Snygg, stark och snabb, it's time for Malmö Triathlon

För ett år sen satte jag rubriken "Snygg, stark och snabb, it's race week". Det var mitt mantra, inför Malmö Triathlon förra året. Förra året hade jag två mål. 1. vinna Malmö Triathlon och 2. genomföra Köpenhamn Ironman under 11 timmar. Jag klarade båda dessa målen. Rubriken Snygg, Stark och Snabb har blivit ett bra mantra inför mina tävlingar och som vissa av er vet så är det ju dags för Malmö triathlon på söndag, så rubriken fortsätter, dock med lite andra förutsättningar eller kanske snarare mål.

Om jag backar tillbaka några månader så hade jag två mål med den här säsongen. 1. placera mig topp 3 av svenskorna i min AG på VM i Motala och 2. förbättra mina tider avsevärt på årets Malmö Triathlon. 1:an är klar, men 2:an njae, den kommer ändras. Det hände nämligen en grej i maj månad som gjorde att årets mål har ändrats. Jag fick (eller fick och fick, jag kvalade) ju en plats till VM i Ironman 70.3 i Zell am See och tyvärr får därför min satsning mot Malmö Triathlon därmed ändras. Söndagens tävling kommer genomföras med första fokuset att ha roligt. Det är fjärde året i rad som tävlingen arrangeras och även fjärde året som jag deltar. Väderprogrnosen inför söndag ser mycket lovande ut, 4m/s och ca 18 grader. Så länge det är över 15 grader och inte blåser typ storm så är jag glad, det känns som att kallt och ganska blåsigt har varit det normala vädret för den här sommaren. Men på söndag ska det bli bra, det känner jag på mig.

Annars då? Träningen flyter på. Förra veckan var det fokus norska intervaller, den här veckan har det fortsatt med mycket tröskelpass. VM närmar sig ruskigt snabbt och varje pass blir otroligt viktigt. Imorgon har jag ett nytt spännande möte på gång, men som alltid så kan jag ju inte säga än vad det är. Har visst några saker på gång som jag ska avslöja här nu märker jag, men ni får helt enkelt ge er till tåls. Ni vet ju ordspråket "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" så ni får helt enkelt vänta. Shit kanske bygger upp väldigt höga förväntningar här nu, bäst jag håller tyst istället :)

Ja, vi kör på det. Slänger in lite filmer ifrån när jag var på gymet och tränade core. Fick en kommentar om att den fulla flamingon (dvs jag) nu har full kontroll. DET gillas!

Mulet och grått är det väder som den här sommaren förknippas med

4 minuter 4 gånger

Ni har kanske hört talas om dem eller så kanske det rent utav är så att ni tränar dem, nämligen norska intervaller-Marit Björgen intervaller eller helt enkelt 4 st 4-minutersintervaller. Dessa typer av intervaller är mitt fokus den här veckan. Att träna dessa typer av intervaller är ett bra sätt att öka sin syreupptagningsförmåga (VO2max), ja tack det gör jag gärna.

Jag fick tipset om att köra 4 st såna här pass under 5 dagar. Ni kanske tycker att det låter hur enkelt som helst, men jag ska säga er att det är det absolut inte. Intervalldelen ska ligga på 90-95 % av maxpuls och vilodelen ska ligga runt 70-75 % av maxpuls. Så kort och gott 4 min hårt och 3 min vila.

Första passet körde jag i måndags efter jobb. Jag valde Fitness 24 Seven på Lilla torg för de löpbanden har en liten fläkt inbyggt vilket jag ville ha. Jag har kört såna här intervaller på cykel, men aldrig på löpband och jag har heller inte varit så noggrann med hur vilan har varit. Men nu har jag stenkoll och var därmed riktigt taggad på att sätta igång.

Uppvärmningen blev ca 10 min och sen startade jag. Första intervallen kändes ganska lugn, benen var fräscha, så är det ju nästan alltid första omgången. Andra intervallen var hemsk. Då insåg kroppen vad jag höll på med (att springa med en puls runt 90% av max är apjobbigt). Vid tredje intervallen började jag så smått koka av värme, då åkte mitt träningslinne av. Jag struntade i de blickar som jag helt plötsligt fick, det var ju inte så att jag sprang naken, men när magar kommer fram då reagerar folk, hallååååå det är ju bara hud :-)

Hur som helst, sista intervallen gick bra iaf. Svetten fullkomligt sprutade (förlåt om jag stänkte på någon) och när klockan visade 4 minuter så var jag riktigt glad att det var över. 16 min hårt arbete! 16 min är inte jättelångt, men det var tuffa 16 min.

Jag älskar den här typen av träning. Hårt, jobbigt och riktigt effektivt. Sen att jag eftersvettades i ungefär en timme var jag inte riktigt beredd på, men det ingår väl i konceptet :-)

Igår tisdag körde jag igen på lunchen. Känslan var ungefär den samma som i måndags, det var dock lite smått jobbigt att jag återigen eftersvettades så länge, det satt nästan i när jag kom tillbaka till jobbet. Imorgon och fredag blir det nya omgångar av dessa intervaller. Jag är fortfarande taggad!

Hej! Pigg innan intervaller startar

Intervall nummer två

Intervall nummer 3

Intervall nummer tre

Intervall nummer 4, hjälp

Passet är äntligen avklarat

Efter tidagens pass, 2 av 4 pass avklarat!

Nu är det färdiglekt

Det är många känslor som man handskas med efter man har genomfört en stor tävling. Jag bestämde mig tidigt att efter Motala så skulle jag ge mig själv ett par veckors fri lek. Dessa två veckor skulle vara helt kravlösa och jag skulle träna och göra precis vad jag själv kände för just för att kunna låta alla känslor på något sätt landa. Det har jag också gjort. Jag älskar ju som ni vet cykling och valde därför att fokusera och leka lite extra mycket med just cyklingen. Förra helgen cyklade jag långpass lördag (20 mil) och ett relativt hårt ”recovery-pass” söndag (det innehöll glass och då är det i min värld ett lättare pass J ). Förra veckan innehöll också mestadels cykling faktiskt. Kravlöst, men ändå med relativt hög intensitet. I mitten på förra veckan bestämdes det att till helgen skulle det köras ett långlångpass. Vad innebär då det? 22,2 mil var rundan ritad till. Förra året cyklade jag som längst 21 mil och innan dess är det Vätternrundan 2012 (30 mil) som var min längsta cykling. Men jag gillar ju att nöta och hängde därmed på.

Till en början var vi 10 personer som cyklade. 3 stycken följde bara med en bit så vi var 7 st i princip hela rundan skulle man kunna säga. Turen gick norrut mot Hässleholm. Det är inte så ofta som jag cyklar norrut faktiskt. Det tar ett tag innan det kommer bra och vackra vägar, men ska man cykla över 22 mil så kan man acceptera en lite sämre start. För vilken runda det blev. Det är väldigt vackert att cykla norrut, mycket grönska, lite backigare. Att det var strålande sol och helt ok vind gjorde ju inte saken sämre, PLUS härligt sällskap. Vi var ett riktigt bra gäng som cyklade. Visst, vi hade några felkörningar längs vägen (vi bytte faktiskt kartansvarig under rutten J ), men i det stora hela var det kanon. Pga några smärre felkörningar blev rundan liiiite längre än planerat så det slutade på 23.8 mil för mig när jag var hemma. Då var jag lite mör J

Vi cyklar inte bara på asfalt på våra långrundor, en hel del grus förekommer också

Dagens guider

I söndags hade jag först inga som helst planer på att cykla. Hade lite ont i baken och mina baksidor var trötta. Sen runt lunch ser jag en uppdatering på FB om att Ron ska ut och cykla 10 mil i stadigt tempo. Suget i mig växte och 15 minuter senare hade jag bestämt mig för att följa med. Jag, Ron, Simon och Erik körde en härlig 10-milare med pommes frites-mjukglass-friterade ostbollar-kaffe-cola stopp i Trelleborg. Min bak var öm, men benen var ändå med.

Glass med pommes frites eller pommes frites med glass i Trelleborg

Så min lekperiod blev två veckor där jag simmade lite, sprang typ inget och cyklade en massa, 96.62 mil landsvägscykling för att vara exakt (det blev ju lite transportcykling och något spinningpass också J vilket inte är med i dessa 96 mil). Jag har också hunnit vara delaktig i ett otroligt häftigt projekt som jag tyvärr inte kan berätta om, men jag LOVAR att avslöja allt när det är release!

Det är lätt att glömma träna styrka under tävlingsperioden. Jag har under
de senaste dagarna blivit påmind om att det är dags att börja igen.
Den här övningen är enligt mitt tycke riktigt bra

Nu är det dock färdiglekt och det är dags att på allvar sätta igång träningen till nästa stora mål, nämligen VM i Ironman 70.3 i Zell am See (fan jag fattar typ inte att jag VANN min AG på Mallis ännu...). Tempo är ju det som gäller! Njut av vädret och ät mycket glass :-)

Solen skiner = linne

Ni har väl inte missat att läsa intervjun med mig i "Kom igång med Triathlon" Ananrs får ni
se till att skaffa ett exemplar

Den nya butiken är nu klar!

Team Sportia Mobilia har under våren genomgått en stor förändring. De var den första butiken inom Team Sportia-koncernen att profilera sig som en "Svensk Klassiker butik" och numera går de också under profilen "Triathlon-butik". Efter månader av renovering är butiken nu klar och här kan ni hitta allt ni kan tänkas behöva för att träna och tävla triathlon. Oavsett nivå finns det någonting för alla. Som ambassadör för butiken känns det oerhört roligt och spännande att få ta del av den här resan. Gå in i butiken vettja! Kanske är det någonting som behövs uppdatera inför nästa stora tävling nämligen Malmö Triathlon! 

Några cyklar i urval som finns i butiken. Bild lånat ifrån Team Sportia Mobilia

En våtdräkt är typ ett måste inom triathlon. Bild lånat ifrån Team Sportia Mobilia

Tävlingen på Mallis kördes i en Speed suit ifrån Fusion. Riktigt bra dräkt, finns
både med lång ärm och utan ärm i butiken.

Den 2 augusti smäller det, då är det fjärde upplagan av Malmö Triathlon. Jag har kört tävlingen alla åren och ska självklart köra även i år. Det är en rolig tävling både som tävlande och åskådare och man kan köra antingen sprint, olympisk eller stafett (sprint eller olympisk). Både cyklingen och löpningen har varvbana vilket gör den extra publikvänlig. Skulle man mot förmodan inte vilja tävla så kan man ställa upp som funktionär. Jag var funktionär förra året (då pågick tävlingen i 2 dagar och jag var funktionär ena dagen och tävlade andra dagen). Tveka inte, ta tillfället i akt att delta i tävlingen antingen som tävlande eller funktionär (kontakta Anders Ström på info@stroms.biz 0705-125294 för mer information angående funktionärsbiten) och HÄR anmäler ni er till tävlingen. Hoppas vi ses där! 

Förra året kammade jag hem förstaplatsen i Olympisk motion,
det var min första vinst inom triathlon, fantastisk känsla

Nu är det dags för mig att tänka på refrängen. Imorgon ringer klockan riktigt tidigt, jag ska trots att jag har semester ut och cykla klockan 06:00 med ett gäng. Galet kan tyckas, häftigt och kul tycker jag!

Post-race tankar VM

Så var det över. I nästan ett år har har jag laddat, tänkt, visualiserat, tränat och förberett mig för vad som detta år skulle vara mitt största race. På lite mer än 6 timmar så var det över. Det går så himla fort. Timmar av träning och förberedelser är över på bara 6 timmar. Det är inte klokt egentligen. För mig var loppet en riktig framgång. Jag ÄR trots vissa brister väldigt nöjd med loppet och min prestation. Jag har trots allt inte tävlat särskilt länge och har fortfarande massvis kvar att lära mig vilket jag ser fram emot.

Efter en stor tävling brukar en tomhet komma. Så var det i alla fall efter Köpenhamn. Den tävlingen var ju min största händelse 2014 och det tog ett tag innan jag kände att jag dels var tillbaka med träningen men också kunde smälta alla de intryck som tävlingen gav mig. Jag har känt en tomhet även efter Motala, men den var inte så stor som jag trodde att den skulle vara. Jag vet inte ifall det beror på att jag faktiskt har ett VM till i år (som helt ärligt har lite högre status än Motala) att se fram emot eller vad det beror på. Det är hur som helst bra att jag har ett nytt fokus direkt, det motiverar mig att komma igång med träningen snabbt igen.

Tyvärr gick inte VM helt enligt plan för mina vänner. För Simon gick det åt helvete rent ut sagt. Han, liksom jag, har också förberett sig ett helt år för denna tävling och han var i en fantastisk form. Han öppnade upp med en bra simning och gick ut starkt på cyklingen. Han plockade placering efter placering i sin åldersgrupp och cyklingen gick riktigt bra, men så hände någonting. Vid ca 5 mil så lossnar en skruv och några 100 meter senare så tappar han vevarmen. Han fick därmed bryta loppet.

Under min cykling så höll jag hela tiden utkik efter både Daniel och Simon för jag visste att dessa två skulle köra på bra och jag ville såklart heja på dem varje gång jag såg dem. Daniel såg jag några gånger under loppet och vi kunde heja och peppa varandra. Simon såg jag däremot aldrig. Jag vet att jag tänkte att det måste gå riktigt riktigt bra för honom, han ligger antagligen en bra bit fram och det var därför som jag aldrig såg honom. Det var först i mål som jag träffade honom och han berättade att han brutit. Jag är glad att jag inte fick veta det under själva loppet, det hade fått mig ur fokus. Jag blev och är fortfarande otroligt ledsen för Simons skull, det var inte hans kropp eller vädret som satte stopp för loppet utan det var utrustningen. Det kan hända alla, tyvärr hände det en vän till mig och detta har ju såklart påverkat hur känslorna efter tävlingen varit. Jag, Simon och Daniel har under året pratat, tränat, skrattat en massa inför detta VM och man vill ju såklart dela känslorna med dem efteråt, nu blev så inte fallet och det känns trist. Men vi går vidare mot nya mål och händelser som dessa gör en på något sätt starkare trots att det känns för jävligt. För Simons del så vet jag att han kommer att komma ännu starkare till nästa tävling, han har en hög potential och ett gott hjärta vilket kommer ta honom långt. Läs DETTA så fattar ni.

För Daniels del gick det bättre, eller det gick kanon skulle jag vilja påstå. Han gjorde ett starkt lopp rakt igenom. Som han själv skriver "2014 var jag bland de allra sista att kvala till VM, så på pappret var jag bland de svagaste i min AgeGroup(Male 30-34) Detta faktum och en inte helt spikrak träningsvår har sänkt mina ambitioner. Men så i lördags var jag, trots allt, antagligen i mitt livs bästa form. Det i kombination med en perfekt disponerad kraftansträngning och en liten hejaklack som lyfte mig runt banan tog mig långt över mina förväntningar". Trots nystartat företag och ett liv som småbarnsföräldrer lyckades han kamma hem en 8:e plats i sin Age Group. Det är helt fantastiskt bra. Supermänniskor som jag tränar med måste jag säga. HÄR kan ni läsa om Daniels VM.

Nu har det hur som helst gått en vecka och Motala känns långt borta. Jag har återhämtat mig och gått vidare. Veckan som gått har varit en återhämtningsvecka. Eller ja, de första dagarna var det. Jag fick massage i måndags och som vanligt så släppte det riktigt bra. I tisdags lämnade jag Skåne och åkte hem till mamma och pappa, återhämtning i Småland är aldrig fel. Det blev två helt perfekta dagar. Solen sken och det var helt vindstilla. Jag passade därmed på att simma en del i Vallsjön, det blev både simning till glasskiosken och rakt över sjön och tillbaka. Lite häng i hängmattan, minigolf och grillning hanns också med. Perfekt.

Vallsjön ligger spegelblank vid mina föräldrars sommarstuga

Morgon i Solvik

Minigolf är inte min grej. Jag KOM inte förbi detta hinder

Chill med kaffe i hängmattan i stugan

Pappa har en något märklig minigolfsmetod

Vallsjön by night

Swim high, rakt över sjön simmar jag

I helgen har jag cyklat. Jag har cyklat långt. I lördags cyklade jag 20 mil. Det var årets varmaste dag och det var ingen vind alls. Med dessa förhållanden blev det ganska varmt som ni säkert förstår. Det gick trots värmen bra. Okej okej, det var några missöden längs med vägen, någon försov sig i lördags, någon fick punktering efter 5 km, någons eker gick av, någon BONKADE (ordentligt), men vi var alla nöjda och glada efteråt.

Fantastisk morgontur med Simon o Rody

Obligatorisk cykelfika

Fint väder, då åker linnet fram :-)

Nu är det två tävlingar till den här säsongen som jag fokuserar på. Först Malmö Triathlon den 2 augusti och sen VM i Ironman 70.3 i Zell am See. Fokus kommer vara fart. Benen ska bli ännu lite snabbare är tanken. Semestern är här och för min del blir det träning som fokus, träning och häng med vänner. Det kommer vara receptet på en lyckad semester kära ni.