Att jag aldrig lär mig

Många tror nog att jag är superplanerande och strukturerad i alla situationer, men jag ska berätta en hemlighet för er: det är jag inte alltid. Nu ska jag berätta en typisk situation i Julia Montgomerys liv.

Torsdag morgon kl 04:40. Klockan ringer, jag är snabb på snoozeknappen, somnar om i 9 min till, om jag missar snooze så har jag nästa klocka som ringer 04:50. När nästa klocka ringer vrider jag lite på mig och ojar mig över att jag nog faktiskt är lite trött, men envis som jag är så går jag upp. I dvala stiger jag ur sängen, drar på mig mjukiskläder och går till köket för att göra iordning frukost. Planen är att cykla till jobbet och då behöver avfärd ske senast 06.00 för att ha lite marginal beroende på vad som kan hända.

05.00 är jag i köket och gör iordning frukosten. Jag prioriterar alltid frukost och så även denna morgon. Jag tycker att jag har god tid på mig och stressar för all del inte. 05:20 fyller jag vattenflaskan och börjar göra mig iordning för avfärd. Först ska jag borsta tänderna och sen måste jag packa min ryggsäck också (för den har jag inte packat kvällen innan, vilket kanske vore smartare). Därefter börjar jag leta fram mina cykelkläder som ligger i en stooor nytvättad tvätthög. Till slut hittar jag alla delar och är så gott som redo för avfärd. Klockan 05:45 tar jag ut cykeln ifrån förrådet, först måste jag pumpa däcken, vill ju inte vara med om samma äventyr som förra torsdagen, så det är bäst att ha välpumpade däck (detta kunde jag ju också gjort kvällen innan, men icke). Därefter kommer jag på den briljanta idén att jag ska montera på tempopinnarna så jag kunde prova hur det var att cykla med dem, det ska väl inte vara så svårt.

Jag har nämligen lånat två par tempopinnar, det första paret fick jag inte på, verkade inte passa (vilket jag iofs tror att de gör bara jag ger det lite extra pill), så efter att försökt skruva ihop dessa bytte jag till de andra pinnarna. Får på första utan problem, när jag ska sätta på den andra tappar jag ena skruven som på något mirakulöst sätt lyckas hamna mellan två stenplattor och jag får inte upp skruvjä***n. Det innebär att jag måste lyfta upp hela plattan från marken för att få tag på skruven. Puh, det gick bra, men jag blev jätteskitig så var tvungen att gå och tvätta av all jord. Springer till baksidan för att skölja händerna i utomhuskranen, jag är inte beredd på att det har varit minusgrader inatt och uteplatsens golv var snorhalt så jag trillar ju såklart och slår i armbågen, aj som s***n.

Hur som helst, till slut får jag på pinnarna och kan bege mig iväg, med en skarpt ömmande vänsterarm ska tilläggas, klockan visade 06:15 så det blev inte riktigt enligt plan, men jag hann ändå till jobbet :-)

Varför lär jag mig aldrig att inte hålla på med saker i sista sekund? Oftast får jag dessa idéer när jag tycker att jag har gott om tid, hade jag istället optimerat min morgon så hade jag kunnat sova lite längre eller kommit iväg tidigare till jobb. Jag kan bli trött på mig själv ibland, men jag tror det ligger lite i min familj, mina bröder har också en tendens att göra vissa saker i sista sekund.

Nu ska det tilläggas att jag är inte så här hela tiden, men det finns helt klart en förbättringspotential kring mitt tidsutnyttjande.

Hur gick cyklingen då? Jo, den gick bra, det var skönt att cykla och ligga i mer tempoposition. Vad jag inte tänkte på imorse var att det är löptest ikväll, hej pigga ben! Jag får helt enkelt tänka att löptestet motsvarar min löpning efter cykling på tävling, benen är nog riktigt stumma då nämligen :-) Det är ju trots allt triathlon jag håller på med!