18 mil släng dig i väggen

Okej så helgens plan att cykla över Skåne är nu genomfört. Konceptet var att man startar i Malmö och cyklar till Kivik och tillbaka via ett par stycken checkpoints. Vilken väg man valde var helt frivilligt, det enda krav var att köra inom de checkpoints som fanns utsatta på vägen. Klockan 08:00 körde jag, Nicklas och Ron iväg ifrån Malmö och började vår resa över Skåne. Första checkpointen var i Önneköp och vägen dit var blåsig, motvind och hyfsat backig. Vi valde inte den föreslagna vägen utan körde en lite annorlunda, vilket visade sig vara 14 km för mycket, så när vi kom till Önneköp hade vi kört 78 km, istället för 64 km som vissa andra hade kört. Jaja, det var inte mycket att göra utan efter en kort vätske- och toalettpaus cyklade vi vidare mot Kivik. Min kropp var inte som jag önskade, den fick slita duktigt mycket, all motvind och backar tog hårt på mig. Torsdagens hårda träningspass och fredagens långpass simning kändes kan jag lova. Jag bet hur som helst ihop och helt plötsligt stod det en skylt - Kivik 1, då ropade jag högt "aldrig någonsin har jag varit sååå glad över att se en 1-km:ers skylt", för så kände jag verkligen.

Lunchens utsikt i Kivik

Vi rullade in i Kivik där lite käk väntade. Nicklas var tvungen att cykla vidare direkt mot sin sommarstuga, men jag och Ron satte oss ned vid havet och åt vår macka och njöt av tillvaron. När maten var uppäten fyllde vi våra vattenflaskor och började bege oss hem mot Malmö. Då hade vi avverkat 10,8 mil och hade 10 mil hem. Kändes sådär :-)

Paus i Kivik, solen sken nu från en klarblå himmel

Vi började såklart direkt med en felkörning, men vi kom snabbt på rätt väg igen och nu hade vi ju medvind. Den var efterlängtad, den där låga snitthastigheten gick plötsligt upp och livet kändes nu ljuvligt. Där på de skånska vägarna dundrade vi nu fram som två spjut. Den härliga känslan försvann dock, för helt plötsligt kom vi till en väg som var grusväg med stora stenar. "Vad fan, det här kan ju inte vara rätt", men jo, mycket riktigt visade rutten (vi följde nu den föreslagna vägen) att det var precis här vi skulle cykla. Jag hoppade av min cykel och ledde den, men sen vart det så långt så jag hoppade upp igen. Jag tappade humöret helt när vi kom in i skogen och det var skogsterräng. Visst att cykla i skogen är skitroligt, med en MTB, inte med en sprillans ny tri-hoj. Till slut kom vi äntligen fram till asfalt igen och färden kunde återigen återgå till en ljuvlig sådan.

Skogskörning med tri-hoj, inte optimalt, tack o lov klarade jag mig utan punka

Sista stoppet vi gjorde för att kolla vår väg var i Häckeberga, då sa kartan att vi hade 27 km kvar till mål, gött!!!! Då var det bara att pressa i sig energi och trampa det sista. Väl inne i Malmö kändes det riktigt skönt, våra energinivåer var iofs väldigt låga, men jag tkr ändå att vi var vid gott mod.

När vi rullade in i målet visade min klocka 20,7 mil. Då klockade jag inte skogscyklingen, så någonstans runt 21 mil landade turen på! Wihoooooo, fan vad grymt. Stort tack till Nicklas, men framförallt Ron som höll mig sällskap hela vägen!

Över 20 mil check!

Det här var inte alls vad jag hade planerat för, men jag är glad att killarna tjatade på mig att hänga med. Idag känns kroppen bättre än jag vågat hoppas på. Igår kväll var nacke och rygg väldigt stela, men mycket bättre idag. Låren är såklart möra, men de lever. Ingen träning idag utan det blir en massage och välbehövd vila.

Nu går jag in i en vilovecka, dags att börja ladda batterierna inför Malmö triathlon och Köpenhamn. Snart kommer nog nerverna att börja stiga också.... Fasen vad kul det ska bli!

Uppladdning kvällen innan, pizza och alkoholfri öl!