala och distanserna är 4000m-12 mil-3 mil (sim-cykel-löp).

Det har varit mycket tveksamheter kring huruvida jag ska köra tävlingen eller inte, mkt pga löpningen inte är helt hundra. Jag bestämde mig till slut för att anmäla mig och detta kommer nu vara en milstolpe inför Köpenhamn. Imorse när jag cyklade till tåget så kände jag tävlingsnerverna komma. Hallå en vecka innan???? Jodå, känslan av att sitta på en cykel framkallade tävlingsnerver, men de var positiva. Jag började visualisera momenten och hörde hur min brorsdotter ropade "Heja faster Julia", det var härligt. 

Helt ärligt så är jag skitnervös, mest för sim å löp. Jag har inte fått till något längre simpass utomhus, vädret har inte varit på min sida. Jag har simmat i tuffa förhållanden, förra lördagen kom djävulen fram i mig å jag trotsade de tuffa vågorna vid Sibbarp, dock blev det "bara" 2200 m. Imorse skulle jag simmat, men jag valde att avstå då vindarna var för starka. Jag får helt enkelt lita på min simstyrka och hoppas att jag tar mig igenom!

Löpet är jag orolig för hur benen ska reagera. De kommer ju bli stumma, men jag vill ju att de klarar sig så länge som möjligt. Det ska bli oerhört intressant att se hur allting går. Min kolhydratsladdning som jag gjorde förra veckan var ju en prövning för att se hur jag ska lägga upp strategin inför Motala å det ska oxå bli spännande att se hur det går. 

Som sagt, lördag 28 juni är tävlingen! Jag kommer även ha en liten hejarklack med mig i form av bror med fru å barn och även ev. mamma å pappa, de är ju extra kul att veta att man har familj på plats som hejar!

Imorgon är det midsommar, det blir såklart en lugn midsommar för min del med tanke på Motala. Vi åker till ett par kompisars stuga i Ystad, det ska bli så mysigt att komma iväg. Passar även på att stanna till i Mossby i vår stuga (eller ja Alexanders föräldrar stuga) på hemvägen. Det är där jag ska simma mina 3 km, Alexanders får agera badvakt då :). Jag ska även passa på att inviga mina nya tävlingshjul imorgon, om ni är ute och kör på vägarna och någon swischa förbi hur fort som helst, då är det antagligen jag, jäklar vad jag kommer vara snabb :-)

Trevlig midsommar på er!

Idag kom äntligen tävlingshjulen på, fasen min cykel ser ju nästan snabb ut :-) 

lördag 14 juni 2014

Kolhydratsladdning

Nu ska jag snacka kolhydrater. Detta ord som de senaste åren nästan fått en svart stämpel på sig och i vissas ögon och öron är det helt tabu att äta kolhydrater. I mitt liv har kolhydraterna en given plats. För att kunna orka träna den mängd jag gör utan att slita på kroppen väljer jag kolhydrater som min primära energikälla. Jag håller nu på att arbeta fram en strategi för hur intaget av kolhydrater kan optimeras för att ge så bra resultat i träningen.

Den här helgen är det därför kolhydratsladdning som gäller. Om två veckor kör jag min första tävling - långdistans SM i Motala. För att kunna ladda rätt inför den vill jag ha provat min laddning innan så jag vet hur kroppen funkar inför tävlingen. Jag och Katarina kom då fram till att jag ska köra ett laddningspass på söndag och köra två dagar kolhydratsladdning innan.

Vad innebär då kolhydratsladdning? Mängden man bör äta är såklart olika från person till person, det har ju lite att göra hur ens kroppssammansättning ser ut, vikt osv. För min del så kommer jag att inta mellan 600-700 gram kolhydrater per dag. Baserat på min kroppsammansättning har jag tillsammans med en dietist kommit fram till en mängd som jag nu ska prova och jag siktar på den högre delen och ser ifall det funkar.

Att kolhydratsladda är inte enkelt, det är ganska mycket mat som ska intas. Jag tänkte därför redogöra för er hur fredagens intag har sett ut. OBS syftet med detta är att lagra in kolhydrater inför mitt laddningspass på söndag, typen av kolhydrater har mindre betydelse och sammansättningen av maten är lite sisådär :-) samt att jag väljer saker som jag kan hantera, det finns säkerligen andra sätt som är bättre, men det gäller ju att hitta en modell som jag kan använda. Det är ganska mastigt att välja mat med kolhydrater som måste tuggas, mättnadskänslan blir snabbt hög, jag har därför valt att dricka en viss del av kolhydraterna.

Frukost:
2 dl havregryn som kokades i 2 dl rismjölk och vatten
1 äpple
2 knäckebröd med ost
2 rostade mackor med fikonmarmelad (35 g)
Kaffe
Frukost (halva knäckemackan åt jag på vägen till matbordet :-) )

Mellanmål nr 1
5 dl havredryck Choklad
1 banan
Mellis 1
Lunch
300 g kokt ris
150 g fläskfilégryta (mest sås :-) )
1 mars (choklad :-) )

Lunch
Mellanmål nr 2:
500 g risgrynsgröt
100 g banan

Mellis 2
Middag:
2 st hemmagjorda hamburgare med dressing, grönsaker
Första burgaren

Andra burgaren även kallad svampen
Kvällsmål:
200 g glass, 150 g gott och blandat

Känslan av dagen är att efter frukosten var jag orolig för hur dagen skulle kännas, men det var inga problem att äta mina måltider. Tyvärr var jag något för aktiv under dagen, en del transportcykling blev det, så jag skulle antagligen lassat in ännu mer. Detta är ju som sagt en prövning så jag lär mig!

Idag är det Vätternrundan och jag håller extra hårt för mina föräldrar samt min storebror som cyklar. Det är även Malmömilen, det blir inget lopp för mig iår, men jag kommer att vara där och heja på dels min fina vän Carro, samt några klubbkamrater! Lycka till allihopa!

lördag 7 juni 2014

Race report Trelleborg Triathlon

Då var tävlingssäsongen igång, eller förlåt triathlonsäsongen, har ju faktiskt kört en halvmara för ett par månader sen.

Igår var det hur som helst dags för Trelleborg triathlon, en sprint med distanserna 380m-18km-4,2km i ordningen simning-cykling-löpning. Som jag skrev i mitt förra inlägg så är jag inte någon sprinter, jag tränar inte för sprint och har aldrig tyckt om kortdistans, mycket pga att det gäller att köra igång hårt direkt. Det finns liksom inte tid för att starta lugnt och sen mala utan det är pang på direkt.

Fredagens tävling var även klubbmästerskap i sprint-distansen så det var många HTT:are med i startfältet. Osäker på min form och novis på distansen hade jag bara målet att komma under 1 timme och överleva simningen samt få träna på växling, vilket jag aldrig tidigare gjort.

Klockan 12:00 gick starten och det var en ganska knepig simning, långgrunt vilket gjorde att man fick springa en bit innan det gick att börja simma. När jag väl kom igång att simma så gällde det att passa sig för sparkande armar och ben för det fanns det gott om. Simningen gick på totalt 06:39. Första växlingen var den som jag var mest orolig över eftersom det gäller att både få av sig våtdräkt och komma iväg med cykeln snabbt. Här tappade jag mycket tid, onödig tid som jag definitivt kan träna på att förbättra. Växling T1: 1min28sek. Kom iaf iväg på cykeln till slut och nu gällde det att trampa på. Det var en 3-varvsbana om 6 km. Här var min strategi att köra på ifall det känns bra säkerhetsmässigt sätt, men jag var hela tiden uppmärksam då det dels inte var totalavstängt för bilar samt på de sista varven började det komma in fler och fler människor på banan. Cyklingen kändes hur som helst bra, benen svarade som jag önskade och nu vet jag att jag kan trycka på ännu mer nästa gång. Cyklingen gick på totalt 31:49.

Andra växlingen gick lite bättre, av med skor och hjälm, på med löparskor och hänga upp cykeln på stället sen var det bara att kuta. T2: 48 sek. Ut på löpningen med en puls som var obehagligt hög, men det visste jag ju att den skulle vara. Trixig bana med smala partier längs med stranden som sen mynnade ut i en cykelväg, 2-varvsbana. Här körde jag bara mitt egna race, hade dålig koll på min klocka, men jag visste att jag hade två tjejer framför mig. Dels Sara Asp ifrån klubben (långt framför mig), men den andra tjejen låg inte så långt framför mig. Tyvärr var jag för mesig i min löpning så jag tog henne aldrig, utan sprang in 12 sek bakom. Med bättre växling och smartare löpning hade jag tagit henne. Jag sprang iaf in som 3:e tjej och 43:e totalt. Det är jag nöjd med, novis som jag är! Löpning: 17:11, totaltid: 57:53.
Sara Asp vann på 55:19, Jenna Johansson 2:a på 57:41!

Summa summarum: simningen var det inte så mycket att säga om, den var knepig för de flesta tror jag. Växlingarna är ett stort förbättringsmoment framförallt mellan sim-cykel. Både cykling och löpning gick bra, men det fanns mer power i benen och tid att kapa. Ett trevligt lopp helt enkelt och en bra start på säsongen. Nästa tävling blir om tre veckor, då är det SM i långdistans i Motala, huuaaa då blir det lite längre, 4 km-12 mil-3 mil, nu snackar vi :-)

Har inte så mycket bilder att visa, men gå gärna in och titta på klubbens fantastiskt duktige fotograf Jens Rydéns bilder: Trelleborg triathlon by Jens Rydén


Tävlingsdräkten är på, o nej, det är inte en dansstång ni ser utan det är spegeldörrens kant :-)

Mina grejor är förberedda inför växlingarna

Två glada HTT:are efter målgång!

Vinst till Heleneholm även i herreklassen och Magnus Magnoy, grattis!

Båda prispallarna samlade för efterceremoni i Trelleborg. För oss tjejer så är det 3:a, 2:a, 1:a. Killarna 2:a, 1:a, 3:a. Dubbelt Heleneholm på både pallarna (1:a och 3:a)

onsdag 4 juni 2014

Vilovecka och race week

Jaha, så var vi inne i juni igen. Vart tar tiden vägen? Dagarna och veckorna fullkomligt flyger fram, jag vet inte om jag gillar det riktigt. Det är bra på så sätt att saker som jag ser fram emot kommer snabbare, men jag blir lite stressad också när jag tänker på att Köpenhamn närmar sig med stormsteg. Hur ska detta gå egentligen?

Den här veckan är det vilovecka, som jag längtat. Sedan min träning strukturerades upp av Katarina för fyra veckor sedan så har mina cykelben verkligen fått ökad träning. På fyra veckor har jag cyklat över 100 mil (då räknar jag inte in min transportcykling i form av cykling till tåg, träning och sånt, det ger nog några mil til). I helgen var jag lite orolig att benen skulle protestera, men de funkade bra, men är glada över den här veckan som kommer som är väldigt lugn. Tanken är att de ska vila upp sig inför fredagens tävling som är en sprint-tävling i Trelleborg. Japp, det är premiär för årets första tävling. Det ska bli intressant att se hur jag lyckas med det. Jag är ingen sprinter utan gillar ju när jag får lite tid på mig att komma igång. Det funkar inte på en sprint-tävling, utan där handlar det att "köra som ett svin" typ direkt. Det kommer inte vara ett behagligt lopp, jag kommer ligga på en hög puls = obehag, men sen gillar jag ju att utmana mig själv så det är väl bara att köra! Återkommer i helgen med hur det gick. Vad är målet för loppet? Först och främst att ta mig runt på simningen, träna på växling, men sen självklart få en bra tid. Vad en bra tid är, det vet jag inte än, får göra en lite uträkning på det.

Igår fick jag någonting som jag längtat efter länge, nämligen mina alldeles nya, handgjorda karbonprofilhjul! Wihoooooo, de är så jäkla snygga och kommer förhoppningsvis vara hur grymma som helst. Jag menar, proffs kör ju med dessa :-) För er som undrar så är det 60 mm profil på framhjulet och 90 mm profil på bakhjulet. Swisch kommer det säga när jag fullkomligt flyger fram på mina tävlingar. Förhoppningsvis kommer jag inviga dem redan om ca tre veckor i Motala då det är långdistans-SM!

Avslutningsvis måste jag även tipsa om ytterligare ett bra blogginlägg. Den här gången är det Nicklas, min klubbkamrat som skriver ett väldigt inspirerande inlägg om hur han gick från att vara en periodare till att bli en fokuserad och inbiten triatlet. Nicklas ska köra Ironman Kalmar och han kommer att klara sin Ironman utan problem tror jag. Läs hans inspirerande inlägg här: http://starkel.se/?p=340

Handgjorda i Holland, jag vet, de är sjukt snygga och matchar mycket bra till klubbkläderna