Jag och Simon bestämde oss för att köra ett sådant pass på Stadion i tisdags, dvs ett pass med fokus löpteknik. Vi körde först några varv uppvärmning, det kändes härligt att få springa igen, benen kändes pigga och fräscha. När vi var uppvärmda började vi med vår löpskolning som innehöll en bra blandning av övningar, både tekniska och mer styrkeinriktade. Vi avslutade hela vår löpteknik med lite trappträning - höga knän uppför trappor, jämfotahopp och enbenshopp. Det brände ordentligt i låren kan jag säga, men det var ändå en härlig känsla :-). Avslutningsvis körde vi ett par varvs nedjogg runt Stadion. Fram tills nu kändes allting ok (några smärre krampkänningar under passet, men inte jättemkt), men när jag satte mig på cykeln och började trampa hemåt så kände jag redan då att krampen var på väg. När jag kom hem så började låren värka mer och mer och då insåg jag mitt misstag.
Igår morse när jag vaknade så kom jag knappt ur sängen. Att gå på toaletten var en utmaning och att cykla till jobbet var inte skönt. Jag hade en sån fruktansvärd träningsvärk i mina lår. Idag har det inte varit bättre. Jag började dagen med ett simpass, simning brukar lätta på muskelvärken lite, men idag var det isf en marginell skillnad. I två dagar har mina kollegor skrattat åt mig, för jag kan knappt gå. Varje gång jag ska resa mig upp ifrån stolen så får jag liksom häva mig upp med armarna och sen är det lååångsamma steg jag tar.
Vad kan man då dra för lärdom av detta? Jo, man kanske inte ska köra ett monsterlöpteknikspass FÖRSTA passet på flera veckor, det hade kanske räckt med några övningar, men det är ju lite så jag funkar, det är all in när jag gör saker. Jag hoppas verkligen att det snart blir bättre, har sett fram emot lite mer träning i helgen :-)
Bjuder på ett filmklipp på trappträningen, det är i slutet på passet så tröttheten var på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar