Motivationsbrist

Jag startade den här bloggen för snart två år sen och det var i samband med att jag anmälde mig till Ironman i Köpenhamn. Då, dvs för två år sen, hade jag inga direkt större planer på att den skulle fortsätta även efter tävlingen i Köpenhamn, det var ju liksom den stora grejen, jag trodde ju inte att jag skulle fortsätta med triathlon i den utsträckning jag gjort. Jag bestämde mig därför för att fortsätta blogga även efter Köpenhamn, men det har varit lite mindre frekvent. Jag tycker det är ganska svårt att blogga om jag ska vara helt ärlig. Jag vill liksom inte sitta och skriva bara för skrivandets skull utan jag vill att mina inlägg ska ha lite humor och vara intressanta att läsa och inte bara bli "idag har jag gjort det och det och det, imorgon ska jag göra det och det och det", även fast det är lätt att det blir så.

Bloggen har tyvärr fått hamna lite i andra hand den senaste tiden för jag har inte känt mig särskilt motiverad till att blogga, mycket till stor del för att jag inte har vetat vad jag ska blogga om. Motivationen har tyvärr även visat sig vara lägre när det gäller träningen. Man kan ju fråga sig vad detta beror på, jag menar VM i Österrike borde ju vara en riktig motivationshöjare och det är det absolut, men ska jag vara helt ärlig så ska det bli ganska skönt när tävlingen väl är gjord. Hela året har gått i en rasande fart och det har hänt en jäkla massa saker som jag ännu inte hunnit bearbeta fullt ut och allt detta måste få landa nu känner jag. Därför ska det bli skönt när VM är över, för då kommer jag förhoppningsvis kunna smälta och hantera året som gått och även börja blicka framåt.

Det är många som frågar mig vad som händer efter Österrike och det är inte bestämt till 100%, men jag kan avslöja att jag har skaffat mig en ny coach. Jag vet inte ifall jag ens har berättat att jag och min gamla coach Katarina (Dragonmother) inte jobbar ihop längre, det har vi inte gjort sen tävlingen på Mallorca i princip, eller det är inte helt sant. Jag hade min plan fram till Motala helt klar, men själva bollplanket och coachdelen har vi inte haft sen Mallorca. Hon släppte mig fri så jag fick stå på egna ben helt enkelt. Katarina kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, hon såg en potential i mig och utvecklade mig enormt mycket, både fysiskt och psykiskt och jag är otroligt tacksam över att jag fick möjligheten att coachas av henne, men som sagt, jag blev vuxen och fick klara mig själv där ett tag. Nu är det dags att gå vidare och nu ska jag återigen arbeta med en coach. Det är en kille som heter Andreas Linden. Andreas tävlar som proffs inom triathlon och igår gjorde han debut på full distans när Ironman Kalmar gick av stapeln. Andreas slutade 4:a i proffsklassen och hade den snabbaste cykeltiden av alla. Han cyklade 18 mil på 4 timmar, 25 minuter och 36 sekunder, det är ett snitt på ca 41 km/h, DET är galet bra, här finns mycket att lära sig av helt enkelt :o).

Hur som helst, det ska bli roligt att börja träna med coach igen, jag tror att det kommer höja min motivation avsevärt och jag hoppas vårt samarbete kommer bli bra.

Som sagt igår var det Ironman Kalmar och nu ska jag vara helt ärlig, JAG VILLE VARIT DÄR OCH TÄVLAT! Många av de tjejerna som jag tävlade mot i Motala tävlade igår och det hade varit kul och se hur man stod gentemot dem på en full distans. Nästa år kanske jag tävlar i Kalmar, vi får se helt enkelt. Istället fick jag heja hemifrån, inte lika spännande, men good enough. Jag blev taggad av tävlingen och fick själv till ett bra sista långpass på cykeln. Nästan 13 mil i ett bra tempo och hyfsat rätt i wattzon, DET behövdes inför Österrike.

Det var många som körde i Kalmar igår och många att heja på. Camilla Lindholm Borg som tävlar för Heleneholm kom tvåa i proffsklassen, stort grattis! Sen måste jag även ge Lina "tjejen med den rosa cykeln" ett riktigt stort grattis. Det var fjärde gången hon tävlade i Kalmar (på den officiella Ironmantävlingen) och igår slog hon PB med 45 min och kom trea i AG 30-34. Jag har följt Lina under lite mer än ett år och det här är en tjej som alltid har ett leende på läpparna och hon är otroligt stark och snäll, sen har hon en grymt läcker cykel också, den utmärker sig då den är knallrosa. Hur som helst, grattis Lina!

Jahopp, jag slänger väl in lite bilder ifrån de gångna veckorna som vanligt. Ta hand om er!

Att cykla fort kan göra en trött

Ja, jag äger vanliga kläder, förra helgen åkte en sommarklänning
fram :)

Sommarcykling i augusti

Havssimning en gråmulen morgon

Havssimning en vacker morgon

Working girl...

...som cyklar i kjol, det är inte helt enkelt