Ironman Mallorca 70.3 Race Report

Så var tävlingspremiären avklarad och en race report är på sin plats. För att inte göra det så svårt så kör vi väl ifrån början.

Torsdag: 07:05 lämnade vi Kastrup för att börja resan mot Mallorca.  Tyvärr inte direktflyg utan en mellanlandning i Berlin. Några timmar senare eller rättare sagt halv fyra på eftermiddagen var vi äntligen framme vid hotellet där vi skulle bo. In med packning på hotellet och sen ner mot tävlingsområdet för att hämta ut race bags och information. Det var såklart massvis med folk i området och man känner hur det liksom andas Ironman. Faktum är att Ironman 70.3 är världens största halvironman med över 3100 anmälda så ni kan förstå att det blir en häftig grej att bara komma dit och se alla människor och hela arrangemanget.

Hur som helst när allting var hämtat så började vi dra oss tillbaka mot hotellet. Mitt på strandvägen möter vi ett par andra ifrån Heleneholm, Kalle, Kalle och Annie som också ska köra. Ett snabbt snack där, sen förbi mataffären, till hotellet, sätta ihop cyklar, laga mat och sen somna. Ja, det var torsdagen.

Fredag: ingen klocka satt, det där med att gå upp tidigt när man är ledig, det ska man väl inte göra :-) Efter frukost drog vi på oss våtdräkterna och körde en kort simtur i havet. Premiär för min nya våtdräkt och I like it so far! Det enda som jag inte gillar är vattnet, det är så jäkla salt, bra för flytet, mindre bra för magen. Sen tillbaka till hotellet, äta lite, och sen blev det en kort jogg och en kort cykling för att se så att allting var ok.

När cyklarna senare på eftermiddagen var incheckade var det ben i högläge och mat som gällde. Lite tävlingsnerver började också komma. Till sängs tidigt, 05:30 var klockan satt på för väckning.

Lördag: RACE DAY! Aldrig har jag känt mig så lugn på morgonen inför ett lopp som jag gjorde igår när jag vaknade, men jag kände mig faktiskt lugn, trots nerver kvällen innan.Efter en sockerchocksfrukost så begav vi oss till tävlingsområdet. Väl inne i T1 och T2 (transition area) så pluggade jag i mina hörlurar och gick omkring med Josh Wink - A Higher State of Consciousness i lurarna. Det är och kommer alltid vara min pepplåt inför tävlingar :-)

När cykel och allt var förberett var det dags att göra sig redo för simningen. Självklart hamnade jag i den längsta toalettkön och då blev jag faktiskt lite stressad. 07:45 hade jag fortfarande inte satt på mig min våtdräkt (simstart 08:05), men 07:47 var jag klar och begav mig ner till vattnet.

Nu var här mycket folk, massvis med triatleter, alla enormt taggade för att tävla. Vädret kunde man inte klaga på, 17, 18 grader i luften och spegelblankt vatten.

Som vanligt blev det minimalt med uppvärmning (det är nog någonting jag ska bli bättre på faktiskt) och 08:05 gick startskottet. Alla tjejer startade inte samtidigt utan det var uppdelat på ett par tider. Vi var ändå några hundra som stack iväg samtidigt. Min taktik för dagens lopp var att köra mitt race, inte stressa upp mig utan att behålla ett lugn. Simningen gick lugnt och metodiskt, vattnet var fortfarande salt dock. Simningen fram till vändningen gick bra, kände mig stark. Efter vändningen blev jag tröttare, bojarna kändes längre och längre bort, men till slut var jag klar och kunde springa upp ur vattnet. In i T1 och gjorde ett förhållandevis snabbt byte. Ner med cykel och sen springa iväg. Upp på cykeln och sen bar det iväg.

Vädret var fortfarande kanon, klockan var runt kvart i nio så solen hade ännu inte hunnit bli sådär brutalt varm. Första delen på cyklingen går längs med vattnet bort till Port de Polenca. Här cyklade jag om några tjejer, dock var det två stycken som envisades med att köra om mig, men när de väl kört om så saktade de ned farten, otroligt irriterande, jag tar dem sen i backen tänkte jag. Vidare från Pollenca går banan en mil i svag motlut, höll mig på något lägre wattzon än tänkt, lugnt och stabilt. 

Efter 22 km börjar stigningen, då är det 14 km med mestadels uppför. Här visste jag precis vad som väntade mig eftersom jag hade cyklat backen 3 ggr tidigare, det kändes tryggt. 

De där två tjejerna som envisades med att cykla ikapp, tog jag innan backen ens hade börjat och sen såg jag inte röken av  dem. Nu började klättringen och det kändes riktigt bra. Återigen låg jag något lägre än jag tänkt i wattzon, men det kändes ändå bra. 

Ingen körde om mig, jag tog några stycken och nästan i slutet på backen så hejade jag till på Emma Graaf som kör i proffsklassen, cyklade om och körde vidare. 

Efter 14 km kom utförskörningen. Det är en slingrig väg och just därför valde jag min linjecykel istället för tempon, jag kände mig tryggare nerför med den. Efter nån km dundrade Emma förbi mig, hon körde riktigt stabilt utför, försökte följa hennes linje, men hon var för snabb. Jag tog mig nerför backen hyfsat bra, dock var inte min snitthastighet alls vad jag ville, men jag lät mig inte påverkas av det utan fortsatte att köra lite lägre än tänkt, men stabilt.

Sista delen på banan är relativt platt, inte jätterolig bana och ganska dålig asfalt på sina ställen. Motvind var det också, benen började bli lite trötta och värmen var jobbig, men jag fortsatte att trycka mina watt och helt plötsligt så rullade jag in i Alcudia och det började bli dags att byta över till löpning.

När jag kom in i T2 var det relativt få cyklar inne. Det var först då som jag började fundera på hur jag låg till totalt sett. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart jag låg placeringsmässigt sätt, men insåg ju att jag låg långt fram eftersom det i princip var helt tomt på cyklar vid cykelställen som tillhörde min åldersgrupp.

Hur som helst, T2 gick relativt snabbt, fördelen med att tävla i värme är ju att man inte behöver ha en massa extrakläder att  byta, utan det var bara att dra på skorna och sätta kepsen på huvudet och sticka iväg.

Nu började den längsta delen av dagen. Strategin att köra lugnt och stabilt skulle jag hålla även på löpningen. Planen var att inte gå ut för hårt, inte ta en gel på en gång utan sippra på en gel mellan vätskestationerna och dricka vatten samt kyla ned mig med vatten vid alla vätskestationer. Planen höll, tempot var inte vad jag hade tänkt mig, det gick långsammare, men värmen gjorde det svårt att trycka på. Det kändes relativt lätt och stabilt att ta sig fram i 4:30-4:45 tempo så det passade nog ganska bra.

Banan var en 2,5-varvsbana med ganska mycket svängar och en hel del trånga partier. Inte den finaste löparbanan om du frågar mig. Första varvet var det bästa för det var relativt lite folk då och det var mycket hejarrop. Efter första varvet blir jag omsprungen av Simon som trippar fram, just då var jag tacksam att jag "bara" hade 1,5 varv kvar, ville bara att den här löpningen skulle ta slut.

Att klara hela loppet under 5 timmar insåg jag ganska snabbt att jag inte skulle klara, men 5:10 kändes rimligt, allt jag behövde göra var att fortsätta hålla samma pace. Med två km kvar sprang jag om Jona ifrån klubben och fick heja också. Det är kul när man möter folk man känner, det blir en extra kick. Efter vad som kändes som en evighet så kom jag äntligen fram till skylten som visade "Finish Line" höger. Å vilken härlig känsla det var att äntligen få avsluta löpningen och korsa mållinjen. Hör mitt namn ropas ut i högtalarna och springer över mållinjen med en lyckokänsla i kroppen (fortfarande helt ovetande om placering).

21,1 km avklarade i fruktansvärd värme. Krioppen höll även den här gången. Väl i mål gick jag och hämtade min race bag och kollade telefonen. Ett flertal SMS hade jag fått av familjen som innehöll så mycket kärlek och fina ord! Det var först när jag pratade med Franz som jag faktiskt fick veta hur det hade gått. Tydligen vann jag min Age Group vilket då även innebar en plats i VM för Ironman 70.3!

Så loppet resulterade i en AG-vinst, bästa svenska kvinnliga atlet och en 25:e plats totalt av alla tjejer! Det är jag så jävla nöjd med!

Jag är nöjd med hur jag disponerade loppet, lugnt och stabilt höll hela vägen. Jag kunde gå obehindrat efteråt och idag känner jag mig helt ok. Det tar jag som ett tecken på att jag gjorde loppet efter rätt förmåga, det var ju trots allt bara en B-tävling :-)

Nu blir det några dagar till här på Mallorca. Idag har det varit en lätt lätt recoverytur på cykeln och lite poolhäng. Imorgon intar vi bergen och sen kör vi tre dagars träning innan det är dags för hemfärd.

Det var allt för den här gången, puss och hej! Och förresten, jag accepterade min plats till VM, så det blir VM x 2 för mig år!

En Julia och ett förstapris

Två nöjda HTT:are i mål! Simon kom i mål på fantastiska 4:48, KUDOS!

Race redo

Cykel redo!

Transision area

God morgon Alcudia! Bjuder på sol

Stämmer det verkligen att jag vann min AG? Ja, det ser jag ju här

Prisutdelning i AG 30-34

Recoverytur är fint