Semester

Äntligen får jag skriva det där ordet som jag så länge velat göra. Nu har jag äntligen gått på semester! Igår var min sista dag på jobbet, i dubbel bemärkelse. Sista dagen innan semester, men även sista dagen på just det jobbet. Efter semestern byter jag nämligen jobb. Inget mer pendlande till Eslöv och ingen mer järnväg för min del. Så det var lite blandade känslor när jag körde hem igår ifrån jobbet. Nu går jag hursomhelst vidare och de kommande fyra veckorna ska jag  förbereda mig inför IM, fixa i huset och vila. Jag började redan imorse med att inte ställa klockan och sov till klockan 08.00, det var skönt. Senare idag så är det cykling-löpning på schemat, jag ska bara vänta ut regnet!

Igår var vi och simmade i Västra hamnen på morgonen. Simma i Västra hamnen ska man göra när det blåser ostliga vindar, då är det nämligen spegelblankt vatten. När det blåser nordliga vindar (som det gjorde igår) är det inte lika roligt. Jag och vågorna är inte kompisar alls. Problemet med mig är att jag blir förbannad på vågorna vilket inte gör simningen lättare, det blir ju snarare tvärtom, jag studsar ännu mer och det går ännu trögare, det är precis som golf - det hjälper inte att bli förbannad när man ska slå för då går bollen helt fel! Jaja, 3 varv tog jag mig runt sen var det klart med guppandet. Katarina (Drakmamman/coach) hade med sig sin Gopro-kamera så efteråt fotade vi lite. Det blir så coola bilder under vattnet, en sån kamera skulle jag vilja ha, kanske 30-års present?!?

Swimfie på en helt annan nivå

Står och återhämtar mig lite efter mitt guppsim

Hej blåsfisk

Nej, nu ska jag ta och styra upp dagen lite grann. Shit vad ska jag göra med all min tid?!?!? Hehehehe

18 mil släng dig i väggen

Okej så helgens plan att cykla över Skåne är nu genomfört. Konceptet var att man startar i Malmö och cyklar till Kivik och tillbaka via ett par stycken checkpoints. Vilken väg man valde var helt frivilligt, det enda krav var att köra inom de checkpoints som fanns utsatta på vägen. Klockan 08:00 körde jag, Nicklas och Ron iväg ifrån Malmö och började vår resa över Skåne. Första checkpointen var i Önneköp och vägen dit var blåsig, motvind och hyfsat backig. Vi valde inte den föreslagna vägen utan körde en lite annorlunda, vilket visade sig vara 14 km för mycket, så när vi kom till Önneköp hade vi kört 78 km, istället för 64 km som vissa andra hade kört. Jaja, det var inte mycket att göra utan efter en kort vätske- och toalettpaus cyklade vi vidare mot Kivik. Min kropp var inte som jag önskade, den fick slita duktigt mycket, all motvind och backar tog hårt på mig. Torsdagens hårda träningspass och fredagens långpass simning kändes kan jag lova. Jag bet hur som helst ihop och helt plötsligt stod det en skylt - Kivik 1, då ropade jag högt "aldrig någonsin har jag varit sååå glad över att se en 1-km:ers skylt", för så kände jag verkligen.

Lunchens utsikt i Kivik

Vi rullade in i Kivik där lite käk väntade. Nicklas var tvungen att cykla vidare direkt mot sin sommarstuga, men jag och Ron satte oss ned vid havet och åt vår macka och njöt av tillvaron. När maten var uppäten fyllde vi våra vattenflaskor och började bege oss hem mot Malmö. Då hade vi avverkat 10,8 mil och hade 10 mil hem. Kändes sådär :-)

Paus i Kivik, solen sken nu från en klarblå himmel

Vi började såklart direkt med en felkörning, men vi kom snabbt på rätt väg igen och nu hade vi ju medvind. Den var efterlängtad, den där låga snitthastigheten gick plötsligt upp och livet kändes nu ljuvligt. Där på de skånska vägarna dundrade vi nu fram som två spjut. Den härliga känslan försvann dock, för helt plötsligt kom vi till en väg som var grusväg med stora stenar. "Vad fan, det här kan ju inte vara rätt", men jo, mycket riktigt visade rutten (vi följde nu den föreslagna vägen) att det var precis här vi skulle cykla. Jag hoppade av min cykel och ledde den, men sen vart det så långt så jag hoppade upp igen. Jag tappade humöret helt när vi kom in i skogen och det var skogsterräng. Visst att cykla i skogen är skitroligt, med en MTB, inte med en sprillans ny tri-hoj. Till slut kom vi äntligen fram till asfalt igen och färden kunde återigen återgå till en ljuvlig sådan.

Skogskörning med tri-hoj, inte optimalt, tack o lov klarade jag mig utan punka

Sista stoppet vi gjorde för att kolla vår väg var i Häckeberga, då sa kartan att vi hade 27 km kvar till mål, gött!!!! Då var det bara att pressa i sig energi och trampa det sista. Väl inne i Malmö kändes det riktigt skönt, våra energinivåer var iofs väldigt låga, men jag tkr ändå att vi var vid gott mod.

När vi rullade in i målet visade min klocka 20,7 mil. Då klockade jag inte skogscyklingen, så någonstans runt 21 mil landade turen på! Wihoooooo, fan vad grymt. Stort tack till Nicklas, men framförallt Ron som höll mig sällskap hela vägen!

Över 20 mil check!

Det här var inte alls vad jag hade planerat för, men jag är glad att killarna tjatade på mig att hänga med. Idag känns kroppen bättre än jag vågat hoppas på. Igår kväll var nacke och rygg väldigt stela, men mycket bättre idag. Låren är såklart möra, men de lever. Ingen träning idag utan det blir en massage och välbehövd vila.

Nu går jag in i en vilovecka, dags att börja ladda batterierna inför Malmö triathlon och Köpenhamn. Snart kommer nog nerverna att börja stiga också.... Fasen vad kul det ska bli!

Uppladdning kvällen innan, pizza och alkoholfri öl! 

Den här värmen alltså

Nu har det varit varmt ganska länge. Så länge som man sitter på ett kontor och jobbar som har AC så är det inte så farligt, men så fort man kommer hem till huset och det är som en bastu, då tycker jag att det är mer än jobbigt. Vårt hus är väldigt varmt för tillfället, detta gör att min sömn har blivit lidande den senaste veckan. Sen jag började träna med målet att genomföra IM så har jag också insett att jag klarar mig på färre timmars sömn än jag tidigare trodde. Nu är det dock på gränsen till för få då jag vaknar stup i kvarten av att det är så varmt.

Det här med träningen är också ganska tufft när det är varmt. Cyklingen tycker jag fungerar bra, där fläktar ju vinden, men löpning är tufft. I söndags orkade jag ju "bara" ca 1:40. Planen för helgen var ett långpass à 2 timmar, men det har nu ändrats för nu har jag nya planer för helgen. Imorgon ska jag nämligen cykla över hela Skåne, från Malmö till Simrishamn och tillbaka. Det är en grej som heter "Race across Skåne". Ska bli häftigt, vet inte riktigt hur många som ska köra dock, mestadels killar så det är väl bra att det kommer in nån tjej och blandar upp det :-). Eftersom jag kör så lång cykling imorgon blir det därmed kortare löp på söndag, men det gör inte så mycket!

Nu är det hur som helst inte långt kvar på min tuffa träningsperiod. Juli ut sen kommer augusti och då börjar nedtrappningen så smått. 10 augusti är det Malmö Triathlon där jag ska köra olympisk distans samt sprint-stafett, sen är det fokus IM fullt ut.

Nu när jag inte har långt kvar till min semester så känns det återigen bra att jag har förlagt hela semestern intill IM, men det har ju varit dagar då jag ångrat det bittert. Jag är ganska säker på att vädret kommer bli sämre när jag får min semester (brukar ju vara så :-) ), men det gör faktiskt inte så mycket. Det viktigaste med min semester i år är att kunna vila upp mig ordentligt inför IM och kunna få pyssla lite där hemma i huset :-) Sömnkontot ligger på minus, men det ska ordnas till nu när semestern är på intåg.

Imorse spräckte jag också en ny gräns i min OW-simning. Tidigare har jag haft 3,2-3,5 km som längsta simning, men imorse gick jag förbi 4-kmsträcket! 5 varv i västra hamnen blev det och som jag skrev förra gången så är ett varv allt ifrån 800 m till 900 meter, men jag fortsätter att räkna på 800 meter. Mycket bra start på dagen och bra för mitt självförtroende att ha den distansen med mig i mitt bagage.

Sibbarp en onsdagsmorgon i juli

Solen skiner och jag fotar selfies

Bildbevis på att jag faktiskt äter lite grönsaker :-) Smoothien består nämligen av massa nyttiga saker som avocado, spenat, kokosolja, banan!

18 mils cykling i Skåne

Lördag morgon 05:30 ringer klockan och en trött Julia försöker öppna ögonen och svär lite tyst för sig själv, inte alls sugen på att gå upp. Kroppen värker och är väldigt trött. På något sätt lyckas jag ändå kravla mig ur sängen och försöker så tyst som möjligt smyga nerför trappan och går till köket. Sätter på kaffekokaren, fram med frukostskål, häller upp min fil, i med flingor, brer mina mackor och till sist häller jag upp mitt kaffe och slår mig ned för att äta frukost. Jag är fortfarande i något lags sömndrucket tillstånd, hallå??? kom igen nu Julia, det är ju idag som ditt längsta cykelpass ska avklaras, 6 timmars cykling i Skåne. Efter några klunkar kaffe börjar jag äntligen vakna till liv.

Det har under veckan gått lite fram och tillbaka på vilken runda jag skulle köra och även vilken dag, men det beslutades att lördagen skulle vara den bästa. På fredagskvällen bestämde jag mig även för att hänga på Simon o co, ett gäng som skulle cykla LÅNG-pass = 25 mil!!!! Jag skulle dock bara cykla med dem i fem mil och sen fortsätta vidare österut.

07:00 samlades vi på Värnhemstorget och avfärd några minuter senare. Turen gick först mot Lund, sen vidare mot Dalby och sedan mot Harlösa. Det var fantastiskt väder med en klarblå himmel. Vinden var ostlig, men knappt märkbar (inte så konstigt när jag låg längst bak i klungan, vilket märktes sen när jag släppte klungan :-) ). Upp till Harlösa var det ett par brutala backar, jag gillar backar, men den här dagen var mina ben inte alls med på banan, de blev stumma direkt och det var rätt tufft att cykla uppför. Inte bättre kändes det när klungan typ sprintade uppför backen.

Efter lite backar i Harlösa cyklade den stora klungan vidare mot Hörby och jag och Nicklas cyklade vidare tillsammans mot Sjöbo. Nu märkte jag att det blåste ostliga vindar, helt plötsligt gick det inte alls lika enkelt, de där 33 km/h som vi med enkelhet hade hållit blev plötsligt 28-30 km/h och pulsen fick jobba mer. Nu gällde det att lassa in energi och försöka hålla en jämn takt, inte stirra sig blind på hastigheten heller. Jag och Nicklas susade fram vidare österut, några stopp på vägen för att stämma av rutt. Efter Sjöbo hittade vi en mysig väg ner mot Ystad/Svarte.

Vid ca 12-13 mil passerar vi vår sommarstuga i Mossby, klockan visade då 4 timmar och 10 min, dvs jag hade nästan 2 timmars cykling KVAR! Varmt som attans var det, ganska traffikerad väg, men det var bara att forsätta cykla. Jag bestämde att jag vänder vid 15 mil, det skulle innebära 18 mil cykling totalt. När 15 mil passerat sa jag hejdå till Nicklas som fortsatte mot Malmö och jag vände tillbaka mot Mossby. Då blev det motvind igen, men jag var sammanbiten och trampade vidare. Den lycka som jag kände när distansen gick förbi 180 km var stor! Mitt längsta cykelpass iår och det gjordes i fruktansvärt varma förhållanden, mycket nöjd med mig själv, cykling är underbart!!! Tack Simon o co för en liten cykeltur tillsammans, stort tack för Nicklas som valde att cykla med mig genom stora delar av Skåne!

Väl framme i stugan sprang jag ned till havet och badade, behöver jag en skriva hur skönt det var? Sen väntade lunch och efterrätt i form av glassbuffé!

På söndagen nalkades det långpass löp = 2 h. Jag var måttligt sugen, det var varmt, lika varmt som på lördagen och jag gillar inte att springa i värme. Men, det var bara att plocka fram stålkvinnan i mig och ladda vätskebältet och ge mig av. Jag började i Mossby och sprang mot Trelleborg. Puh vilken hetta det var, vätskan hjälpte till viss del, men hade definitivt behövt mer. Efter 20 km stannade jag och beslöt mig för att det fick räcka. Hade inte sprungit i 2 h, men jag kände mig ändå nöjd för dagen. Jag blev upphämtad i Smygehuk och sen gick färden vidare mot Malmö.

Är mycket nöjd med helgens träning, trots att benen inte var så fräscha som jag hade hoppats på i lördags när jag cyklade så klarade jag ändå cykla 18 mil med 30 km/h i snitt och springa 2 mil på en bra tid. Träningshelgen avslutades med simning med klubben. Det här känns riktigt bra!

Bikefie utanför Sjöbo, klarblå himmel :-)

Glassbuffén var otroligt uppskattad väl framme i stugan

På kvällen bjöds det på stormiddag, alkoholfritt för min del

När alla andra har semester...

...så jobbar och tränar jag. Jag är inte alls bitter.

Juli månad är ju den stora semestermånaden i Sverige, normalt brukar jag oxå ha semester under juli, men i år valde jag att förlägga hela min semester till augusti å tävlingen i Köpenhamn. Just i skrivande stund känns det beslutet lite trist. Ute skiner solen som aldrig förr och överallt ser man semesteruppdateringar. Jag har dock valt detta helt och hållet själv och kan inte skylla ifrån mig på någon annan. Vad jag kan göra är att planera min tid så att jag ändå får tid över till lite socialt umgänge, inte enkelt då träningen gör mig ganska trött. I helgen får jag iaf njuta av både träning och socialt umgänge. Mina föräldrar kommer till Limhamn under fredagen och sen på lördagen så är det släktmiddag i stugan i Mossbystrand. Den här helgen är det också ett distanspass på 6 timmar inplanerat för min del (huaaaa).

Avfärd lördag morgon senast 06:30. Cyklar Limhamn-Mossby med omväg :-) Jag planerar att vara framme senast 13.00 i stugan. Tempo och sträcka är mindre viktigt just för detta pass, fokus är många timmar i sadeln. Vad distansen till slut landar på, ja det får vi se efteråt. På söndagen har jag löpning distans à 2 timmar, antaglingen förlägger jag det i samband med hemfärd från stugan så att det finns tid till annat väl hemma i Limhamn.

Detta är det bästa sättet för mig att få in träningen den här helgen. Visst, det blir tidig uppgång på lördag och jag kommer antagligen vara lite trött på eftermiddagen, men det blir nog bra.

Cykeln och jag börjar komma ganska bra överens nu iaf. Har fortfarande lite inkörning kvar ihop, men jag känner att vi börjar bli ett bra team. I tisdags fick jag till ett intervallpass och det kändes riktigt bra. Kort och hårt, där jag avslutade med 9 km löpning. Benen i högläge efteråt.

Igår em körde jag ett brickpass till, cykling hem från jobb, turen gick via Dalby-Genarp-Häckeberga. Fin tur, men vägarna är bedrövliga på sina ställen, mindre kul. Var lite tröttare i kroppen än i lördags (körde samma pass då), nacken strulade öven en hel del :( Hemma väntade en kort jogg vilket blev 5 km till Sibbarp där jag hoppade i vattnet, så skönt.

Imorse fick jag till ett längre simpass i Västra Hamnen. När det blåser i Skåne kan OW-vatten vara riktigt tufft, men imorse var vinden på min sida och fyra varv i VH blev det.  I tisdags morse var det värre med vågorna, då var de riktiga bångstyriga och efter 2 varv gav jag upp. Det är lite olika inputs på hur långt ett varv (runt de vita bojarna) är, men jag räknar på 800 meter.

Trevlig helg på er!

Nöjd efter cykling och löpning, passade på att njuta av kvällssolen i Sibbarp

Inte så stiljte vatten, tuffa vågor

Stiljte vatten på morgonens simning

Selfie/swimfie

Nöjd efter 3,2 km havssimning

 

När det bara stämmer

Idag fick jag uppleva cykellycka igen. Cyklingen har varit ganska tung de senaste veckorna, men idag fick jag till ett bra pass, allt stämde (eller nästan allt).

Det var enligt mig, helt optimala väderförutsättningar, mulet, några regnstänk och ganska bra vindar. Turen gick till Trelleborg och tillbaka. När jag kom ut ur Malmö och kunde börja trycka på lite kände jag att benen svarade riktigt bra. Jag vågade trycka på och benen svarade inte med att stumna tidigt (vilket de vanligtvis vill göra) utan de jobbade med mig. Det var inte heller särskilt mycket trafik på vägarna så jag kunde trycka på ordentligt.

När jag vände i Trelleborg så hade jag först en fin medvind, då var det verkligen cykellycka. Känslan av att flyga fram i nästan 40 km/h längs med havet är underbar. Lyckan blev ännu större när jag senare kom till Gessie och hade en fin väg mot Klagshamn och jag dundrade fram i över 40 km/h (visst liiiite medvind och nedför hade jag), men jag kände att jag kunde kontrollera mig, cykeln och fokuset. Åhhhh säger jag bara.

Under de första 1h45 min hade jag en ny sportdryck som jag tvingade i mig, det var en hemmagjord variant med honung, saft och salt. Den smakade lite för mkt honung enligt min smak, men den var kanon energimässigt sätt, alla kolhydrater bara stack ut i musklerna :-) När den drycken var slut hade jag ju en bit kvar hem (1h), den energin som jag hade kvar att äta, gav mig inte tillräckligt så jag kroknade en del, men jag kom ändå hem med ett bra snitt och hög av cykellycka.

Efter cyklingen väntade en offbike-jogg, det kändes segt, kroppen var tom, men en skön avslutning på ett otroligt bra pass! Passet hamnar på top 5 i år utan tvekan!

Ikväll ska jag på dejt. Det är en dejt tillsammans med Karamellkungen. På menyn står det lakrits, skumgodis och choklad, japp, kolhydrater och fett blir det för mig ikväll. Måste ju ladda inför morgondagens 2-timmarslöp :-)

Trevlig kväll och alla ni som sprang SM-milen idag, stort grattis! Jag hade sååå gärna sprungit, men kroppen är inte i den formen och jag måste fokusera på IM nu!

Cykelselfie, fokuserad Julia

Väl hemma var det högläge för benen som gällde, de hade ju ändå fått kämpa i 9 mil:-)

Laddad och klar

Nu har det gått över en vecka sedan den tuffa tävlingen i Motala. Det har varit en vecka som mestadels bestått av vila för min del. I början på veckan var det inte särskilt svårt att vila, kroppen var ju sliten efter tävlingen och musklerna jobbade ju inte riktigt såsom de brukar, men senare i veckan så började det verkligen krypa i kroppen på mig. I torsdags gjorde jag en helrenovering av kroppen i form av massage och det var verkligen perfekt. Något öm i musklerna under torsdagen, men på fredagen så kändes det som att kroppen var med på banan igen.

Förra veckans vilovecka/återhämtningsvecka matchades in med ett besök i Norrköping hos min bror och hans familj. Som alltid när syskonen träffas är det något form av projekt som ska genomföras och det var det även det här besöket. Franz hade sedan tidigare önskat simma över en sjö, Ågelsjön och vi bestämde att göra detta just under den här helgen. Uppskattningsvis var sträckan 2,5 max 3 km. Det visade sig vara 3,5 km :-) Det gick förvånansvärt bra att simma, kroppen var inte särskilt sliten efter Motala, visst blev jag trött mot slutet, men jag simmade ändå 3,5 km vilket jag inte gjort tidigare. Med ca 1,5 månad kvar till IM så kändes det extra bra att simma en längre distans och efteråt känna att jag kunde simma lite till. Framöver kommer jag köra en hel del långpass så det var en bra start med Ågelsjön.

Jag och Franz är taggade inför simningen

På lördagen åkte hela familjen T och M till en golfbana utan Norrköping, en pay-n-play som låg mitt ute i skogen. Jag har grönt kort, men som ni säkert förstår så hinns det inte med särskilt mkt golf, det har inte riktigt hamnat högst på min prioritetslista, men nån gång så ska jag nog komma igång med spelet.

Vi spelade 9 hål och jag får nog skryta lite med att jag var bäst. Visst Alexander spelade bra, men han är ju typ proffs i jämförelse med oss andra. Inez hon spelade också och hon tyckte det var jättekul. Emellanåt gick hon ut i skogen och plockade blommor, det kanske var det som var roligast, vad vet jag.

Lördagsgolf, ett golfproffs och några rookies

Inte golfproffset, men ändå duktig :-)

På söndagen begav vi oss iväg till Getåravinen, en ravin som börjar vid Bråviken och fortsätter en bit upp i skogen. Mysigt, men myggigt. Efteråt åkte vi och köpte glass, mmmmmmm.

Ett jättestort harsyrablad

Alexander inne i Getå-ravinen

Veckans sista glass avnjöts med utsikt över Bråviken

Innan det var dags för avfärd tillbaka till Malmö hann jag och brorsan få till ett löppass. Det är obligatoriskt att springa när man är där då de bor precis vid skogen och det finns mängder med fina slingor att skutta omkring på. 7 km tuff terräng blev det och jag kan säga att jag fick kämpa. Kändes som att jag var helt rookie på löpning, kroppen var visst inte helt återställd. Det fick avsluta besöket i Norrköping och min återhämtningsvecka är nu över. Nu går jag in i en tuff 3-veckorsperiod av träning. Jag är riktigt laddad och hoppas att kroppen är lika laddad. Perioden inleddes i måndags med ett cykelköp. Efter utprovning kom jag fram till en Spezialized Shiv Elite M2!


Ny familjemedlem, har inte döpt den ännu...(cykeln är felvänd för fotografering, något jag lärt mig nyligen :-) )

Den här skönheten har nu hamnat i mina ägor. Jag har testkört den, men det var inte någon rolig upplevelse pga vinden. Cykeln i sig kändes bra, några smärre justeringar måste jag göra för bättre komfort, men det är nog lätt fixat. Jag hoppas att vi kommer ha många bra pass ihop!

Den bittra sanningen

När jag bestämde mig för att jag skulle köra en IM så hade jag inte helt klart för mig hur vägen dit skulle bli. Jag visste att det skulle krävas en hel del träning (läs mkt träning) och till viss del även ny utrustning. Jag hade dock inte tänkt att jag skulle behöva köpa en ny cykel. Eller jo, preiiiiis när jag anmält mig så var jag inne på att köpa en trihoj, men jag bestämde mig för att min nuvarande cykel fick räcka, jag skulle minsann visa att det går visst göra sjyssta tider på en okej cykel.

Idag 10 månader senare måste jag dock inse fakta. Min nuvarande cykel håller inte för den träningen som jag håller på med. Efter att cykeln slutade fungera delvis i lördags har jag nu bestämt mig för att en ny cykel är ett måste. Visst, jag kan reparera min nuvarande, byta ut delar och så, men i det långa loppet så är det inte värt det. Jag var nyss och hämtade cykeln efter lite fix (måste ju kunna börja träna igen nästa vecka) och Christian (cykelmekaniken) var förvånad att jag ens kommit runt tävlingen med cykeln... Så en ny cykel it is. Detta är den bittra sanningen. Eller det är bara en bitter sanning för plånboken, det är ju inte gratis med en ny cykel, plus att det är en djungel det här med cyklar, men någonting ska jag nog kunna hitta. Den här gången ska jag inte köpa en enkel cykel utan nu kommer jag satsa på en bra :-)!

Vad har annars hänt sen tävlingen i lördags? Inte särskilt mycket faktiskt. Den här veckan är det typ nada träning, bara lätt rörelse. De två dagarna efter loppet hade jag lite svårt att röra mig, att sätta sig ned var ett litet projekt, samt att gå i trappor. Detta har nu tack och lov gått över och kroppen börjar sakta återgå till det normala.

Det har varit en del tankar efter loppet. Jag såg ju loppet som en träning inför Cph och det finns några saker som jag tar med mig till Cph.  Det finns en del saker som jag kunde gjort annorlunda och jag håller på och sammanställer mina tankar för vidare utvärdering så att jag är väl förberedd för Cph.

Nu har vi ju gått in i juli månad och detta kommer vara min tuffaste träningsperiod. Följande tre veckor är både intensiva och har mkt volym, därefter kommer en lite lugnare vecka och sen börjar förberedelserna inför IM. I år har jag valt att ta semester i augusti. Veckorna innan IM kommer jag vara ledig vilket gör att jag kan fokusera fullt ut på förberedelser och den sista träningen, det tror jag blir bäst.

Avslutar med att lägga in filmen som min familj gjorde om min tävling i lördags, många har nog redan sett den, för mig är den en grymt bra motivation till att fortsätta, jag blir taggad varje gång jag tittar på den! Observera att det fungerar inte att titta på filmen via mobilen pga rättigheterna av musiken.