Tisdagar är som fredagar

För 14 år sen sprang jag min första mil. Det var på våren 2000 och min mamma tränade inför Broloppet. En söndag så frågade hon ifall jag ville följa med vilket jag gjorde. Löpning blev ganska tidigt någonting som jag fastnade för. Jag minns så väl när min pappa sa att till mig en gång efter ett träningspass "när du känner att du kommer hem och inte är alltför trött och ser fram emot nästa löppass, då har du funnit glädjen i sporten". Den glädjen hittade jag som sagt ganska tidigt.

Under många år har jag förknippat löpning med glädje och någonting jag njutit av. De senaste två åren ungefär har löpningen dock varit lite mer varierande i glädje. Jag har dragits med en del bekymmer, främst i vaderna och detta har såklart påverkat min glädje i att springa. Nu känner jag dock att glädjen är på väg tillbaka. Fler och fler av mina löppass går precis så som jag vill att de ska gå och kännas. Jag har fortfarande en bit kvar, men det går åt rätt håll (vågar nästan inte skriva det för då går det väl åt skogen snart... ).

Den senaste veckan har jag fått till några riktigt bra löppass. Det började i fredags morse. Jag är ju morgonmänniska och har inga större svårigheter att komma upp och träna på morgonen. I fredags morse körde jag löpbandsintervaller. Kort, hårt och effektivt och jag klev av bandet med en riktigt bra känsla i kroppen.

I lördags var jag och sprang på Romeleåsen, jag körde en slinga om 25 km. Vi sprang där i våras med klubben ett par ggr. Det är en väldigt fin runda, men en krävande sådan. I lördags var det också ganska lerigt på vissa ställen. Nog för att jag gillar terränglöpning, men gyttjelöpning håller jag mig helst borta ifrån. Som tur väl så var det mer bra terräng än dålig terräng.

Karta över landskapet

Solen kikade fram under rundan

Japp, detta sprang jag i

Det här blev resultatet = bruna leriga skor

Hemmabakade lussekatter satt som ett smäck efteråt

Igår var det återigen dags för ett bra löppass, tisdagar är nämligen kvällarna då det är långa intervaller med långlöparsektionen i Heleneholm. Jag gillar verkligen dessa pass. Någon sa igår att "Tisdagar är som fredagar, något man ser fram emot under veckan" och ja, lite så är det faktiskt. Jag ser fram emot tisdagarna och löppassen. Det är ganska långa och bitvis tuffa intervaller, men det är oftast en bra känsla efteråt. Igår hade jag en riktigt bra känsla efter passet. För första gången på länge så kände jag att jag hade ett bra flyt i steget och trots att pulsen var relativt hög så kändes det inte så jobbigt. Jag hoppas att det fortsätter i samma riktning, då kan jag bli riktigt vass nästa säsong.