Missy Monty the Ironwoman: Att klättra 9000 höjdmeter och cykla 50 mil

tisdag 7 april 2015

Att klättra 9000 höjdmeter och cykla 50 mil

Skåne är platt. Eller nej, det är inte riktigt sant, det finns backar i Skåne, men ändå, Skåne är platt i jämförelse med Mallorca och bor man i Malmö som jag gör, då är det verkligen platt.

Att få cykla i backar var någonting jag såg fram emot inför den här resan till Mallis. Jag hade hört talas om att det var härliga backar, men för mig var det svårt att förstå hur det skulle vara.

Hur är det då? Jo det är underbart. För några veckor sedan cyklade jag för första gången uppför Slimmingebacken som är en bra, brant backe i Skåne. Men det är ju barnlek i jämförelse med här. Nu snackar vi backar som är alltifrån 3 km upp till 10 km, med lutningar på 5-8%, det är lite skillnad.

I lördags bestämde jag mig för att bestiga den kända backen Sa Calobra. 10 km i 7% lutning låter väl ganska härligt eller? Vägen dit var inte särskilt platt. Bilden visar min väg dit och hem.

Vi bor i Alcudia och från hotellet tills det att backarna startar är det 22 km. Sen går det uppför i 8 km, därefter kommer det ett par partier med nerförsbackar, men det är mkt uppför. Så när jag var framme vid Sa Calobra hade jag redan klättrat en mängd höjdmeter. Men just den här dagen kände jag mig stark, ingen cyklade om mig uppför backarna, folk gav tummen upp till och med. När jag mötte folk så tyckte jag att de såg väldigt slitna ut, herregud tänkte jag, vad är det för backe jag ska köra?

När jag kom dit så kände jag att benen var mosiga, sådär sugen på 10 km uppför, men hade jag nu tagit mig dit så skulle jag minsann köra den.

Jag tog det väldigt lugnt nerför, försökte memorera vägen, det var onödigt, kom inte ihåg något i alla fall. Väl nere i botten satt den en kille som bytte slang, punktering är inget man vill få just här, hoppades innerligt att det inte skulle hända mig. Efter en kort paus, så började jag klättra uppför Sa Calobra. Med lätta växlar började jag trampa, benen var tunga, men jag skulle upp. Tog kurva för kurva, varje gång jag tittade upp så undrade jag vad jag höll på med. Det fanns liksom inget slut. Efter kanske 6-7 km cyklade jag om ett par stycken vilket jag mig lite energi. Mot slutet var det tungt, solen hade försvunnit och det var dimmigt. MEN så helt plötsligt kom den där sista kurvan och jag var uppe. Äntligen var jag klar, eller nej just det. Jag skulle ju hem oxå och som ni säkert förstår så blir ju alla nerförsbackar nu uppförsbackar, så vägen hem var ju jobbig den med. Helt tom på energi på slutet men en vilja av stål kom jag hem. 11 mil med 2000 höjdmeter, helt solo, det var jag nöjd med.

Så känslan att cykla uppför alla de här backarna är trots att det är jobbigt, underbar. Jag väljer backar före motvind ALLTID!

Nu är den här resan snart över, det har som sagt blivit mer än 50 cyklade mil och nästan 9000 höjdmeter, 1 OW pass (kallt men det gick), tre bassängpass, ett löppass intervall, ett brickpass löp, o ett långpass (eller det ska jag springa imorgon bitti). Jag är nöjd med resan, hade gärna stannat längre, men det är tyvärr dags att lämna detta paradis. Tack och lov åker jag ju hit för att tävla om fyra veckor igen! Här kommer lite bilder från den här veckan.