Sorg

Idag har jag tagit och realiserat ett stort beslut. Ett beslut som inte gör mig glad, utan det är ett beslut som ger mig sorg. Vad är det för beslut jag tagit? Jo, jag har sagt upp mitt medlemsskap på gymet.

"Men det är väl ingenting som är sorgligt"? tänker ni då, jo för mig är det det för jag trivs så himla bra på gymet. "Men om det nu är så sorgligt, varför säga upp det"?. Det är en ren kostnadsfråga. Mitt medlemsskap kostar ett x antal tusenlappar om året och de senaste månaderna har jag kanske besökt gymet i snitt (max då) en gång i veckan. Det gör att varje gympass kostar mellan 100-150 kronor. Det är ganska mkt pengar för att träna. För dessa tusenlappar kan jag istället köpa mer nödvändiga grejor till IM. 

Därför bestämde jag mig för att säga upp det. Igår ringde jag till gymet och frågade hur jag skulle gå tillväga och de berättade att jag var tvungen att komma in och skriva på papper och att platschefen behövde fixa med det. Så idag efter jobbet åkte jag dit. Sorg i hjärtat dit, men ändå lite glädje på vägen ut. Varför då? Jo, jag behövde inte säga upp medlemsskapet utan jag fick lov att frysa det (IM är ett särskilt skäl, tror killarna i receptionen blev lite impade över vad jag ska genomföra och var lite sjyssta). Så jag frös det i ett år så sen när IM är avklarat kan jag börja på mitt älskade gym igen och köra grymma Transformer, spinning - PULS, body pump ja U name it. Sen jag började träna på SATS har jag aldrig velat byta och kommer nog inte vilja göra det sen heller.

Hur som helst, nu har jag inget gymkort, men jag kommer istället få loss lite pengar som jag kan köpa en våtdräkt för plus lite annat smått och gott. 

För övrigt så har denna dag varit helt träningsfri, inte ens cykelpendling till tåget. Var lite krasslig igår kväll och imorse så jag vilade (även jag kan göra det). Men imorgon är det fullt ös igen, då blir det ev. cykling till Eslöv igen, det är dock motvind (om än svag sådan) så jag får se om jag kan motivera mig till det. 

Over and out!