12.00 var starten. Först var vädret en stor osäkerhetsfaktor då det låg regn och åska i luften. Tack och lov så höll det sig borta så starten kunde gå helt enligt plan.
Simsträckan var ändrad från förra året. Förra året var det start ifrån strand, men i år var det start ute i vattnet. Vad temperaturen var vet jag inte, men det var inte särskilt varmt. 12:00 simmade vi alla iväg, jag var inte beredd på slagsmålet som blev. Folk var som tokar, det sparkades och sprattlades och jag drabbades av lite smått panikkänsla. Min simning hade inget flyt alls och det kändes mer som en kamp än som ett simmoment. Precis nästan direkt fick jag också väldigt svårt med andningen, pulsen stack iväg och ja, det var ingen rolig simning alls. När jag äntligen var klar och skulle springa upp ur vattnet så var jag tvungen att stå still i bara några sekunder för att hämta andan. SEN kom min tävlingsanda igång och jag kutade in i T1 och av med våtdräkt, på med hjälm och sen iväg på cykeln. Nu skulle jag plocka igen de placeringar jag missade på simningen.
Som tredje tjej gav jag mig ut på cyklingen. Sprint är inte riktigt min grej eftersom det är fullt ös ifrån början och jag är lite mer segdragen av mig. Samtidigt så är det bra att utmana sig själv så full gas direkt mao. Banan är en 3-varvbana med totalt 6 st vändningar. Det går att trycka på ganska ordentligt, men det gäller att vara uppmärksam för banan är smal och det är trafikerade vägbanor. Kände mig stark på cyklingen och efter 1 varv låg jag på en 2:a-plats. Vid vändningen närmast växlingsområdet stod det massvis med folk som hejade och ropade och jag fick även en rapport om att jag plockade in sekunder på hon som ledde. Efter 3 varv hade jag dock inte kört om 1:an så var med andra ord 2:a ut på löpet.
4,2 km i full gas. Pulsen är ju såklart hög och det är för jävla jobbigt, men inte tänka, bara köra. Varje gång jag mötte 1:an så kändes det som att jag tog in liiiite på henne, men vid sista varvpunkten (2-varvbana) så insåg jag att jag inte skulle hinna ifatt. Efter 56 minuter och 6 sekunder sprang jag över mållinjen som en mycket glad 2:a och klubbmästare i sprintdistans!
En timmes full gas var över och det var skönt. Sprint är hemskt :-). Man säger att man inte kan vinna en triathlon på en simning, men man kan förlora och det var vad jag gjorde i lördags. Jag är nöjd med min cykling och löpning, men min simning var katastrofal och jag gjorde även ett väldigt långsamt byte i T2 så det blev inte någon vinst den här gången, men jag är lika glad ändå.
Tack för en mycket bra ordnad tävling! Nu är det fullt fokus mot VM!
 |
| Prisutdelning av Magnus Magnoy |
 |
| 3:an, 2:an och 1:an. Because I'm happy |
 |
| Sebastian 1:a herrar, jag 2:a damer, Rasmus 3:a herrar, HTT regerar! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar