Ett steg fram, två steg bak

De senaste månaderna har helt ärligt inte gått som jag önskat. Jag har som ni vet dragits med ett vänster knä som krånglat och jag har inte riktigt fått en fastställd diagnos på vad det handlar om. Sjukgymnasten och även min massör tror att det är muskulärt, mina muskler är så strama vilket då orsakar smärta. Detta låter helt logiskt i mina öron och lösningen på problemet handlar i mångt och mycket om stretcha och tänja ut mina muskler.

Jag har inte stretchat särskilt mycket genom åren, eller jag har stretchat, men det har mest varit några minuter direkt efter träningen, men med den mängd träning som jag utsätter min kropp för så kan det vara så att jag behöver/har behövt ännu mer för att inte musklerna ska bli för korta. Nu är det som det är och jag kan konstatera att min kropp behöver tänjas för jag vill få tillbaka min normala funktionalitet. De senaste dagarna har jag nämligen fått ta ett stort steg tillbaka i min träning. Jag har som jag skrivit tidigare, börjat springa igen och även fast jag själv tycker att jag tagit det långsamt så kan jag erkänna att det nog gått lite för fort fram iaf. Men jag har aldrig känt av knäna vid löpning och har kört på lite extra hårt kanske. I måndags så stelnade hela vänster knä till och jag har varit rejält öm och lite svullen, har inte kunnat gå ordenligt heller. Vad det beror på kan jag spekulera i fram och tillbaka, men det kan handla om slarv med stretching och en ökad träningsmängd, främst med löpningen.

Slarv med stretching? Jag hade ju lovat att jag skulle jobba med stretchingen efter ordinationer ifrån sjukgymnasten?! Jo, men jag har slarvat, jag har gjort som jag alltid gör. I början tar jag det lugnt, men sen när jag märker att det känns bra då ökar jag på rejält istället för att öka det gradvis. Det har hänt tidigare och det har hänt igen.

Därför har jag nu lovat mig att verkligen köra en gradvis ökning av löpningen. För tillfället väntar jag ut stelheten och ömheten och avstår helt ifrån löpning (annan träning förekommer). När jag väl börjar springa så är det korta pass som gäller, jag får helt enkelt acceptera det.

Som ni förstår så är inte detta alls enligt min träningsplan, den innehåller ju en mängd timmars träning, men jag måste helt enkelt omprioritera nu och jag kommer att satsa på mycket simning, stretching/rehab, styrka och därtill några pass cykling, crosstrainer och vila. Ingen löpning tills jag känner att knäet, eller musklerna blir bättre och mjukare. Det är fortfarande många månader kvar och om det blir en IM så har jag ändå gott om tid på mig att träna. Nu gäller det att bygga upp det som är skadat så att jag blir hel. Jag skriver "om det blir en IM", för jag tänker inte äventyra min kropp för att genomföra loppet om det inte känns 100 procent. Så viktigt är inte loppet.

Det känns lite tufft att skriva detta inlägg för på något sätt så avslöjar jag någonting som jag själv inte vill erkänna, men samtidigt så är ju bloggen ett sätt för mig själv att dokumentera min utveckling och då känns det ärligt att skriva hur det nu ligger till.

Så med detta sagt så tar jag nya tag och kämpar vidare. Denna veckan har varit en lugn träningsvecka och kommer fortsätta i det spåret. Den kommer förhoppningsvis sluta med tre simpass, ett spinningpass, ett par styrka/bålpass och ett par timmars stretchning. Mkt i mångas öron, men lugnt i mina.

Imorse blev det ett crosstrainerpass och det kändes mkt bra, vänsterbenet börjar komma tillbaka på banan igen. Ikväll ska jag njuta av att helgen har kommit, njuta kommer jag göra iform av rött vin, god mat och godis, det är en mycket lyckad kombination och bra laddning till morgondagens spinningpass. Sedan ska jag nog försöka göra någon form av julgodis i helgen. En kollega gav mig en massa bra recept och gottegris som jag är måste jag ju prova.

Trevlig helg!