Vad ska jag skriva nu?

Vissa inlägg på den här bloggen kommer verkligen av sig självt, men ibland när jag ska sätta mig för att skriva så är det bara tomt. Lite så känns det idag faktiskt. I brist på annat så kan jag ju börja med att summera denna träningsveckan som snart är över.

Det har varit en bra vecka tycker jag. Har fått till många bra kvalitetspass, framförallt på cyklingen. Min cykling har verkligen fått ett lyft vilket känns oerhört roligt och motiverande att fortsätta köra. 

Veckan som varit har bestått i nästan 900 tränade minuter, vilket motsvarar 15 timmar! Herregud, tänker ni nu, hur mycket tränar människan egentligen. Jag tränar en hel del. Sen ska det inflikas att cykling genererar många minuter, alla minutrar är inte effektiva, fast denna veckans minutrar har varit mycket kvalitet i. 

Veckan har bestått i 

- Crosstrainer 2 pass (1 intervall, 1 distans)

- Styrketräning/prehab 2 pass

- Simning 2 pass (3 pass om jag räknar med kvällens simning)

- Cykling 4 pass varav ett pendlingspass till jobb

- Löpning 2 pass, båda så kallade offbike-pass på 15 minuter vardera

Veckans bästa pass är nog lördagens cykelpass. Det var mitt första pass för i år med klubben och det var tempo-pass à la 11 km. Först cyklade vi i gemensam trupp till Hököpinge kyrkby. Därifrån cyklade man en och en på en bana som är 11 km. Varje varv hade ett särskilt mål/fart. Jag jobbar med pulszoner nu och för varje varv hade jag en viss pulszon jag skulle hålla mig i. Det gick hyfsat. Efter fyra varv var huvudpasset över och kvar återstod hemfärd. Dock blev det ingen hemfärd med klubben för min del, jag skulle cykla en timme till. Jag bestämde mig för att cykla ytterligare ett varv och därefter tog jag mig hemåt. Hela rundan allt som allt blev 9 mil och ett snitt på 31,5 km/h. Visst några pauser ingick, men inte nämnvärt långa. 

När jag kom hem slängde jag på mig löparskorna och sprang 3 km, det kändes bra förutom att solen gassade. Först när jag var färdigtränad såg jag vad solen hade gjort med mig. En av cyklingens baksida är den extremt osexiga brännan man får. Cykeltröja och cykelbyxor är lite av ett måste och är man ute i X antal timmar så är det omöjligt att inte drabbas av cykelbrännan. Igår var mina armar och ben sådär härligt röda och strecket på armarna börjar komma! På dagens cykelpass var det dock ingen sol så armar och ben fick vila! 

Nu laddar jag inför nästa vecka. Den är inte särskilt annorlunda mot den här veckan faktiskt, jag hoppas få in mer löpning då det har varit lite löpning de senaste veckorna. Vi får se vad benen säger helt enkelt. 

Over and out

Bilden ska försöka illustrera min cykelbränna :-)

I brist på utrustning får man komma på innovativa lösningar. Kadenspass är svårt att köra utan kadensmätare, en metronomapp fick bli mitt verktyg under dagens pass, telefonen monterades på pinnarna som hjälp. För att inte glömma passet, hade jag även en fusklapp fastmonterat :-)