Race report Malmö Triathlon

Så var Malmö Triathlon avklarat och det slutade med en förstaplats för min del i den klassen som jag ställde upp i vilket var motionsklass. Vi kör en återblick så ni får en känsla för loppet.

Dagarna innan
Som jag skrev i mitt förra inlägg så blev tyvärr inte Malmö Triathlon en prioriterad tävling i år pga om VM som går om fyra veckor. Dagarna innan var därmed inga vanliga uppladdningsdagar med mindre träning utan jag körde på ungefär som vanligt. I fredags morse var det morgonchock solostyle. 05:30 cyklade jag hemifrån och körde ett ganska hårt cykelintervallpass. Det må tyckas vara galet att gå upp 05:00 en fredag för att träna, men jag älskar det! Att vara färdigtränad klockan 07:00 är fantastiskt, sen är ju hela dagen fri.

På lördagen blev det ett ganska hårt simpass följt av 2 timmars lugn cykling. Kroppen kändes till en början lite småsliten, men det släppte efter ett tag. Lördagskvällen blev dock som kvällarna oftast blir dagen innan tävling, film och glass i soffan!

Race day
Jag får erkänna att jag var väldigt ofokuserad timmarna innan loppet. På morgonen hade jag knappt koll på vad klockan var, väskan var halvfärdigpackad och jag hade inte ens bestämt mig för när jag skulle sticka ned till tävlingsområdet. Inte likt mig alls. Till slut fick jag iaf ordning på mina saker och cyklade till Västra Hamnen. När jag kom dit började äntligen lite tävlingsnervositet infinna sig, men den här ofokuseringen låg liksom som ett moln runt mig. Min start var klockan 09:50 (trodde jag, det visade sig vara 10:00 pga uppdelad simstart). Vid halv tio stod jag fortfarande och snackade med lite kompisar och hade inte besökt toaletten heller. Efter toabesök så drog jag snabbt på mig våtdräkten, det gick nog snabbare igår att  få på den än vad det gjorde senare när jag skulle få av den.

Som vanligt, ingen uppvärmning utan i vattnet och invänta tutan för start. Simstarten var som sagt uppdelad så killarna startade 09:50 och tjejerna 10:00. Vi var kanske ett 50-tal tjejer så inte särskilt trångt. När simstarten gick så var jag riktigt ofokuserad. Navigeringen gick helt galet och det var tungt i varje simtag. Trots att det var fina förhållanden för simning (knappt någon vind) och mulet så fick jag inte den där härliga simkänslan, jag kände mig bara obalanserad och trött. Första varvet gick på 15:30, okej skärpning nu Julia, bättre än så kan du. Men icke. Andra varvet gick nog till och med sämre, ännu mer felnavigering och jag ville bara komma upp ur vattnet så att jag skulle få börja cykla.

Äntligen uppe ur vattnet, inte mycket till leende här inte.
Foto: Erik Jonsson

Måste få ur mina öronproppar, de sitter fast i ett snöre
det gör det enklare att få ut dem ur öronen. Foto: Erik Jonsson

Efter vad som kändes en evighet var jag äntligen klar. Obalansen som jag kände i vattnet kom även uppe på land. Närvaron var liksom inte där. Jag hade inte ens koll på vilket nummer mitt cykelställ hade, utan jag sprang och letade efter min cykel, tur att den var lätt att känna igen.

Ut från T1 och dags att börja cykla. Foto: Erik Jonsson

Våtdräkten gick lite långsamt att få av, på med strumpor (ville inte få skoskav som förra året) och sen iväg på cykeln. Precis vid cykelstarten möter jag Jona som skriker att jag ligger 5 minuter efter ledaren, nu skulle jag köra! Det är en teknisk cykelbana med tvära svängar, kullersten och rondeller som man kör 3 varv på. Det tog ungefär 10 minuter innan jag kände att den där obalansen faktiskt försvann. Äntligen började den rätta känslan infinna sig. De som låg före mig knappade jag in på hela tiden. Vid varje varvning vid Turning Torso fick jag mästarhejarrop och tidsuppdateringar.

Race with a smile. Foto: Erik Jonsson

Race with a smile. Foto: Erik Jonsson

Vid ett varv kvar hade jag 1.25 fram till 1:an. Jag fortsatte mitt race och cyklade på. Inne i T2 hade jag ca 5 sekunder till 1:an. Snabbt av från cykel och fram till min plats (hade redan glömt mitt nummer så det blev lite virrande även i T2 :) ). På med löparskorna och ut på löparbanan.

Jag springer om 1:an i början på löpningen. Nu gällde det att hitta en rytm som var kontrollerad. Efter 1 varv så fick jag uppdateringar om att jag ledde med en bra marginal, det kändes bra för då kunde jag fortsätta springa kontrollerat. Jag ville inte springa så att jag skulle dra på mig onödig mjölksyra vilket jag klarade mig ifrån. På tredje varvet blev jag omsprungen av en tjej, jaha tänkte jag då blir jag tvåa, det är helt okej. Dock var hon bara på sitt andra varv, så när jag gick ut på mitt fjärde så får jag uppdateringen om att jag fortfarande ledde. Efter 2timmar och 23 minuter korsade jag mållinjen, tiden var sämre än förra året, men känslan betydligt bättre (om man bortser ifrån simningen då). Jag hade en plan om att spexa lite på målrakan, men så blev det en liten slutspurt med Johannes, en klubbkamrat så det blev inget spex :-)

För andra året irad vann jag motionsklassen i olympisk distans. Loppet var som vanligt bra arrangerat och jag hade roligt 66% av tiden. Simningen var ju inte rolig, men cyklingen och löpningen var rolig och jag försökte peppa och heja på så många jag kunde längs med banan.

Tack för alla hejarrop längs med banan. Det är verkligen en riktig motivationshöjare varje gång man hör sitt namn skrikas. Tack Malmö Triathlon för en väl genomförd tävling. Nu ska jag fortsätta min träning mot VM i Österrike!

Glad tjej som korsat mållinjen som nummer ett. Foto: Jenny